Debatt. .

2020-01-24 04:01
”De senaste decennierna har vi sett en snabb minskning av den extrema fattigdomen runt om i världen. Tyvärr ser denna positiva utveckling ut att bromsa in, skriver debattörerna.” Foto: Altaf Qadri/TT
”De senaste decennierna har vi sett en snabb minskning av den extrema fattigdomen runt om i världen. Tyvärr ser denna positiva utveckling ut att bromsa in, skriver debattörerna.”
Puffetikett
Dagens ETC

Ökad omfördelning krävs för att utrota fattigdomen

Det räcker inte med att ekonomin växer för att utrota fattigdomen, de rikaste måste också dela med sig mer via rättvis beskattning. Det skriver Oxfam.

De senaste decennierna har vi sett en snabb minskning av den extrema fattigdomen runt om i världen. Tyvärr ser denna positiva utveckling ut att bromsa in. I Afrika söder om Sahara ökar till och med antalet personer i extrem fattigdom.

Samtidigt kontrollerar ett fåtal personer en stor del av världens resurser. Oxfam släppte i måndags en ny rapport som visar att världens omkring 2 100 dollarmiljardärer tillsammans äger mer än 60 procent av jordens befolkning.

Resurserna som behövs för att utrota fattigdom finns, men det krävs ökad omfördelning så att de allra fattigaste får del av den stora rikedom som finns i världen.

Ny forskning från Världsbanken visar att omfördelning är mer effektivt som fattigdomsbekämpning än ekonomisk tillväxt. Forskarna har kommer fram till att om världens länder minskar ojämlikheten med en procent om året (mätt med gini-koefficienten) så kommer 100 miljoner färre personer leva i extrem fattigdom år 2030. Studien visar att minskningen av ojämlikhet får en större effekt på fattigdomen än om alla länders BNP skulle öka med en procentenhet per år över prognoserna.

En nyckel för att åstadkomma en fattigdomsbekämpande omfördelning är rättvis beskattning. Skattesatserna som de rikaste betalar har minskat under de senaste decennierna runt om i världen. De högsta marginalskatterna på inkomst har fallit de senaste decennierna, medan skatten på förmögenhet, kapital och bolagsskatt även de har gått ner. Därmed har skatteansvaret skiftat till vanliga inkomsttagare istället.

De allra rikaste samt storföretag flyr dessutom undan att betala skatt genom olika kryphål och genom att använda skatteparadis. Utvecklingsländer beräknas förlora 100 miljarder dollar om året till följd av storföretags skatteflykt, pengar som kunde ha gått till fattigdomsbekämpande välfärd.

Även om Sverige är ett av världens mest jämlika länder och regeringen haft en hög svansföring kring att stoppa skatteflykt har vi som land tyvärr blockerat åtgärder inom EU om ökad transparens som skulle kunna minska skatteflykten. Sveriges motstånd i skatteflyktsfrågor granskades också nyligen i ett reportage i SvD.

Ökade skatteintäkter kan användas till åtgärder som minskar fattigdomen och ojämlikheten. Människor hålls kvar i fattigdom eftersom de inte ges möjligheter att ta sig ur sin situation. Om man, som en del kvinnor i Zimbabwe, måste ägna fyra timmar om dagen bara för att hämta rent vatten till sin familj och åtskilliga timmar till annat obetalt omsorgs- och hemarbete återstår inte mycket tid att öka sina inkomster och ta sin familj ur fattigdom. Offentliga tjänster som infrastruktur, barn- och äldreomsorg, sjukvård och utbildning är effektiva och nödvändiga åtgärder för att utrota fattigdomen samt minska skillnaden mellan män och kvinnor.

Ett mer rättvist ekonomiskt system förutsätter att de rikaste tvingas dela med sig mer. Så länge skattesatser för de rikaste är låga och det är lätt att fly undan den skatt som finns kommer klyftan mellan de allra rikaste och alla andra att fortsätta vidgas och stater ha mindre pengar att satsa på åtgärder som minskar fattigdomen och ojämlikheten.

Något Sveriges regering kan göra för ett mer rättvist ekonomiskt system är att släppa sitt motstånd mot skatteflyktsarbetet. Så länge det finns kvar bromsar vi arbetet mot att bekämpa fattigdom.
///

Hanna Nelson

Policyansvarig,

Oxfam Sverige

Robert Höglund

Kommunikationschef, Oxfam Sverige