Låt inte ockupationen pågå i 60 år innan Sverige agerar

I juni har Israel ockuperat Västbanken, Gaza och östra Jerusalem i 59 år. För varje år blir läget värre. 2026 är inget undantag.

På Västbanken terroriserar bosättare palestinier på daglig basis och antalet bosättningar växer i rekordfart. I Gaza är det humanitära läget katastrofalt, attackerna fortsätter och likaså blockaden som hindrar inflödet av humanitär hjälp.

De senaste åren har vi, och många med oss, krävt att Sveriges regering agerar för att stoppa Israels folkrättsbrott, inte minst statsminister Ulf Kristersson (M) som är ytterst ansvarig. Dessvärre utan framgång, trots de tydliga bevisen för folkrättsbrotten.

Den Internationella domstolen ICJ slog 2024 fast att Israels ockupation strider mot folkrätten och att stater inte får bidra till den olagliga situationen, vilket bekräftades av en resolution i FN:s generalförsamling.

Sveriges regering har visserligen fördömt Israels bosättningspolitik och drivit på för EU-sanktioner mot extremistiska bosättare. Men det är långt ifrån tillräckligt. Tvärtom riskerar regeringens politik att bidra till ockupationen, bland annat genom vapenhandel med Israel.

När det kommer till Rysslands anfallskrig mot Ukraina pratar regeringen gärna om vikten av folkrätten. Fördömande ord efterföljs, med rätta, av handling.

I fallet Israel och Palestina ser vi inte samma handlingskraft. Att Sverige inte tydligt agerar för att följa ICJ är djupt oroväckande, och väcker frågor om Sveriges hållning till folkrätten.

Det borde vara självklart att Sverige stoppar vapenhandeln med Israel som står anklagat för folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten. Men Sverige både säljer och köper krigsmateriel till och från Israel. Det inkluderar handel med israeliska vapenföretag som är starkt kopplade till den israeliska ockupationen: Elbit Systems och Rafael.

Vad krävs för att regeringen ska agera mot Israels folkrättsbrott med samma kraft som regeringen med rätta agerat mot Rysslands folkrättsvidriga krig i Ukraina?

Bara åren 2024-2025 köpte Sverige vapensystem för över 170 miljoner kronor från Israel. Köpen motiveras med att Sverige ska ha så bra vapensystem som möjligt. Det är djupt oetiskt då Israel kan marknadsföra sina vapen som kvalificerade för att de testats och använts på palestinier.

En annan självklarhet borde vara att verka för att EU:s associationsavtal med Israel pausas. EU är Israels största handelspartner och att pausa avtalet skulle ha stor påverkan. I augusti 2025 öppnade regeringen för att frysa avtalet.

Sedan dess har regeringen backat, men Israels ockupation, folkrättsbrott och människorättskränkningar – som är väldokumenterade – fortsätter. Det finns därför fortfarande starka argument för att pausa avtalet, särskilt då det i avtalets artikel 2 fastställs att alla bestämmelser ska baseras på respekt för mänskliga rättigheter.

Handel med varor – som vin, frukt och grönsaker – från israeliska bosättningar som strider mot folkrätten är ytterligare exempel på handel som bör stoppas.

I april 2026 öppnade regeringen för att, inom EU, införa extra tullar och exportcertifikat på produkter från israeliska bosättningar. Men sådan handel borde inte tillåtas alls och regeringen bör avsluta den direkt. Det finns ingen anledning att vänta på att EU ska agera. Sverige bör istället följa de länder som infört nationella restriktioner: Belgien, Irland, Nederländerna, Slovenien och Spanien.

Palestinier har i över ett halvt sekel levt under det systematiska förtryck, det våld och den apartheid som ockupationen utgör. Läget var akut före oktober 2023.

På Västbanken var våldet redan i september 2023 det dödligaste sedan början av 2000-talet. Blockaden och förödelsen av flera krig i Gaza gjorde att FN redan 2012 förutspådde att Gaza under blockad skulle vara omöjligt att leva i 2020.

När ockupationen närmar sig 60 år undrar vi: Vad krävs för att regeringen ska agera mot Israels folkrättsbrott med samma kraft som regeringen med rätta agerat mot Rysslands folkrättsvidriga krig i Ukraina?

Vi får inte låta ockupationen bli 60 år gammal. För att en hållbar fred i Palestina och Israel på sikt ska bli möjlig måste ockupationen upphöra.