Opinion
Debatt: Moderaterna kommer inte att kunna tygla SD
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.” Så skrev Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof i en intern diskussion på Facebook.
Att det skedde i en intern diskussion är kanske inte så konstigt, eftersom den typen av uttalanden går tvärsemot hur Sverigedemokraterna vill framställa sig utåt. Allt arbete går åt till att polera ytan. Bort med det som kan upplevas som kontroversiellt. Problemet är bara att allt detta som ska tvättas bort i offentligheten är partiets ideologiska kärna. Det man utåt sett försöker polera är partiets själ, om man så vill.
Hur ser det då ut i Ungern, det samhälle som Jomshof och Jimmie Åkesson vill ska stå modell för att framtida Sverige där Sverigedemokraterna är med och styr? Regeringspartiet Fidesz, Jomshofs inspiration, har varit tydliga med att en förändring av hur medierna arbetar är prioriterat i hans nationalistiska projekt.
Partiet har placerat regeringstrogna chefer i statliga medier, inte minst i det stora tv-bolaget MTV. Ett statligt medieråd har instiftats, befolkat av partimedlemmar som ger direkt makt och inflytande över innehållet i public service. Den fria journalistiken har starkt begränsats, målet är såklart kontroll över vad medborgarna ska få höra och se om sakernas tillstånd. Propaganda är ett annat ord.
Samtidigt har ägandet av mediehusen konsoliderats i Ungern. Enligt Freedom House ägs nu 80 procent av medierna av personer med starka kopplingar och lojaliteter till Ungerns styrande parti. Freedom House sammanfattar läget såhär: ”Det regerande Fidesz-partiet har befäst sin kontroll över media och har byggt en parallell verklighet där regeringens meddelanden och desinformation förstärker varandra.”
Det kan väl inte hända här, tänker många. Med vår långa tradition av yttrandefrihet och fria och oberoende medier. Saken är bara den att när väl stenen är satt i rullning går det snabbt. Att Sverigedemokraterna vill detta finns det ingen tvekan om. Men för att genomföra detta behöver partiet makt, regeringsmakt. Och det har Moderaterna nu deklarerat att man är beredda att ge dem. Det finns de borgerliga debattörer som tror att Moderaterna kommer att kunna ”tygla” Sverigedemokraterna vid ett regeringssamarbete. Jag menar att detta är en mycket naiv inställning. Och tittar man på frågan om Public Service så står det redan idag klart att den skyddsvall som Sveriges andra statsbärande parti tidigare höll upp mot auktoritära och anti-liberala krafter inte finns längre.
Förra året röstade Moderaternas tyngsta distrikt, Stockholms län, för att helt lägga ned public service. ”Moderaterna ska verka för public service på sikt ska läggas ned” löd skrivelsen. Ester Pollack, docent i journalistik vid Stockholms universitet, kommenterade beslutet så här: ”Det är ett antidemokratiskt förslag i Donald Trumps och Steve Bannons anda, en politik som i dag följs upp av den yttersta högerns partier i Europa.” Så långt ville inte partiet gå på riksplanet, där landade man i att man ska ”banta” public service men även utreda hur man kan ställa högre krav på ”opartiskhet och saklighet” samt att man vill införa tuffare sanktioner vid överträdelser av de kraven. Vem som ska bestämma det är oklart, men öppningar för den ivriga finns såklart där.
Det rör på sig i Moderaterna. Ställt bredvid Sverigedemokraternas dröm om ett fullt ut regeringskontrollerat medielandskap så blir detta oroväckande – inte minst eftersom de två partierna nu ska bilda ett regeringsunderlag tillsammans. Det finns krafter kvar i Moderaterna som är lika oroade som jag över denna utveckling, det vet jag.
Problemet är att dessa krafter inte gör sin röst hörd. Man är tyst. Man accepterar att det parti man en gång löste medlemskap i för att man trodde på frihet och den liberala demokratin nu öppet deklarerar att makten ska sökas med ett parti som är dessa ideals totala antites. Det håller inte. Det är dags för de moderater – inte minst i Stockholm där det liberala frihetsidealet kanske varit som starkast – att säga ifrån. När saker väl satts i rullning är de svåra att stoppa. Ungern är ett bra exempel på det.
