Debatt: Rädda Asta i Umeå – en livlina för många sexualbrottsoffer

De allra flesta tar starkt avstånd från sexualbrott och önskar såväl förebyggande insatser som stöd till dem som utsatts för sexualiserat våld. Asta-teamet i Umeå har varit en unik, framgångsrik verksamhet som uppmärksammats både nationellt och internationellt. Senast lyftes Asta i en kartläggning av Sveriges kommuner och regioner, i somras.

Asta-teamets framtid är oviss. Beslut inom Region Västerbotten är taget om att Asta ska integreras i vad som ska kallas Ångest-, trauma och Asta-mottagningen. Vi hävdar att det finns tungt vägande skäl till att tvärtom rädda och utveckla Asta-teamet.

Vilka erfarenheter bär Astas målgrupp? Jo, kanske år med upprepad incest i barndomen, en serie med upptrappat fysiskt, psykiskt och sexuellt våld av en tidigare partner, en överfallsvåldtäkt eller en uppväxt med sträng kontroll och hot om våld vid ”olydnad”. Vi tror att många snabbt inser att sådant skapar allvarliga psykiska sår. Ändå kan de flesta av oss inte förstå djupet och vidden av traumat. Erfarna terapeuter hävdar att detta ofta är värre än efter krigsskador och mer likt tortyroffers våndor.

För att behandla det sexualiserade våldets överlevare krävs därför en gedigen vålds- och traumakompetens. För att som behandlare orka härbärgera de skadades berättelser likaså. Asta har samlat sådan kompetens sedan starten 1996 och arbetar tvärprofessionellt där psykolog, kurator med psykoterapiutbildning, läkarresurs, fysioterapeut, sjuksköterska ingår.

Asta är en av mycket få specialistmottagningar i landet som vänder sig till en målgrupp av utsatta för sexualiserat våld och den enda som är finansierad av offentliga medel. Obearbetade trauman kan leda till olika följdsjukdomar, kroniska smärtsjukdomar eller livslång psykisk ohälsa. Vårdens oförmåga att möta gruppens behov leder därmed till ineffektiv resursanvändning.

Asta-teamet hade som egen enhet en egen budget som gav självständighet i planeringen av verksamheten och egen kö där teamet avgör vilka som kan tas emot inom ramen för målgruppen. En annan viktig faktor för patienternas trygghet var att Asta hade egna lokaler utanför sjukhuset. Den tryggheten handlar inte enbart om att undvika möte med den som utövat våldet, utan också om att få gå till en ”neutral” adress som inte röjer utsattheten. Nu har Asta tvingats flytta in i psykiatrins lokaler på sjukhuset.

Det är också principiellt viktigt att verksamheten uttryckligen vänder sig till personer utsatta för våld och/eller sexuellt våld. Där-
igenom markeras att orsaken till behovet av behandling är just utsattheten för våld och inte någon diagnos. Så skapas också en tydlighet i var hjälp finns att få.

Att integrera Asta in i en större enhet är att förminska teamets betydelse och möjlighet att fortsätta utveckla sin spetskompetens. Den nya organisationen motverkar specialisering. Förändringen strider därmed ytterligare mot Sveriges åtaganden enligt Europarådets konvention om våld mot kvinnor, Istanbulkonventionen. Sverige har också kritiserats av bland andra Europarådet och Amnesty International för att inte ha tillräckligt med specialiserade stödtjänster.

Asta har varit ett lysande undantag. Gemensamt är markeringen av att det behövs specialiserade mottagningar med tvärprofessionella team, med kunskap om och resurser till individuellt utformad behandling av de effekter sexuellt våld orsakar, i stället för fokus på diagnoser.

Den del av beslutet som innebär en vilja att satsa på stödverksamheter i hela region Västerbotten är utmärkt bra, men då krävs att det finns en spetskompetens att sprida vidare. Asta-teamet behövs därför i förstärkt form. Dessutom befaras behovet fortsätta att öka. Metoo klingar inte av och den isolering som pandemin tvingar många att leva i ökar risken för övergrepp både i hemmet och via nätet.

Rädda Asta!

////////

Gudrun Nordborg

för Kvinnohusföreningen
i Umeå

Emma Hammarberg Hedlund

för Kvinno- och tjejjouren
i Umeå

Monica Burman

professor vid Enheten för polisutbildning, Umeå universitet

Ann Öhman

professor vid Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet

Jenny Westerstrand

för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer
i Sverige, Roks

Ida Östensson

ordförande och jämlikhets-
konsult Make Equal

Hanna Olsson

handledare och författare

Josefin Grände

legitimerad psykoterapeut

Ann Wilkens

legitimerad psykoterapeut

Gita Rajan

medicinskt ansvarig och
verksamhetschef Klinik & Forskning för Wonsa

Maria Sveland

journalist och författare

Viveka Enander

forskare vid VKV, Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i