Opinion
Debatt: Meriteringssystem räddar inte skolan
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Den 1 november 2021 är sista datum för remissrundan gällande regeringskansliets promemoria ”Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare.” I promemorian framhålls att en lösning på att det kommer fattas 45 000 lärare år 2035 (Skolverkets lärarprognos 2019) är en professio nalisering av lärarkåren genom ett nationellt kompetensutvecklings program och meritering i två nivåer: meriterad och särskilt meriterad.
Jag har arbetat som lärare i drygt 25 år. Jag har många års erfarenhet som facklig företrädare inom Lärarförbundet. Med oräkneliga antal samtal med kollegor och medlemmar i bagaget och läsande av vad lärare skriver i såväl traditionella som sociala medier, är jag övertygad om att införande av ett meriteringssystem är det sista svensk skola och Sveriges lärare behöver för att öka läraryrkets att raktivitet och status.
År 2013 infördes förstelärar reformen och år 2016 kom lärarlönelyftet. Förstelärare anses vara en särskilt skicklig lärare som får 5 000 kronor extra i lönepåslag per månad och ges i uppdrag att leda skolutveckling och handleda andra, mindre skickliga lärare. Lärarlönelyft innebär ett lönepåslag på i snitt minst 2 500 kronor och högst 3 500 kronor extra per månad till de lärare som anses lite bättre än andra lärare. Såväl förstelärarreformen som lärarlönelyftet har fått stark kritik på flera sätt för att ha orsakat omotiverade löneskillnader och en sämre arbetsmiljö på grund av att lärarkåren dras isär och sammanhållningen mellan lärare minskar. De negativa konsekvenserna lyfts också fram i regeringskansliets promemoria om nationellt professionsprogram.
Trots det föreslås i samma promemoria att ett nytt meriteringssystem ska införas, där legiti merade lärare från år 2023 föreslås delas in i meriterade och särskilt meriterade.
Införandet av ännu en reform som bidrar till att splittra lärarkåren skulle vara förödande för vägen till att göra läraryrket attraktivare. Många lärare har länge vittnat om en allt tyngre arbetsbelastning, ökad administrativ börda och minskad frihet att självständigt utforma sin undervisning. Ur det perspektivet är det starkt provocerande att läsa ett förslag som med all sannolikhet kommer dra isär lärarkåren ytterligare, skapa ännu större arbetsmiljöproblem och göra läraryrket mindre attraktivt för de allra flesta lärare.
Skrota förslaget om ett nationellt professionsprogram med meriteringssystem!
Lyssna i stället på vad väldigt många lärare själva anser skulle öka läraryrkets attraktivitet och status. Säkra rejält med tid för planering och efterarbete av lektioner. Minska antalet barn/elever per lärare. Ta bort krav på att lärare ska undervisa likadant! Ge lärare förutsättningar att möta sina elever där de befinner sig och lägga upp en undervisning som fungerar. Det kan se ut på många olika sätt! Låt lärare få större inflytande över vilken
slags fortbildning de är i behov av för att eventuellt utveckla sin undervisning. Håll ihop lärarkåren genom att på allvar utjämna omo tiverade löneskillnader en gång för alla. Så får vi lärare att stanna och söka sig till läraryrket.
