Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: S är emot Nato i ord – knappast i handling

Nato-övning i Spanien i november 2015.
Nato-övning i Spanien i november 2015. Bild: Bild: Abraham Caro Marin/AP

Dagens ETC.

Det finns en stor majoritet bland de rödgröna väljarna mot ett värdlandsavtal. Ser inte dagens socialdemokrater vart den väg bär som är stenlagd med överkörda väljar- och medlemsopinioner? Det skriver Stig Henriksson (V) i sin slutreplik om Sveriges hållning i Natofrågan.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Ja, jag håller med om att Socialdemokraterna är tydliga med att de inte vill gå med i Nato. I ord.

Men det finns en gräns för hur långt man i praktisk handling kan avvika från det man säger och den gränsen passeras med råge i och med värdlandsavtalet. Politisk moonwalk är inte en uppbygglig gångart att se på.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Under en lång tid har Sveriges försvar tvinnats allt hårdare ihop med Nato. Under samma tid har Nato och organisationens medlemsländer genomfört tre extremt misslyckade krig i Afghanistan, i Irak och i Libyen. Det har starkt bidragit till den flyktingkatastrof EU nu misslyckas med att hantera.

Alexandra Völker (S) understryker (Dagens ETC 4/4 -16) att avtalet inte ger Nato rätt att varken vistas eller verka på svenskt territorium utan samtycke. Frågan är dock hur stort utrymmet för ett självständigt agerande blir när vi redan knutit oss närmare och gjort oss beroende av Nato. För framtiden är det regeringen som tar beslut om att bjuda in Nato eller besvara Natos framställan om att få komma hit. Den regering som då råkar vara vid makten, kanske med Jan Björklund som försvarsminister (mannen som ville skicka Jas-plan till Irakkriget). I vilka lägen Sverige då kan säga nej beror förstås inte bara på avtalstexten; det finns också maktpolitiska realiteter att förhålla sig till. Den enda garanten för självständiga försvarsbeslut är och förblir militär alliansfrihet.

Och avtalet är just ett ramavtal. Sedan ska alla tilläggsavtal skrivas och beslutas av sittande regering eller militären själva, säkert hemligstämplade i stora delar. Bland annat ska baseringsområden upprättas, men hur det ska gå till, var de ska ligga eller hur stora de ska vara är inget som avtalet reglerar. Dock stadgas att baserna kommer att gå under Natoledning, det vill säga att varken Sveriges försvarsmakt eller regering kommer att ha något inflytande över verksamheten. På samma sätt anges att Sverige ska ge största möjliga stöd till Natoledd militär verksamhet i eller utanför Sverige – men hur det ska gå till är mycket vagt. I avtalet beskrivs även hur Natos strategiska högkvarter kan utföra eller delegera rättshandlingar som är nödvändiga för uppdragets fullgörande. Det kan således vara åtgärder som strider mot svensk lag. Dessutom innebär avtalet att Nato ska kunna upprätta ett tillfälligt högkvarter på svenskt territorium under kris eller konflikt/krig. Möjligheten att sätta upp ett permanent sådant är dock inte helt utesluten.

Troligen är det denna vår som Sveriges folkvalda riksdag i full offentlighet för första och även för sista gången kan behandla för landet så avgörande beslut. Det borde lända till eftertanke.

Det finns en kunnig och växande intern opinion inom socialdemokratin mot värdlandsavtalet. Det är svårt att avfärda Thage G. Peterson, Pierre Schori och Maj-Britt Theorin som okunniga eller naiva.

Det finns en stor majoritet bland de röd-gröna väljarna mot ett värdlandsavtal. Ser inte dagens socialdemokrater vart den väg bär som är stenlagd med överkörda väljar- och medlemsopinioner? Pensionsfrågan, EMU, vinster i välfärden är bara tre exempel i den långa rad där man försökt och oftast lyckats köra över sina egna.

Vilken bättre jordmån kan högerpopulismen få än när deras verklighetsbeskrivning om eliterna mot folket gång på gång besannas.

Ni sår vind, men kan få skörda storm.