Debatt. .

2020-08-05 04:16
”Om andra partiers miljöpolitik framstår som likvärdig är anledningarna till att rösta på Miljöpartiet få” skriver Simon Källman. Bild: Privat, Shutterstock
”Om andra partiers miljöpolitik framstår som likvärdig är anledningarna till att rösta på Miljöpartiet få” skriver Simon Källman.
Puffetikett
Dagens ETC

Räddningen för MP – bli ett miljöparti

Migrationspolitiken är central för Miljöpartiets medlemmar, men väljarna rankar en annan fråga som viktigast: progressiv miljöpolitik. Det skriver Simon Källman vid Göteborgs universitet.

I samtalen kring Sveriges framtida migrationspolitik har konflikterna mellan partierna blivit tydliga. Miljöpartiet har därför kunnat distansera sig från övriga partiers pragmatism och tydligt visa sina medlemmar och väljare att de står upp för medmänsklighet och asylrätten. Ingen kan längre likställa Miljöpartiets migrationspolitik med den förespråkad av Centerpartiet, Liberalerna eller Socialdemokraterna.

Mätningar från Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet visar dock att frågor som rör migration och mänskliga rättigheter inte är de viktigaste frågorna för Miljöpartiets väljare. Den frågan kommer alltså inte råda bot på partiets dåliga opinionssiffror. Anledningen till att man valt ta striden för migrationspolitiken är framför allt att frågan är en del av medlemmarnas DNA. Att återigen vika sig för Socialdemokraterna i denna fråga – precis som man gjorde 2015 – hade lett till en svekdebatt med förluster i medlemmar som resultat.

Miljöpartiets potentiella väljare vill alltså ha någonting annat – nämligen: progressiv miljöpolitik. Partiet förlorar stöd och förtroende i miljöfrågan trots att den blivit allt viktigare för väljarna. Sammantaget visar vårens opinionsmätningar en dyster bild. Hade det varit val idag, så hade inte Miljöpartiet klarat riksdagsspärren.

En möjlig förklaring till denna utveckling är att skillnaderna mellan riksdagspartiernas miljöpolitik, med undantag av Sverigedemokraterna, ofta framställs som små. Detta är ett stort problem. Om andra partiers miljöpolitik framstår som likvärdig är anledningarna till att rösta på Miljöpartiet nämligen få. Då är det istället troligare att man vänder sig till partier som dessutom har trovärdighet i andra politiska frågor.

Att svensk miljöpolitik genomsyras av en rad parti- och blocköverskridande samarbeten har bidragit till svårigheterna att politisera frågan till Miljöpartiets fördel. Att en stor del av Sveriges klimatsatsningar kretsar kring det klimatpolitiska ramverket är ett exempel på detta. Ramverket har nämligen arbetats fram gemensamt av alla Sveriges riksdagspartier, med undantag från Sverigedemokraterna, och lyfts ofta som ett tydligt tecken på enigheten som råder inom svensk miljöpolitik.

Breda parlamentariska överenskommelser är nödvändiga för att kunna garantera långsiktighet till frågor som kräver det. Detta är självklart positivt. Men denna typ av överenskommelser gömmer ofta konfliktlinjer som är viktiga för att väljare ska kunna fatta välinformerade demokratiska beslut. Det är därför kanske inte så konstigt att många väljare verkar tro att skillnaderna mellan Sveriges politiska partiers miljö- och klimatpolitik är relativt små.

Denna bild verkar också ha spridit sig till delar av miljörörelsen. Återkommande skriver i övrigt trovärdiga personer och organisationer att politiken inte gör tillräckligt. Detta stämmer självklart i sak – politiken gör inte tillräckligt för att begränsa jordens förändrade klimat. Men för att kunna pådriva förändringsarbete inom ramen för Sveriges parlamentarism, måste väljare ges mer nyanserad information än så. Skillnaderna mellan Sveriges partier vad gäller både politiska prioriteringar och deras generella ambitionsnivå inom miljöfrågor är nämligen astronomiska.

För att vända Miljöpartiets utveckling i svensk väljaropinion finns mycket att lära från den partipolitiska kamp som utspelat sig kopplat till migrationsöverenskommelsen. Miljöpartiets medlemmar har nu fått bekräftat att partiet inte kommer vika sig när det kommer till att värna om asylrätten. På samma sätt måste partiets väljare få veta att Miljöpartiet tar striden för miljöfrågor i förhandlingar med andra partier.

För att denna information ska nå deras potentiella väljare måste miljöpolitiken politiseras och konfliktytorna mellan partierna bli tydligare. Skillnaderna mellan partiernas ord och handling är nämligen stora. Då räcker tyvärr inte valprogrammen för att informera svenska väljare om partiernas miljöpolitik. Om miljöpolitiken fortsatt tillåts paketeras som en enhetlig produkt med brett stöd i Sveriges riksdag riskerar Miljöpartiet att uppfattas som överflödigt.

Miljöpartiets potentiella väljare måste få mer information om det politiska spelet bakom Sveriges miljöpolitik.

Simon Källman 
Biträdande forskare, Göteborgs universitet