Debatt: S måste modigt rädda socialförsäkringen

Julen är en högtid som de flesta av oss längtar till, som vi associerar med värme, kärlek och gemenskap. Men, det är långt ifrån alla som ser fram emot julen. Få högtider gör fattigdomen så påtaglig.

Barn går inte längre utan skor på våra gator, fattigdomen ser annorlunda ut idag. Men den finns där. De som väljer att se bort gör också ett aktivt val att inte bidra till förändring. För samtidigt som finansdepartementets nya utredning visar att inkomstklyftorna växer i Sverige, ser vi också hur väljaropinionen verkar föredra partier som motverkar solidaritet.    

Jag har arbetat som handläggare på Försäkringskassan. Under de åren kom jag i kontakt med fattigdom. Det var inför julen som de svåraste samtal kom, ofta i samband med avslag. Föräldrar som förklarat för sina barn att det inte blir några julklappar, men som uppgivet frågade hur de skulle kunna förklara varför det inte finns pengar till julmat och hyra. Allra mest minns jag tystanden precis innan människor som gjort rätt för sig i hela sina liv svalde stoltheten för att be om hjälp. Den tysta klumpen i halsen som ekade genom telefonen rakt ner i min mage. Som statstjänsteman är man bunden till att följa lagen, oavsett hur snällt man väljer att tolka den. Så jag gav mitt hopp om förändring till politiken.

Jag har sett utsatthet på nära håll – och jag avskyr det. Samtidigt vet jag att den inte är en naturlag.

Du behöver bara lyfta blicken för att se fattigdomen. I Sverige har vi 300 000 fattigpensionärer, 186 000 barn som lever i fattigdom, 33 000 hemlösa och 206 000 hushåll med försörjningsstöd. Lägg därtill alla sjukskrivna, sjukpensionärer, arbetslösa och de som drabbas av olyckliga livsöden.

Se sedan förbi statistiken. Se människorna.

Se människorna som letar pantburkar i papperskorgar för att få ihop till livsnödvändigheterna.

Se människorna som efter ett helt arbetsliv färdas från en slutstation till en annan i jakt på lite sömn, innan det blir för sent och farligt att sova på tunnelbanan.

Se människorna med mössan i hand som blivit övergivna av samhället och istället får förlita sig på andras medkänsla för att få några slantar.

Se barnen som kommer hungriga till skolan. Barn som inte ser fram emot jullovet som de andra i klassen.

Se dem som drabbas av politiska beslut och frånvaron av detsamma.

När alla verkar beskylla de redan utsatta för problemen i samhället är det lätt att bli osynlig. Vissa väljer att ställa grupper som har det sämre ställt mot varandra. När problemet i själva verket är att de rika får det bättre samtidigt som de fattiga får det sämre.

För en stark välfärd är en fungerande socialförsäkring grundläggande. När socialförsäkringen däremot inte fungerar, kan man räkna med att klyftorna mellan människor ökar. Det kan en socialdemokratiskt styrd regering helt enkelt inte tillåta. Faktum är att vi inte haft en majoritet i riksdagen för en starkare socialförsäkring. Jag förstår det, men tycker inte att vi ska låta det begränsa oss. Socialförsäkringen ingår inte i januariavtalet. Här kan vi driva äkta socialdemokratisk politik och prioritera de människor som behöver samhället mest.

Det är nu eller aldrig. Det är dags att vara modig, inte för vår egen skull, utan för alla dem som både räknar med oss och som sedan länge gett upp hoppet om att kunna ta sig ur misären. Socialdemokratin har gjort det förr och i väsentligt mycket sämre grundförutsättning. Vi kan göra det igen. Vi kan göra det ännu bättre.