Debatt: Vänsterväljare bör inte stödrösta på Miljöpartiet

Jag har börjat valrörelsen med att besöka marknader och festivaler i orter som Vännäs, Åsele, Piteå och Näsåker. Det är delar av norra Sverige där vänstern är ganska stark, men där Miljöpartiet knappt finns. Jag har pratat med hundratals rödgröna väljare, från pensionerade skogsarbetare till undersköterskor och studenter. Många tycker att klimatfrågan är viktig, men ingen har sagt att de överväger att stödrösta på Miljöpartiet.

Så ser det förstås inte ut överallt. Det är uppenbart att en del vänsterväljare, inte minst i storstäderna i södra Sverige, överväger att taktikrösta på de gröna. På sociala medier har miljöpartisterna kampanjat hårt för att få stödröster. I den senaste Novus­mätningen ökar partiet tydligt och ligger klart över fyraprocentspärren, anledningen verkar vara stödröster från socialdemokrater och vänsterpartister, bägge de partierna backar i  mätningen.

En del av de vänsterväljare som överväger stödrösta på de gröna har hört av sig till mig för att höra vad jag tycker. Kanske är det för att jag har arbetat mycket med klimatfrågan genom åren. Mitt råd har varit tydligt, stöd­rösta inte på MP. Det är bra om de kommer i riksdagen, men det är inte vår uppgift att ge dem våra röster. Det är mycket rimligare att socialdemokratiska väljare och en och annan borgare som inte gillar SD taktikröstar på Miljöpartiet. Vänsterpartister har redan ett bra klimatparti att rösta på. 

Det finns bara två partier i riksdagen som har en klimatpolitik och som tar frågan på verkligt allvar, det är vänstern och de gröna. Det bästa valresultatet för klimatet vore om de gröna kommer in och vänstern går fram. Vänsterpartiet och Miljöpartiet borde diskutera hur vi tillsammans kan driva på den gröna omställningen, bygga nya järnvägar, minska utsläpp och fasa ut det fossila. 

Istället har debatten präglats av snåla tjyvnyp (jo, jag är också medskyldig). Vänsterpartister lyfter fram att Miljöpartiet röstar ned lägre priser på kollektivtrafik i riksdagen. Miljöpartister svarar med att mässa om att vänstern stöder ett pristak mot höga bränslepriser, ett förslag som knappast är aktuellt längre nu när priserna gått ned. Vänsterfolket svarar med det svartaste av klimatsvek, när Miljöpartiet sålde ut kolgruvor till ett tjeckiskt skurkföretag motsvarande 24 år av Sveriges utsläpp. 

Ett sorts lågvattenmärke passerades i en valfilm från MP då partiet helt enkelt ljög och påstod att Vänsterpartiet inte vill stoppa försäljningen av nya fossildrivna bilar 2025.

Men ärligt talat, det är inte V eller MP som är problemet för klimatomställningen, det är de andra partierna. Vänstern och de gröna borde istället snacka ihop sig i klimatpolitik­en för att göra klimatet till valfråga och sätta press på fossilerna inom socialdemokratin och borgerligheten. Det är illa att inte det har skett tidigare. Det vore det bästa för klimatet. Vänsterpartiet har en annan profil på sin klimatpolitik med tonvikt på systemförändring, rättvisa och investeringar, det kan nå väljare som inte lyssnar på Miljöpartiet. Det vore bra om det lyckades.

I grunden är jag rätt skeptisk till taktikröstning, jag tycker att man bör rösta på det parti man står närmast politiskt och ideologiskt. Taktikröstning kan dessutom lätt slå fel. Inför valet 2014 stödröstade en hel del vänsterväljare på Fi. Resultatet blev precis det motsatta mot det de ville uppnå. Fi tog inga riksdagsmandat, vänstern försvagades och högern kunde ta fler riksdagsmandat.

Det finns också goda skäl för vänsterväljare att vara skeptiska mot just Miljöpartiet. De gröna har konsekvent agerat för att utestänga vänstern från inflytande efter de två senaste valen. Det har försvagat klimatarbetet. Efter valet 2014 hade S och MP gjort upp om att vänstern inte skulle få vara med i regeringen, istället vill de göra upp högerut. Men vi i vänstern fick stort inflytande och förhandlade igenom ett 80-tal reformer. De flesta handlade om sociala frågor och jämlikhet, men flera reformer handlade också om miljö och klimat. 

Inför valet 2018 låg MP risigt till och vädjade om stödröster. Många vänster­väljare lyssnade och taktikröstade på de gröna, det hade de inte mycket för. Efter valet 2018 skrev Miljöpartiet under ett avtal med tre andra partier, januariavtalet, som innehöll en bedrövlig massa högerpolitik och uttryckligen uttalade målet att utestänga just Vänsterpartiet från inflytande. Inte ens SD pekades ut på motsvarande vis. Självklart var det dåligt för klimat­politiken. Kan det hända igen efter valet i september? Ja, det kan inte uteslutas.

I flera kommuner och regioner har Miljö­partiet styrt med högerpartier den senaste mandatperioden och de är direkt ansvariga för privatiseringar av skolor och vård, utförsäljningar av gemensam egendom och höjda priser i kollektivtrafiken. Inte minst gäller det i Stockholms stad och region. En av de mest profilerade högergröna, Daniel Helldén, är dessutom på väg in i riksdagen. I ekonomiska frågor som privatiseringar, fackliga rättigheter och arbetsmarknad är de gröna helt opålitliga, där är de inget annat än liberaler med cyklar. Jag kan förstå att sossar och borgare kan köpa det – det påminner ju om deras egna partier, men det är inget som vänsterväljare bör stödja.

Det finns bara ett parti som har ett klassperspektiv på klimatomställningen. Det finns bara ett parti som kan tvinga socialdemokratin att bedriva vänsterpolitik oavsett om det handlar om pensioner eller marknadshyror. Det är Vänsterpartiet. Ska politiken kunna vridas åt vänster och klimatomställningen göras till gemensamt solidariskt projekt, inte reduceras till en övning i uppmaningar att ändra individuell livsstil, så måste vänstern växa i det här valet.

För klimatet behövs både Miljö­partiet och Vänsterpartiet i riksdagen. Jag är övertygad om att Miljöpartiet kommer in. Men det finns ingen anledning för vänster­väljare att bjuda på stödrösterna.