Debatt: Efter bevisen – Sverige behöver en ny djurpolitik

Grisar är aktiva och nyfikna djur som vill utforska, böka och beta, men endast en procent av grisarna i Sverige får vistas utomhus. Inne i grisfabrikerna kan upp till tio grisar på omkring 100 kilo vardera hållas i en box på nio kvadratmeter. Det krävs inga expertkunskaper för att se att dessa trånga, stimulansfattiga fabriksmiljöer inte duger för att kunna leva ett bra grisliv.  

Kontrollen av djurens välfärd fungerar inte heller. Bilderna är tagna på anläggningar som har fått ett enda föranmält kontrollbesök under de senaste tio åren – med ett undantag där två föranmälda besök gjordes under samma period. Uppemot 120 000 grisar kan ha passerat de aktuella anläggningarna i princip helt utan kontroll av att djurskyddslagstiftningen efterlevs.  

Det här handlar inte om några enskilda fall av vanvård, utan om ett inbyggt systemfel i livsmedelsproduktionen där djurens välfärd ständigt offras för djurfabrikernas vinstmaximering. Svensk grisindustri har byggt ett starkt förtroende hos konsumenter genom påståenden om gott djurskydd – och stärkte sin lönsamhet under förra året. Grundproblemet är politiskt: ansvaret för djurskyddet ligger hos landsbygdsministern, som samtidigt ska främja industrins ekonomiska intressen. I den dragkampen förlorar djuren.  

Ett samhällsproblem som drabbar miljontals individer varje år borde stå högt upp på den djurpolitiska agendan. Istället har regeringen, med landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i spetsen, ägnat mandatperioden åt att stärka djurindustrins konkurrenskraft – genom en utredning som föreslår att luckra upp nuvarande djurskyddslagstiftning. Dessutom förutses djurfabrikerna att växa med 15 till 25 procent fler djur fram till 2035. Att expandera djurfabrikerna är inte bara att gå i fel riktning – det är att aktivt låsa fast Sverige i en modell som är etiskt oförsvarbar. 

Det vi ser inifrån svenska djurfabriker är resultatet av årtionden där köttindustrin har fått fritt spelrum. Det är ovärdigt för djuren och vårt samhälle. Bilderna på grisarna påminner oss också om det akuta behovet av en omställning av vårt livsmedelssystem. Inför valåret uppmanar jag därför politiker från alla partier, för grisarnas och de andra djuren i djurfabrikernas skull, att:  

• Sätta upp mål för kraftigt minskad köttkonsumtion, och främja produktionen av växtbaserad mat. 

• Satsa resurser på att se till att djurskyddslagstiftningen utvecklas och efterlevs, istället för på utredningar om ökad konkurrenskraft för djurfabrikerna.  

• Ge djuren en politisk röst genom en minister med djurskydd i sin titel, som inte samtidigt ska främja industrins ekonomiska intressen.   

Djurfabrikernas existens är ingen naturlag. På samma sätt som de växte fram genom teknisk utveckling och politiska beslut kan de ställas om med hjälp av politiska åtgärder. Vilka partier är redo att ställa sig på djurens sida? Vilka är redo att säga: Nu får det vara nog.