Debatt: Sara, 25: "Jag kan vara med i polisens register"

Vi misshandlade kvinnor går inte till polisen för att hamna i ett hemligt register där vi benämns som svaga eller förståndshandikappade. Vi gör det för att vi behöver hjälp, skriver Sara, en av alla kvinnor som finns i polisens register.

För fem år sedan trodde jag att jag skulle dö. Jag låg på golvet bredvid sängen och hade ont i magen, sängen var omkullvält och jag tänkte att den här gången ger han sig inte. Nu dödar han mig.

Pappren från polisen finns i en pärm i min bokhylla. Flera anmälningar om misshandel och olaga hot. Nerlagda utredningar. Telefonsamtalet från polisen är gömt precis under min hud, inget beviljat besöksförbud.

Jag är en av de som inte dog. En av de som lyckades ta sig ur en relation där blåmärken var lika vanligt som potatismos till middagen. Men jag är absolut inte okej. Jag går inte hem sent själv, jag dubbelkollar ytterdörren flera gånger innan jag går och lägger mig. Jag har inte mitt riktiga namn på Facebook och mitt nummer finns inte med på Eniro eller Hitta.se.

När jag läste om kvinnoregistret kände jag först bara att det var fruktansvärt. Det tog några minuter innan yrseln och smärtan kom och jag insåg det. Ett register över misshandlade kvinnor i Stockholm. De senaste tio åren. Jag kommer finnas med. Mitt namn, mina anmälningar. Min historia. Det mest fruktansvärda jag varit med om i ett hemligt register hos polisen. Jag sprang in på toaletten och kräktes.

Jag är en av de som inte dog. En av de som kan föra de andras talan. De som inte längre har möjlighet att dubbelkolla dörren flera gånger innan de går och lägger sig.

Vi är inte ett papper i en hög av anmälningar. Vi är inte en statistik, inte en siffra eller en nedlagd utredning. Vi är kvinnor som faktiskt vågat lita på polisen så pass mycket att vi berättat för dem om det värsta som hänt oss. Om knytnävar och sparkar i magen.

Vi har vågat, trots frågor om vilken hand han slog med, trots suckar när vi förklarat att vi inte minns, vi var för upptagna med att försöka skydda oss själva.

Vi gjorde det inte för att hamna i ett hemligt register där vi benämns som svaga eller förståndshandikappade. Vi gjorde det för att vi behövde hjälp.

Fotnot: Sara heter egentligen något annat.