Debatt: Busch och Ohlsson vill inte göra Sverige mer jämställt

Den här valrörelsen har plötsligt börjat handla om något oväntat. Från ingenstans har ”jämställdhet” blivit en av de hetaste frågorna. Och det är positivt, för det är precis vad väljarna vill. 

Synd bara att de politiker som gör mest utspel i frågan – Ebba Busch (KD) och Birgitta Ohlsson (C) – inte är intresserade av att göra landet mer jämställt. 

Enligt en Novusundersökning som vi på Jämställdhetsinstitutet genomförde under mars i år, anser så många som fyra av fem väljare att jämställdhet är en viktig samhällsfråga. Dessutom svarade en klar majoritet att de varken tycker att utvecklingen går åt rätt håll eller att politikerna gör tillräckligt i frågan. Och så många som en av fem män, en av tre kvinnor och hälften av unga kvinnor kan tänka sig att byta parti i valet om ett annat parti har bättre jämställdhetspolitik.

Det finns med andra ord en stark efterfrågan. 

En efterfrågan som vissa partier nu äntligen verkar ha plockat upp. 

I Politikbyråns avsnitt ”Make feminism great again” bedyrar Ebba Busch att hon visst är feminist, trots att hon svängt betydligt i den frågan genom åren och emellanåt varit helt emot. Numera centerpartisten Birgitta Ohlsson säger sig vara en ”ur-och-skur-feminist”, och går i sann liberal anda i spinn över hur flickor ska utbilda sig och sikta högt, och visst behövs ett så kallat ”fuckoff-kapital”?

Och det krävs inte många googlingar för väljarna som vill ha ett mer jämställt samhälle att se att varken Buschs eller Ohlssons politik har den avsikten. Kristdemokraterna vill ta bort vikta föräldradagar, vilket forskarna entydigt har konstaterat vara en av de viktigaste jämställdhetsreformerna under de senaste decennierna. De vill införa ett system motsvarande det hårt kritiserade vårdnadsbidraget under allianstiden, där kvinnor blir inlåsta i hemmet och tappar ekonomisk självständighet. Och kanske allra mest allvarligt gläntar de på dörren till att reglera aborter, införa vårdvägran vid aborter och se över tillgången till preventivmedel.

För Centerpartiet och Ohlsson är jämställdhet i stället ett helt igenom elitistiskt ”egoprojekt”, där fokus ligger på att belöna kvinnor med resurser och goda förutsättningar som ”lyckas”. Över dessa strös rut-bidrag och jobbskatteavdrag, medan arbetarkvinnors arbetsvillkor och löner enligt samma logik försämras. Här finns med andra ord inga intentioner att vilja jämna ut, tvärtom med Ohlssons politik ökar klyftorna. 

Det räcker med att se vad Tidöregeringen har gjort med jämställdheten, vilket vi har sammanställt i rapporten ”Herrarna först”, för att konstatera att ingetdera parti ens kommer att försöka göra Sverige mer jämställt om de får makten. 

Vanliga kvinnor halkar efter ekonomiskt, får ännu svårare att lämna destruktiva eller farliga relationer och mår allt sämre. Pensionerna blir ännu mer ojämställda och arbetarkvinnor lever allt kortare. Och vi undrar varför färre barn föds, varför fler tjejer mår psykiskt dåligt och varför färre unga kvinnor vill engagera sig politiskt?

Så nej, väljarna som kräver jämställdhet i valet kan inte lita på vare sig Busch eller Ohlsson, hur fint deras tal om ”riktig jämställdhet” och ”ur-och-skur-feminism” än låter.