Debatt: Nej, Jonas Sjöstedt – V är inte ett rött miljöparti

Europa har drabbats av den värsta torkan i mannaminne. Alla de stora floderna sinar nu: Po, Loire, Themsen, Donau. I Tyskland hotas nu inte bara naturen utan också industrin s∞om inte längre kan använda floderna som transportmedel. EU har konstaterat att årets skogsbränder är de största i historien, och det brinner ännu. På alla kontinenter dör människor i våldsamma bränder, översvämningar och stormar, liksom av svält och brist på vatten – allt detta kopplat till de höga halterna av koldioxid i atmosfären som lagt sig som ett täcke runt vår planet, och att jorden svettas just nu på ett sätt som mänskligheten aldrig tidigare upplevt.

I detta läge sätter sig då min före detta partiledarkollega, den miljö­engagerade före detta Vänster­ledaren Jonas Sjöstedt, ner för att skriva en debattartikel – inte riktad till sitt eget parti som efter hans avgång gått samman med högern för att driva igenom skatte­sänkningar på fossila bränslen, och som obekymrat deklarerat från högsta ort att människor inte behöver ändra sina vanor över huvud taget, och att köttätande och charter­resor på 2020 års nivå är i det närmaste en mänsklig rättighet. Inte riktar han sin sig på högerns skamlösa brist på klimatpolitik, eller SD:s rakt ut klimatförnekande riksdagskandidater.

Nej, han riktar istället in udden mot Miljöpartiet. Det parti som av de stora svenska miljöorganisationerna rankats som överlägset bäst på klimat- och miljöfrågorna i svensk politik. Det parti som under snart åtta års tid i varje förhandling tagit strid för miljö- och klimat medan vänstern prioriterat helt andra saker – vilket de själva dokumenterat under budgetsamarbetet den förra mandatperioden då man listade sina 80 främsta vinster i rapporten ”Reformer för välfärd och jämlikhet” (kortversion finns digitalt, själva rapporten är av någon anledning borta från partiets hemsida) där man kan man se att bara tre av 80 har någon som helst koppling till miljö, och ingen av dem av systemförändrande karaktär.

Sjöstedt passar i sin text återigen på att upprepa sin trötta sägning om att Miljöpartiet sålt ut Vatten­falls kolgruvor, vilket är helt groteskt. Vänstern var själva med i budgetunderlaget denna mandatperiod och hade precis lika mycket som Miljöpartiet kunnat villkora sitt budgetsamarbete med någon typ av åtgärd gällande kolgruvorna, men det gjorde man inte. Inte heller placerade man skulden där den hörde hemma, det vill säga hos Social­demokraterna, eller något av alla de andra partierna i riksdagen som styrt Vattenfall i denna riktning och inte ville ändra i Vattenfalls ägardirektiv. Det passade tydligen bara alltför bra att få ha den där piken riktat mot det enda parti som aktivt försökte stoppa kolgruvorna, det vill säga MP.

Jag hade hoppats mer av Vänster­partiet då, och hoppas mer av partiet nu, så Sjöstedts förslag om mer samarbete kring klimat tycker jag är bra. Men med denna inbjudan så full tjuvnyp och med partiets beklagliga svängningar i klimat­frågan det senaste året verkar Vänstern inte mer trygga att hålla i handen i nu än man varit tidigare. Sjöstedt framhåller partiets klassperspektiv och det är ju sant. Tyvärr har detta perspektiv gång på gång, även under Sjöstedts tid, gjort att man prioriterat helt andra saker än klimat när det verkligen gäller.

Nej, Sjöstedt – Vänstern är inte ett rött miljöparti extra allt. Jens Holm som var en verkligt besjälad miljötalesperson för vänstern och som nu lämnat den posten, har bittert fått erfara detta. Det finns bara ett miljöparti, och det är Miljöpartiet, och ett sådant behövs mer nu än någonsin. Jag tror och hoppas att många ser det, och att de till vänster som väljer Miljöpartiet kanske inte är stödväljare, utan tillhör den växande skara medborgare som inser att utan en levande planet finns vare sig rättvisa eller solidaritet.