Debatt: Pojkarna behöver goda förebilder

Det har nu gått tre veckor sedan vi stod i vårt tält på We Are Sthlm och pratade med ungdomar om sexuella övergrepp. Festivalen blev som bekant väldigt uppmärksammad i media. Tyvärr inte på grund av fantastiska konserter eller publikrekord. Utan på grund av de cirka 50 anmälningar av sexuella övergrepp som inkom under veckan.

We Are Sthlm har onekligen försökt att förbättra säkerheten sen förra året. Arrangörerna verkar genuint bry sig om sin publik och att alla ska känna sig trygga under festivalen. De har dubblerat antalet poliser och polisen har använt sig av kameraövervakning. De har nattvandrare, vakter och egen personal som funnits på plats för att skapa en trygg miljö. Arrangörerna har verkligen försökt att förhindra att tjejer ska bli utsatta för övergrepp av män och killar, men inte lyckats. Det har inte räckt.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Föreningen Storasyster delar polisens åsikt om att övergreppen troligtvis inte har ökat så mycket som statistiken säger, utan att många av anmälningarna helt enkelt beror på att tjejer är mer medvetna om att bli tafsad på faktiskt är ett brott. Desto mer vi pratar om sexuella övergrepp, desto mer de uppmärksammas, desto fler kommer våga träda fram och anmäla. Det handlar högst troligt inte om någon ”övergreppsvåg” som många medier har skrivit om. Att många nu anmäler, är viktigt och ett framsteg. Med det sagt så är ett övergrepp, ett övergrepp för mycket. Över 50 övergrepp är oacceptabelt. Det är ett misslyckande. Trots alla insatser.

En viktig aspekt i frågan är att sexuella övergrepp inte är ett festivalproblem. Det är inget problem som på något vis är exklusivt för en eller två offentliga rum. Det är inte exklusivt för den här dryga veckan som festivalen har pågått. Det är ett dygnet-runt-problem. Det händer hela tiden, i alla sammanhang och alla offentliga rum. Det har pågått i 1 000-tals år och är inte något nytt under solen. Ändå har vi inte lyckats få slut på det. Trots åratal av snack om hårdare tag.

Vi pratade med otaliga unga tjejer under We Are Sthlm-veckan och alla säger samma sak. De är vana, luttrade, vet inget annat. De anpassar sig, sina liv och sitt tankesätt efter ett liv där de alltid är redo. En tafsning, en blottning, att bli kallad könsord och hora är en del av livet. En del i att växa upp. Tjejerna uttryckte ilska och besvikelse över sin situation, men också en stor trötthet. De är bara tonåringar, men redan trötta på sin verklighet. Hur kan vi tillåta att det är så? Hur kan vi tillåta att så fort våra döttrar blir självmedvetna, blir de också medvetna om att de inte är trygga i vårt samhälle? Att vi inte tar hand om dem. Att vi inte tar deras problem på allvar.

Det är väldigt enkelt att lägga skulden på en enskild aktör. På We Are Sthlm, på polisen, på rättsystemet. Det är enkelt att börja prata om hårdare straff, utvisning eller skylla det på den ena eller andra gruppen. Det är enkelt att peka finger och två sina händer. Missförstå mig rätt – det är otroligt viktigt att polisen gör sitt arbete, att rättsystemet fungerar, att vi ger kännbara straff till den som utfört ett brott. Vi har en usel statistik på fällda gärningsmän som har begått sexuella övergrepp. Det finns mycket att jobba med. Men vi måste också se till den större bilden och klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi ska straffa gärningsmän och ta hand om de som har blivit utsatta. Men vi måste också förebygga och se till att det inte händer från första början. Hur får vi stopp på övergreppen innan de sker?

Till att börja med måste vi lägga ansvaret där ansvaret hör hemma. Sexuella övergrepp är ett samhälleligt problem. Det är samhället som har misslyckats. Det är vi som har misslyckats. Först när en ser det verkliga problemet kan vi förändra situationen. Vi måste titta inåt. Se till vad vi själva kan göra. Förändra från grunden.

Barn gör som barn ser. Vi har lärt ut det här beteendet till våra unga killar och nu måste vi ansvara för att lära ut något annat. Göra om och göra rätt. Uppfostra våra söner till bättre män. Prata om gränser, tjejers egenvärde, om samtycke och respekt och vad som är okej och inte okej, både i skolan och hemmet. Det gäller givetvis oss alla, men främst män. Det är till absolut största del män som utför sexuella övergrepp på tjejer, kvinnor, andra män, barn och transpersoner och det är män som måste ändra på sig och varandra.

Ni män måste vara ett tydligt alternativ till männen som inte respekterar kvinnor och deras gränser. Föregå med gott exempel. Ni måste vara aktiva i debatten. Ni får inte tillåta era söner, bröder, kompisar, kollegor eller pappor att behandla, tilltala eller prata om kvinnor på ett sexistiskt och nedvärderande sätt. Och framför allt, aldrig någonsin själva bidra till tjejers och kvinnors otrygghet.

Att acceptera en värld där tjejer inte kan vistas i alla miljöer på samma villkor som killar kan, är att ge upp. Det är att inte ta vårt ansvar som vuxna. Vi får inte vända ryggen åt våra döttrar.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.