Röda och gröna borde sluta upp bakom euron

Glädjande nog är diskussionen om euron i Sverige på väg upp. Diskussionen är viktig i sig själv. Euron är sedan två decennier etablerad och används dagligen av hundratals miljoner människor, och har bara med sin existens stor påverkan på Sverige. Min förhoppning är att fler med gröna eller röda värderingar, kan ansluta sig till ståndpunkten att euron vore bra för Sverige.

I ett samtal jag hade med en yngre person för några veckor sedan fick jag en förvånad blick, när jag berättade att det i Sverige i stor utsträckning ansågs vara en högeråsikt att bejaka EU och euron vid 2000-talets början. För oss som är medelålders eller äldre lever det i viss mån kvar, trots att det är nationalistiska och konservativa krafter som de senaste åren ifrågasatt internationellt samarbete, och i många länder stått för en isolationistisk linje.

Debatten om euron bryter av mot många av de frågor och områden som annars är högt på dagordningen. Den ligger, än så länge, en bit bort från det kulturkrig som kännetecknar många andra frågor. Även om det också om euron finns såväl förespråkare som motståndare som inte ser några relevanta motargument till sin egen ståndpunkt, så är de allra flesta överens om euron har både för- och nackdelar.

Som förespråkare kan jag därför börja med att erkänna en invändning. Det kan vara en fördel för ett land att kunna anpassa sin räntenivå till konjunkturen i det egna landet. Om Sverige har högre fart i ekonomin än andra EU-länder, kan vi må bra av att ha något högre ränta, och tvärtom. Argumentet har dock försvagats över tid, eftersom den svenska riksbanken i allt väsentligt följt Europeiska centralbanken. Avvikelsen har i verkligheten varit liten. Den europeiska ekonomin är dessutom mer integrerad än någonsin tidigare.

Argumentet emot euron som går ut på att demokratin försvagas genom att makten flyttas till byråkrater i Frankfurt, ger jag dock inte mycket för. De fem ledamöterna i Riksbankens direktion kan nog promenera rätt fritt på gatorna utan att bli igenkända av särskilt många. Riksbanken är självständig, och i regeringsformen förbjuden att ta emot instruktioner från regeringen eller någon annan myndighet.

De skäl som talar för euron är idag desto fler. Framför allt talar det oerhört osäkra omvärldsläget för att det är dags för Sverige att samarbeta mer med våra grannar. Även om vi kan hoppas att Trump om tre år byts ut mot en mer rimlig amerikansk president, så är det inget vi kan lita på. Ännu mindre kan vi lita till en demokratisk utveckling i Brics-länderna.

Europa måste vara beredda på att i ökad utsträckning klara oss själva, och vara mindre beroende av nyckfullheter som tullkrig, tillbakadragande av försvar och andra hot. Ensam är inte stark, vi är tvärtom starka tillsammans. En anslutning till euron bidrar till ökad handel inom EU, det gör att vi blir mindre beroende av dollarn. Det stärker helt enkelt vårt oberoende, vår frihet och vår demokrati.

20 av EU:s 27 medlemsländer är idag med i euron, och Bulgarien är på väg in. Förutom Sverige är det Polen, Rumänien, Tjeckien och Ungern. Danmark har en hybridlösning, där deras krona är knuten till euron, men de saknar inflytande och är inte med i Ekofin. Sverige skulle få större möjlighet att påverka såväl penningpolitiken som i EU-institutionerna i stort, om vi blev fullvärdiga medlemmar.

Sverige kan förstås fortsätta att stå utanför. Men det är ett dumt val. Kriser, hot och risker hanterar vi bäst tillsammans. Sverige bör införa euron.