Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Så kan Sverige investera både billigt och grönt

”Ingen förändring är i sikte trots att man erkänner problemet och trots att pengarna inte räcker till nödvändiga underhåll, inte minst i landsbygderna”, skriver debattörerna. Bild från byggnationen av förbifart Stockholm.
”Ingen förändring är i sikte trots att man erkänner problemet och trots att pengarna inte räcker till nödvändiga underhåll, inte minst i landsbygderna”, skriver debattörerna. Bild från byggnationen av förbifart Stockholm. Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/TT

Dagens ETC. Onödigt dyra investeringar i infrastrukturen gör att viktiga åtgärder hamnar på väntlistan. Ett blame game mellan regeringen och Trafikverket går ut över säkerhet, miljö, hälsa och stadsbyggnad. Med tre enkla åtgärder kan problemen rättas till, menar Gröna bilister.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Det krävs ingen större fantasi för att se frustrationen mellan raderna i Trafikverkets förslag till nationell tolvårsplan för infrastrukturen. Trots rekordstora anslag räcker pengarna inte till. Men i en märklig mix av regeringens otydliga styrning och Trafikverkets oförmåga att förstå intentionerna väljer man dyra lösningar på problem som kanske inte finns. 

Hur många mil väg som därmed inte blir mötesseparerade och hur många cykelvägnät värda namnet som därmed inte blir byggda — det är det ingen som vet.

Den så kallade fyrstegsprincipen har funnits i 25 år och innebär att man systematiskt undersöker om 1) ökade transportbehov går att undvika eller om 2) nuvarande system går att optimera. Om inga av dessa åtgärder bedöms tillräckliga tittar man först på 3) begränsade ombyggnader innan man bestämmer sig för 4) nybyggnad. Med fyrstegsprincipen söker man efter de mest kostnadseffektiva åtgärderna, som i regel också leder till minskade utsläpp och buller, bättre folkhälsa och bättre stadsbyggnad. 

Om principen är alla ense. I praktiken går det betydligt sämre. Riksrevisionen fann i en granskning att fyrstegsprincipen bara används i hälften av de åtgärdsvalsstudier man granskat. Trafikverkets egen regeltolkning sätter stopp för statlig medfinansiering till så kallade steg 1- och 2-åtgärderna. Och många kommuner är osäkra på hur man gör. Därför blir det ofta dyra steg 3- och 4-åtgärder, även där alla inser att steg 1- och 2-åtgärder hade varit bättre val.

Denna kritik är vi i Gröna bilister inte ensamma om att framföra. Den återfinns hos Riksrevisionen, i kommuner och regioner, i statliga expertmyndigheter och i trafikforskningen — och även inom Trafikverket och regeringskansliet. Men ännu ser vi ingen kursändring i vare sig regeringens infrastrukturproposition eller i det nu presenterade förslaget till nationell plan.

Den som djupdyker i frågan finner ett klassiskt blame game: Regeringen erkänner problemen men gör dem till Trafikverkets huvudvärk, medan Trafikverket undviker dem med argumentet att regeringens styrning är för otydlig. Ingen förändring är i sikte trots att man erkänner problemet och trots att pengarna inte räcker till nödvändiga underhåll, inte minst i landsbygderna. 

Mot den bakgrunden presenterar nu Gröna Bilister en rapport med förslag på tre åtgärder som tillsammans skulle underlätta övergången från princip till praktik:

• Vi har skrivit förslag på hur den statliga medfinansieringen kan bli tydligare i sammanlagt fyra olika förordningstexter — färdiga att besluta om.

• Vi lägger förslag på hur Trafik­verket, regioner och kommuner kan skaffa sig de kunskaper som behövs för att arbeta utmed fyrstegsprincip­ens hela skala.

• Vi föreslår principer för funktionella och högkvalitativa effektkrav på alla sorters åtgärder som främjar en hållbar mobilitet.

Rätt tillämpad frigör fyrstegsprincipen statliga och kommunala medel samtidigt som den bidrar till en hållbar mobilitet. Våra förslag hjälper regeringen att närma sig de klimatpolitiska och transportpolitiska målen. Och Trafikverket skulle slippa vädra sin frustration i kommande nationella planer.