Debatt: Privat arbetsförmedling får svårt att bli likvärdig

Förändringen av Arbetsförmedlingen organisation under kommande år är omfattande. Strategin är en ökad konkurrensutsättning genom att matchningsuppdraget mellan arbetssökande och lediga platser överförs till privata aktörer. Bakgrunden är ett missnöje inom politiken med hur Arbetsförmedlingen fungerar. Man pekar bland annat på sämre matchning mellan arbetslösa och lediga platser. Det finns dock flera frågetecken och oklarheter kring förslagen.

Rent allmänt är kunskapen om den svenska arbetsmarknaden bristfällig inom bland annat politiken. Ett faktum som ofta glöms bort är att den svenska arbetsmarknaden är den starkaste inom EU. Andelen av befolkningen som är sysselsatta är högst inom EU och dessutom är vi duktiga på att aktivera unga i jobb eller utbildning jämfört med många andra länder. Arbetslösheten är dock långt ifrån den lägsta i EU-området vilket sammanhänger med att andelen av befolkningen som vill jobba är betydligt högre än i andra EU-länder. Det sammanhänger bland annat med att många nyanlända sökt sig ut på arbetsmarknaden, vilket kan kopplas till etableringsreformen.

Ett problem är att många nya på arbetsmarknaden har en bristfällig utbildningsbakgrund. Det har försvårat matchningen. Den konkurrensutsättning som planeras – förmodligen inspirerad av Australien – måste hantera detta. Det kan man göra genom att dela in arbetssökande efter svårighetsgrad att hitta ett arbete. Hur många grupper som skall skapas är en fråga som måste hanteras och vilket verktyg som skall användas i detta arbete. Vidare måste det bestämmas vilken ersättning som skall utgå till de privata aktörerna fördelat efter svårighetsgrad av de arbetssökande.

Privata förmedlingarnas främsta syfte är givetvis att få en bra lönsamhet. Det finns därmed en risk att grupper som har svårt hitta en lösning på sina arbetsmarknadsproblem inte kommer att vara så intressanta för privata aktörer. Detsamma kan gälla för arbetssökande som har lätt att få ett jobb. Den mest intressanta gruppen blir då arbetssökande med medelgoda chanser att få ett jobb.

Det är därmed nödvändigt att profileringsverktyget och statistiken håller hög kvalité. I dagsläget finns frågetecken kring kvalitén i Arbetsförmedlingens profileringsverktyg, och enligt min uppfattning är det inte tillräckligt bra för att dela in arbetssökande i adekvata grupper. Dessutom finns brister i statistiken. En indelning kan dock göras manuellt det vill säga utifrån arbetsförmedlarnas erfarenhet. Detta har naturligtvis svagheter och en är att det blir svårt att få enhetliga indelningar över hela landet och det är dessutom resurskrävande. Mycket talar också för att de bästa och mest erfarna arbetsförmedlarna övergår till den privata förmedlingssektorn.

Det är också svårt eller i det närmaste omöjligt att skapa en konkurrensutsättning över hela landet. Privatiseringar är möjliga i framför allt storstadsområdena och några andra större städer. Däremot är detta inte möjligt i glesbygden och i andra mindre kommuner. Det betyder att en stor del av landet får hitta en annan lösning, och en kan vara att kommunen tar en aktiv roll. För att möjliggöra detta krävs förmodligen en lagändring. Ett område som i det närmaste glömts bort är att det är viktigt med goda företagskontakter för en åstadkomma en bra förmedlingsverksamhet. Arbetsförmedlingen har dock anmodats att komma in med en analys som klargör vad som krävs för att genomföra privatiseringen på ett adekvat sätt.

Det är också nödvändigt att bygga upp en effektiv kontrollapparat för att säkerställa att företagen följer vad de lovat och hur väl de genomför uppdragen. Denna kontrollapparat finns inte på plats och den måste med andra ord byggas upp relativt snabbt.

Det finns alltså många oklarheter, men en central fråga är hur man kan garantera att arbetsmarknadspolitiken blir något så när likvärdig över hela landet. I många områden är det inte möjligt med en privatisering och där får kommunen ta över ansvaret för arbetsförmedlingsfunktionen, det vill säga kommunen får ansvaret för att skapa en effektiv matchning.

Det är också värt att påpeka att när privatiseringen är genomförd inkluderat kommunalt engagemang är det i det närmaste omöjligt att vrida klockan tillbaka då den statliga infrastrukturen är förstörd. Det mesta talar också för att den föreslagna förändringen blir kostsam för skattebetalarna. De stora förlorarna blir dock arbetslösa, och i synnerhet de som har svårlösta problem på arbetsmarknaden.