Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Margot, vad tänker du göra för Katalonien?

Dagens ETC.

”Min fråga till dig och den svenska regeringen är vad ni tänker göra om en majoritet av katalanerna röstar för självständighet i det påtvingade valet den 21 december? Sticka huvudet i sanden medan Spanien kör över den demokratiska viljan med våld? Eller säga ifrån och erkänna den katalanska republiken?” Det frågar sig Jens Gramnes, svensk medborgare bosatt i Katalonien, i veckans debatt.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Bästa Margot,

Jag skriver till dig som svensk medborgare bosatt i Katalonien, där jag under den senaste månaden fått se den av katalanska folket demokratiskt valda regeringen sparkas och parlamentet upplösas. Aktivister som fredligt arbetar för katalansk självständighet förföljs. Sedan den 16 oktober sitter Jordi Sànchez (Assemblea Nacional Catalana) och Jordi Cuixart (Òmnium Cultural) häktade utan rättegång och sedan den 2 november även över halva den katalanska regeringen. De har alla fängslats av samma domare, Carmen Lamela, som står styrande Partido Popular mycket nära. Hennes skäl för att hålla dessa människor fängslade i väntan på rättegång har fått flera framträdande spanska jurister att skämmas. Före detta domaren i spanska författningsdomstolen Joaquín Urías kallar fängslandet ”helt och hållet politiskt”.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Som svensk medborgare är jag djupt besviken på ditt och hela den svenska regeringens agerande. Det började redan vid folkomröstningen den 1 oktober, då du twittrade på engelska om ”clashes” för att beskriva hur kravallpolis gav sig på fredliga folkmassor. Detta ord beskriver ju två parter som ger sig på varandra. Ingenstans där polisen höll sig borta förekom det tillstymmelse till våld den 1 oktober, och där polisen dök upp var det dem som utövade våldet. Om omröstningen var olaglig kunde man kort och gott låtit folk rösta och sedan inte tillerkänt den någon juridisk giltighet. Våldet, som ledde till över 1 000 skadades, var oförlåtligt och det borde Sveriges regering också otvetydigt framfört.

Det spanska regeringspartiet PP, grundat under namnet Alianza Popular av Francos minister Fraga, är sannolikt Europas mest korrupta parti med över 900 politiker utredda i olika skandaler. Häromveckan förklarade åklagaren i det omtalade Gürtel-målet att hon ansåg det fullständigt bevisat att partiet under många år haft en svart bokföring, och strax efteråt förklarade en chefsinspektör på ekobrottsmyndigheten inför kongressens utredningskommission att premiärminister Mariano Rajoy ”enligt indicierna” tagit emot svarta pengar. Så när samma Rajoy underkänner katalanernas demokratiska ambitioner med motiveringen att de är ”olagliga” får du förlåta mig om jag skrattar bittert.

En socialdemokratisk utrikesminister om någon borde vara väl medveten om att Spanien är ett land där fascismen aldrig på riktigt besegrades. Medan man på tyska gator kan läsa om de judar som bodde där innan de fördes bort, är spanska gator uppkallade efter kuppgeneraler och fascister. Sedan folkomröstningen den 1 oktober har vi i Katalonien fått vänja oss vid att se helt öppet nyfascistiskt våld på gatorna, synbarligen med den spanska polisens goda minne eftersom de inte ingriper. Inte en enda demonstration för ”Spaniens enhet” kan hållas utan att någon i omnejden blir attackerad av fascister.

Jag inser att frågan om statslösa nationer inte är okomplicerad att lösa. Men jag som växte upp med IRA:s och ETA:s terrordåd ständigt närvarande i nyhetsflödet är oerhört besviken på att en rörelse som från början varit helt pacifistisk ska behandlas sämre än de som mördar människor (med ETA förhandlade man flera gånger). Det katalanska samhället har i 15 år försökt omförhandla förhållandet till Madrid inom etablerade politiska kanaler. Först genom en ny regionlag som gick igenom alla politiska instanser (och godkändes i folkomröstning) för att sedan underkännas av den politiserade författningsdomstolen år 2010. Därefter genom krav på en överenskommen folkomröstning som Skottlands. Madrids reaktion har dels varit nej till allt, dels en hysterisk retorik som redan för fem år sedan började jämföra fredliga, glada mobiliseringar med ”nazism” (projektion?). Uppgifter de senaste dagarna gör gällande att Madrid i strid mot EU-fördraget var berett att sätta in militären mot civilbefolkningen om den agerat mänsklig sköld utanför katalanska institutioner efter självständighetsproklamationen 27 oktober. Så min fråga till dig och den svenska regeringen är vad ni tänker göra om en majoritet av katalanerna röstar för självständighet i det påtvingade valet den 21 december? Sticka huvudet i sanden medan Spanien kör över den demokratiska viljan med våld? Eller säga ifrån och erkänna den katalanska republiken?

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

00:00 / 00:00