Debatt: S borde satsa på välfärden – inte bygga en polisstat

Min kompis farbror tar varje kväll en sväng runt sitt kvarter i en av Stockholms förorter. Varje kväll ser han också ett av högstadiets fönster står på glänt. Inbrott. De första kvällarna gick han in och undersökte, letade efter förövarna. Men sedan en tid tillbaka går han förbi. Han vet att det bara är barnen som brutit sig in i gympasalen.

Socialdemokraterna presenterade nyligen resultatet av det gångna årets gäng-knäckande åtgärder, och därtill några nya grepp för nästa år. 17 000 avlyssningar 2020, lättare att sätta upp övervakningskameror nästa år, hemlig dataavläsning har införts, hårdare tag.

Det här får knappt några reaktioner längre – men kanske borde det få det?

Tanken bakom förstärkningarna av den polisiära makten är att man genom att bygga upp ett tillräckligt avskräckande bestraffningsväsende och ett nät av övervakningskameror kan tvinga potentiella brottslingar att tänka om. Med andra ord: man vill få de bråkigare av oss att internalisera bestraffningen och lägga band på sig själva. Frågan är bara hur vi definierar att vara bråkig. I Kina kan man vara bråkig om man pratar illa om det högsta styret. I Iran likaså. I USA kan man vara bråkig om man är lite för arg och har lite för svart hy, och i Israel om man kallar sin gud Allah istället för Jahve.

Jag tror att vi alla kan enas om att vi vill leva i ett tryggt samhälle. Men vi måste också minnas att trygghet inte är synonymt med inskränkningar av rättssäkerheten. Trygghet är att som förälder kunna låta sitt barn gå hem själv från skolan, att som ung kvinna kunna gå ensam på tysta gator. Trygghet är en stad som slår sig till ro om kvällarna. Men faran när vi utökar den polisiära makten på sätt som vi gör nu är att begreppet trygghet gradvis börjar utvidgas till att även handla om att vissa sorters åsikter, eller vissa sorters människor, ska försvinna från våra gator.

Många av de nya övervakningskamerorna sätts in i speciellt brottshärjade områden, ofta i storstädernas förorter. I Rinkeby har det byggts en helt ny polisstation för att hålla koll på ett av Sveriges värst drabbade “utsatta områden”. Men det som används för att kontrollera människor i brottsförebyggande syften kan också användas för att kontrollera samma människor i helt andra syften. Rasistiska, ekonomiska, antidemokratiska. Listan kan göras lång. När vi samlar in massvis med information och ger polisen mer makt över en viss del av befolkningen krävs det bara en annan regering med andra motiv för att vi ska komma på randen till katastrof.

Många SSU:are är på samma sätt som jag oroade över vägen vi som samhälle går just nu.

Det är så klart förståeligt att vi har påverkats av gängkriminaliteten, och tagit skada av den. Men vi verkar glömma att den övervakning, bestraffning, förnedring och det utanförskap som vi skapar längs vägen lämnar sina spår i de som utsätts för det. De unga killar och tjejer som grips för att ha brutit sig in i en skola för att spela fotboll kommer oundvikligen att känna orättvisan i att de blir bestraffade. Och det bara för att ingen tänkt tanken att bygga en fotbollsplan åt dem.

Vägen Socialdemokraterna går har en polisstat vid sitt slut. Varje inskränkning av rättssäkerheten innebär också att det blir ännu lättare för en framtida auktoritär regering att välta vår demokrati. När vi nu ska satsa på trygghet, satsa då på ett utbyggt välfärdssystem, fler fotbollsplaner, bättre skolor, ett brytande av segregationen. Inte kameror och avlyssning.