Hoppa till innehållet

Replik

Debatt: Nej Ehrenberg, nerväxt är inte ett tecken på klimatdepression

”Det är en helt nödvändig konsekvens av människans höga materiella standard, där självkörande bilar i själva verket drivs av fattiga arbetare i periferin”, skriver debattören.
”Det är en helt nödvändig konsekvens av människans höga materiella standard, där självkörande bilar i själva verket drivs av fattiga arbetare i periferin”, skriver debattören. Bild: Foto: Thomas Johansson/TT

Dagens ETC.

Johan Ehrenbergs senaste ledare ”Vi behöver mer frihet, mer mat och mer varor!” målas kapitalism, nationalism och tillväxtkritik upp som hinder för en grön omställning. Det förstnämnda anses vara roten till allt ont och det sistnämnda betraktas snarast som ett olyckligt snedsteg inom miljörörelsen.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

 Ehrenberg hävdar att konceptet kring hur människan använder mer energi och resurser än jordens faktiska kapacitet tillåter, är en förlegad, rentav felaktig analys: ”Jorden är inte ett slutet system, jorden får nämligen närmast oändlig energi alldeles gratis varje sekund från solen”. Men frågan handlar inte om huruvida solen tillför energi eller ej, utan i vilken omfattning vi brukar den. Som Alf Hornborg konstaterat, finns det flera problem vad gäller bilden av att det framtida hållbara samhällets energiförsörjning ska kunna baseras på jordens yta. Med detta menar han att mängden energi som existerar ovanpå jordytan inte kan likställas med den mängd fossilenergi som extraherats från jordens inre, i syfte att hålla liv i industrialisering och högteknologisk utveckling. Detta innebär att alla försök till att med hjälp av fortsatt utveckling stävja pågående klimatkris, är dömda att misslyckas så länge målet inte är att sänka själva energikonsumtionen.

En avgörande skillnad mellan solenergi och fossilenergi är att den senares fysiologiska natur besitter materiella egenskaper. Oljan går att omvandla till produkter som idag är helt nödvändiga för vårt moderna samhälle. Tillverkningen av de mediciner som Ehrenberg vill skänka bort är helt avhängig fossila bränslen, inte enbart på grund av energianvändningen utan eftersom produktionens samtliga steg kräver material utvunna från olja. Det finns självklart flera exempel på försök där plastprodukter ersätts av träfiber eller alger. Men frågan är inte huruvida det i enskilda, isolerade fall går att producera engångsbestick av majsstärkelse, utan ifall det ytmässiga utrymmet på jorden räcker till den storskaliga produktionen som krävs, för att tillgodose det existerande behovet globalt.

Utöver detta finns det vissa effekter av den gröna omställnings-rörelsen som Ehrenberg utelämnar i sin hyllning till tillväxten. Den moderna civilisationen är helt beroende av mänsklig exploatering. Från den globala slavhandeln som möjliggjorde industrialiseringens uppkomst, till nutida exempel på oetiska arbetsförhållanden, där barn tillgodoser samhällets behov av mineraler som är ovärderliga för våra surfplattor och solcellspaneler.

När stora projekt lanseras, i syfte att anlägga solcellsparker eller stora dammar som ska säkra elförsörjning i olika delar av världen, görs detta på bekostnad av lokalbefolkningen. Byar som tidigare varit självförsörjande, slås till spillror för att ge plats åt majsfält som ska ge bio-bränsle till våra miljövänliga bilar. Detta handlar inte om enskilda, olyckliga fall som går att bortförklara med kapitalistisk girighet. Det är en helt nödvändig konsekvens av människans höga materiella standard, där självkörande bilar i själva verket drivs av fattiga arbetare i periferin. Det är därför helt rimligt att vara klimatdeprimerad. Det är därför helt rimligt att ifrågasätta den moderna miljörörelsens nitiska vilja att hålla fast vid en livsstil som kräver en ojämn resurs – och arbetsfördelning.

Teknologi och modernitet måste ses som en ständig förskjutning, något relativt. 1950-talets Sverige var materiellt sett människans storhetstid, lika mycket som dagens Sverige är det. Opinionsundersökningar skulle troligtvis inte skilja sig nämnvärt åt vad gäller det övre skiktets känsla av välmående vid respektive årtionde. Därför framstår Ehrenbergs kritik mot de inom miljörörelsen som ifrågasätter rådande teknikvurm, som antingen högervridet eller naivt. Det tar årtionden för modern miljöteknik att spara in de negativa effekter den har i samband med produktionen (tillverkningen av ett större elbils-batteri motsvarar cirka fem varv runt jorden i diselförbrukning). Med andra ord är högteknologisk utveckling alltid bunden till extrema resurskrav, vilket helt omkullkastar dess uttalade syfte. Idéer kring nerväxt bör därför inte ses som en oönskad effekt av klimatångest, utan en fullt legitim reaktion på rådande samhällsutveckling.

Svar direkt: Inte depression, men dålig politik

Jag har aldrig kallat nerväxt för en klimatdepression, jag tycker bara det är en dålig politik eftersom den inte skapar den förändringskraft vi behöver, varken socialt, tekniskt eller energimässigt.

Att jämföra lagren av olja med mer med solens enorma kraft är fel matematik.

Mänskligheten använder 16 TW just nu. Solen ger 120 000 TW. Att påstå att energin ”inte räcker” är helt enkelt inte sant. Och att ”skörda” solens kraft gör vi med flera tekniker, småskaliga som storskaliga. En omställning är fullt möjlig att genomföra på 10 år.

Självklart kommer vi att använda råvaran olja även i framtiden. Men poängen är att vi måste sluta bränna den. Och då förändras hela ekvationen.

Sen har vi helt olika syn på vad det är som skapar förstörelse av byar och arbete. Att tro att det är en nödvändighet på grund av att resurser används är att ge upp. Om det är något kampen visar det sista århundradet så är det att en rättvis värld är fullt möjlig. Men då måste politiken och rörelserna arbeta för det.Vilket inte sker genom klimatdepression.

/Johan Ehrenberg

Ämnen i artikeln