Debatt: Rör inte kvinnojourerna

Fler än var fjärde kvinna i Sverige utsätts för våld i nära relation, och en kvinna var tredje vecka dödas. Vi har långt kvar innan alla kvinnor kan känna sig trygga i sina hem och tills dess måste vi politiker runt om i landet göra allt vi kan för att hjälpa de kvinnor som utsätts för våld av en närstående. En central fråga i detta är att stötta kvinnojourernas arbete.

Kvinnojourerna i Sverige har länge varit en av de viktigaste krafterna för kunskap och opinionsbildning när det gäller mäns våld mot kvinnor. Men framför allt arbetar de outtröttligt varje dag med att hjälpa kvinnor som utsätts för våld i hemmet, dels genom rådgivning och stöttning och dels genom att driva skyddade boenden dit kvinnor kan fly sina förövare. Men trots att deras insatser är ovärderliga har många kvinnojourer haft problem med finansieringen och tvingats lägga ned, vilket är mycket upprörande.

För det finns inga aktörer som har samma kompetens när det gäller att hjälpa våldsutsatta kvinnor som kvinnojourerna har. Deras arbete räddar bokstavligt talat liv varje dag.

Situationen för kvinnojourerna riskerar dessutom att förvärras i och med ett statligt utredningsförslag som menar att stat och kommun inte längre ska få finansiera skyddade boenden genom föreningsbidrag.

Liknande förslag har lagts fram i Stockholms stad, och i slutet av förra året så föreslogs att tre kvinnojourer inte skulle få fortsatt finansiering för sina skyddade boenden. Detta trots att de jourerna hjälper hundratals kvinnor och barn varje år. Efter protester fick de till slut de resurser som de hade ansökt om för i år, men vi vet inte hur det blir nästa år.

Hur ska kvinnojourerna kunna bedriva den livsviktiga verksamhet som så många kvinnor är beroende av om de inte kan vara säkra på att få de resurser som de behöver? Hur ska de kunna planera för framtiden, anställa mer personal eller utöka verksamheten?

Vi har också sett hur många kommuner har upphandlat driften av skyddade boenden, vilket är förödande för alla de kvinnor och barn som utsätts för våld. För privata aktörer är ofta bättre än kvinnojourerna på att vinna upphandlingar, men tyvärr oftast inte lika bra på att driva den här typen av verksamhet. Kvinnojourerna har årtionden av samlad kompetens och den behövs för att kunna driva skyddade boenden. Det här är inte vilken verksamhet eller ”tjänst” som helst, det handlar om att rädda liv.

Vi i Vänsterpartiet vill att kvinnojourerna i Stockholm ska prioriteras högre för det viktiga arbete som de gör, och vi vill därför att staden ska teckna avtal om ett idéburet offentligt partnerskap med de kvinnojourer som finns i Stockholms­området för att de ska få en mer stabil och långsiktig finansiering.

På så sätt skulle jourerna inte behöva be om resurser från år till år, och de skulle slippa oron över att inte veta om deras finansiering blir beviljad. Det vore det bästa vi kan göra alla de kvinnor och barn som behöver kvinnojourernas hjälp och stöd.