Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Partipiskorna följdes vid omröstningen om amnesti

Manifestation för ensamkommande flyktingbarn och unga i Stockholm i maj förra året.
Manifestation för ensamkommande flyktingbarn och unga i Stockholm i maj förra året. Bild: Foto: Anna Karolina Eriksson/TT

Dagens ETC.

Inte en enda riksdagsledamot gick emot partipiskan den 11 april när riksdagsledamöterna röstade om amnesti för ensamkommande som varit i Sverige minst ett år – debatt av Ingrid Eckerman.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Inte en enda riksdagsledamot gick emot partipiskan den 11 april när riksdagsledamöterna röstade om amnesti för ensamkommande som varit i Sverige minst ett år. Endast Vänsterpartiet, som lämnat förslaget, röstade för.

Miljöpartiet gick emot sitt eget beslut vid kongressen 2017, då man beslöt att driva frågan om amnesti.

Många socialdemokratiska riksdagsmän gick emot sin egen övertygelse, liksom riksdagsmän ur Centerpartiet och Liberalerna. 

Besvikelsen var stor bland alla de svenska anhöriga och hjälpare som följde omröstningen. Många hade hoppats att åtminstone någon riksdagsledamot skulle rösta enligt sitt samvete. 

Den nya gymnasielagen kommer att ge tillfälligt uppehållstillstånd för cirka 7 000 ungdomar. Om de klarar sina studier och därefter får fast anställning i minst två år har de chans till permanent uppehållstillstånd – om inte Migrationsverket hittar nya utgångar att ge dem avslag. Kvar blir cirka 10 000 – kanske siffran ökar allteftersom att de som tydligt var barn, och därför inte blev åldersuppskrivna, nu fyller 18 år. 

Det är uppenbart att de ledande socialdemokraterna inte vill att de ensamkommande ska stanna i Sverige. Att de bor på gatorna i Paris eller Kabul anses som ett bättre alternativ. Oviljan handlar inte om vad som skulle hända om de fick stanna och yrkesutbilda sig.

De drev igenom den tillfälliga lagen trots protester från Migrationsverket och lagrådet. De blev av Miljöpartiet tvingade till gymnasielagen men såg till att den skulle gälla så få som möjligt. Redan i januariöverenskommelsen fattades beslut om en förlängning av den tillfälliga lagen, utan att lagen utvärderats och utan att invänta remissvar ens från lagrådet och Migrationsverket.  

Att Migrationsverket och domstolarna i Sverige, som ett av få länder i Europa, godkänner internflykt i Afghanistan måste ske med regeringens goda minne. Det sker i strid med UNHCR:s rekommendationer, och trots att Afghanistans flykting­ministrar vid upprepade tillfällen vädjat till EU och enskilda länder att sluta med tvångsdeportationerna. 

Civilsamhället har i många år påtalat bristerna inom Migrationsverkets bedömningar. Inte bara ledningen för Migrationsverket, utan också migrationsministrarna, har totalt negligerat denna kritik. I stället får allt fler ateister, kristna, hbtq-personer, minderåriga, kvinnor och flickor avslag, i strid med konventionen för mänskliga rättigheter.

Först nyligen, efter gedigna rapporter framtagna av civilsamhället, har regeringen ändrat i regleringsbrevet när det gäller apostasi (avfall från religion) och konvertering. Likaså har man tvingats till att tillsätta en oberoende utredning av de medicinska åldersbedömningarna – dock är tidsplanen osäker. Något stopp för utvisningar av åldersuppskrivna är inte planerat, och Migrationsverket tänker heller inte sluta använda de medicinska åldersbedömningarna. 

Vanlig logik talar för att det skulle vara mycket bättre för Sverige om de 10 000 ensamkommande fick stanna legalt i Sverige. Vi har brist på ungdomar i deras ålder, och de skulle minska behovet av import till yrken inom industrin, kollektivtrafik, vård och omsorg med mer. Exporten av ungdomar till Frankrike skulle upphöra. De flesta skulle försvinna från gatorna, skuggsamhället skulle krympa. Redan nu, under pågående studier, börjar ungdomar bli självförsörjande.

Dessutom skulle hundra­tusentals hjälpare och stödpersoner kunna andas ut och återfå sin goda sömn. Lärare och kuratorer skulle kunna återgå till sitt yrke. Stöd­personer skulle på ett konstruktivt sätt bidra till ungdomarnas fortsatta integration och vuxenliv.

Efter interpellationsdebatten i riksdagen mellan Christina Höj Larsen (V) och justitie- och migrationsminister Morgan Johansson var upprördheten stor. En debattartikel där man krävde svar på Christina Höj Larsens två frågor fick inom något dygn över 1 000 undertecknare.

Vad handlar då Socialdemokraternas ovilja om? Är det bara rösttaktik, för att tävla med Sverigedemokraterna om väljarna? Eller finns det andra motiv?

Finns det inom arbetarrörelsen en inbyggd skräck för ”de andra”, de främmande, invandrarna? Är detta något man inte lyckats göra upp med? LO har alltid varit emot invandrad arbetskraft, under skenet av värnandet om jobben. Vi känner till Morgan Johanssons agerande under krisen med de apatiska flyktingbarnen i början av 2000-talet. En S-politiker sade till mig häromåret: ”vi har två invandrarfientliga ministrar i regeringen”.