Debatt: Många missförhållanden inom kriminalvården

Under mina tio år inom Kriminalvården kan jag se en oroande utveckling. Är det inte hög tid att allmänhet, politiker och medier faktiskt visar ett intresse för att ta del av dessa missförhållanden, som tillåts inom Kriminalvården helt utan granskning eller kritik? undrar veckans debattör.

I ETC  nummer 12 var det ett reportage av Olle Eriksson med ämnet Kriminalvården (KV) och Fenixavdelningarna. Dessa högsäkerhetsavdelningar kom till efter politiska beslut, KV var inte lika entusiastiska som politikerna.

I ETC nummer 13 skrev Henrik Tham en debattartikel om politikerna och deras inställning till straff och syftet med fängelserna. Tham visade att politikens inställning och uppfattningar inte representerar sina uppdragsgivare: den svenska allmänheten. 

I samma utgåva av ETC skrev Kalle Lind en krönika om det kriminalpolitiska klimat som råder idag: Intresset är högre för att skärpa straffen än att bedriva lämpliga behandlingar.

Mina kunskaper och erfarenheter av KV s behandlingsinsatser; psykologutredningar, riskbedömningar samt förfaranden i beslutsskeden, grundas i praktik och akademiska studier. Jag har varit intagen i anstalt de senaste 10 åren, under tiden har jag bland annat erhållit en fil.kand. i kriminologi.

Förhållandena vid Fenixavdelningarna är sannolikt än svårare än vad som är möjligt att förmedla i ett tidningsreportage. Och effekterna av det rådande kriminalpolitiska klimatet har sannolikt en avgörande inverkan i det praktiska klientbemötandet, en inverkan som varken politiker eller allmänhet har någon större kännedom om. Fenixavdelningarna kan inte uppvisa någon positiv inverkan på de som placeras där. Men granskningar, debatter, reportage och krönikor kring dessa avdelningar berör endast någon promille av de som är intagna i KV.

För de som är intagna på normalavdelningar är det i många fall lika illa och destruktivt i ett rättssäkerhets- och rehabiliteringsperspektiv. Under mina tio år inom kriminalvården, och tack vare kunskaper genom högre studier, kan jag belägga en oroande utveckling inom KV. Några exempel är bland andra dessa.

• KV:s utredningsenhet, Riksmottagningen, har under hela sin tid agerat i strid mot lagar om patientuppgifter/journalhantering. KV har inte sparat något utredningsunderlag i klientjournalerna, det innebär att diagnoser och bedömningar inte är verifierbara.
• Klienter som påvisat rena faktafel i till exempel psykologutlåtanden och/eller riskbedömningar vägras upprättelse i form av förnyade bedömningar eller blockering av de felaktiga uppgifterna.
• Huvudkontorets beslutsfattare följer inte myndighetens egna formulerade riktlinjer när de ska besluta om till exempel intagnas villkor kring anstaltsplaceringar och permissioner.
• Vissa enheter inom KV lämnar medvetet oriktiga uppgifter till intagna och anhöriga, uppgifter som de fattat negativa beslut på.
• Anstalter vägrar att följa till exempel regler kring klädsel för personal som medföljer intagna på permissioner, detta trots att ledningen har presenterats beslut från JO, JK och myndighetsledningen som tydligt talar om hur anstalterna skall tillämpa reglerna.
• Befattningshavare på mellannivåer i KV lämnar medvetet felaktiga uppgifter på remisser från tillsynsmyndigheter.

Detta debattinlägg är skrivet ”för hand” då anstalten där jag är placerad har begränsat min rätt att uttrycka mig i skrift. Den begränsningen består i ett ”förbud” att utnyttja skolans utrustning vid officiell korrespondens. Anstalten nekade även ett innehav av en reseskrivmaskin så att officiell korrespondens skulle kunna ske i bostasdrummet på fritiden.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.