Debatt: Regeringen borde agera mot Iran

Under undersökningsperioden nekades Ramin tillgång till både advokat och sin familj, liksom till bevisen mot honom.

Underrättelse­tjänsten pressade upprepade gånger på för att han skulle göra en tv-bekännelse i utbyte mot att slippa dödsstraff. Han vägrade att underkasta sig. Sedan dess sitter han i en dödscell.

Ramins systerdotter, Nishtman, begick självmord när hon fick veta att Ramin ska avrättas. Ramins mor hotar att bränna sig till döds av förtvivlan.

Jag har väckt frågan via en interpellation till utrikesminister Margot Wallström (S) om vad Sverige som enskilt land och som medlem
i EU kan göra för att stoppa avrättningarna mot Ahmadreza Djalali och Ramin Hossein Panahi.

Snart kommer en handelsdelegation från Iran enligt Kommerskollegiums hemsida. Där står:

”I maj planeras ett möte mellan Sverige och Iran på ministernivå. Under mötet kommer bland annat svenska företags upplevda problem och svårigheter att göra affärer med och i Iran att tas upp.

Problemen kan gälla handel med varor och tjänster samt investeringar. Syftet med mötet är att hitta lösningar för att ta bort hindren och underlätta för företagen.”

De företag som har problem med sina affärskontakter med Iran uppmanas att höra av sig till Kommerskollegium före den 18 maj.

Självklart står det inte ett enda ord om läget när det gäller mänskliga rättigheter och kvinnors situation. Vad det handlar om är ju bara affärer. Att undanröja handelshinder för svenska företag som har affärer med Iran. Det är det man laddar upp inför. Svenska företag ska slippa handelshinder. Bara det, inget annat.

Samtidigt som handelshindren ska undanröjas sitter den iranske forskaren Ahmedreza Djalali, verksam vid Karolinska sjukhuset, dömd till döden för spioneri utan några som helst bevis.

Rättsystemet i Iran är under all kritik. Enligt Amnesty International verkställdes 567 dödsdomari Iran i fjol. Rapporter om att även barn avrättas duggar tätt. De iranska domstolarna dömer både flickor och pojkar till döden.

Kvinnors och minoriteters mänskliga fri- och rättigheter kränks. I fyra decennier har könsapartheid gällt i landet.

När frågor om mänskliga rättig­heter och Sveriges ekonomiska relationer till Iran kommit upp i riksdagen har utrikesministrar i den ena regeringen efter den andra i snart fyra årtionden försäkrat att man minsann tagit upp frågor om mänskliga rättigheter. Aldrig har man sett till några synbara resultat av dessa möten.

Ska det bli så den här gången också när det gäller bland andra Ahmedreza Djalali och Ramin Hossein Panahi?

Vi är många som förväntat oss att Sveriges regering tar tillfället i akt och för fram krav på frigivning av Ahmedreza och Ramin. Självfallet ska handel vara förenlig med kravet på mänskliga rättigheter och demokrati för landets kvinnor, minoriteter och oliktänkande.