Debatt: Majblomman kommer inte räcka till i pandemin
 – nu måste välfärden göra sitt

Det blir inga fysiska majblommor 2020. Coronapandemin sätter stopp för barnens försäljning, och vi tvingas bryta en 113-årig tradition. Hittills har den alternativa, digitala majblomman genererat sju miljoner kronor. Engagemanget för denna hastigt påkomna ersättningskampanj imponerar och gör oss tacksamma. Men faktum är att insamlingen är katastrofalt liten jämfört med de 67 miljoner som barnens försäljning av majblommor gav 2019.

Beslutet att ställa in barnens försäljning av fysiska blommor har rört upp känslor. Vi möter ungefär lika mycket besvikelse och sorg som hejarop och förslag på nya högtflygande initiativ. Det är uppenbart att många upplever att en majblomma på jackan om våren är något man kan kräva, som en rättighet.

Men de som verkligen behöver Majblomman hörs inte lika tydligt. Enligt Rädda Barnen rör det sig om vart tionde barn i Sverige. De lever i familjer som inte har råd med det mest nödvändiga. Stöd från Majblomman ger möjlighet att vara med i gemenskapen. När kassan sinar hos den lokala majblommeföreningen försvinner chansen att söka stöd för vardagliga men viktiga saker, som gör uppväxten värdefull. Utan Majblomman blir det inga kläder i rätt storlek inför sommaren. Det blir ingen plats på simskolan, och i förlängningen kanske ett F i idrott. Det blir inga fickpengar till glass eller fika med kompisar på sommarlovet, och till hösten ingen ny termin i fotbollsskolan.

För de barn och unga som vänder sig till oss har den hastiga konjunkturnedgången förstärkt en redan pressad situation. Majblommans barn bor och går i skolan i områden där människor statistiskt sett har sämre hälsa, kortare utbildning och svagare förankring på arbetsmarknaden. De är inte sällan trångbodda, har begränsad tillgång till aktiviteter som kostar pengar och saknar möjlighet till ordentlig läxläsning. Pandemins konsekvenser har på kort tid skapat nya, komplexa problem som barnen tvingas brottas med. Barn som, med hänsyn till familjemedlemmar i riskgrupp, stannar hemma med lindriga symptom är rädda för orosanmälningar och sänkta betyg. De har sällan någon som kan stötta med hemundervisning. När de istället väljer att gå till skolan är de oroliga för få med smitta hem till äldre släktingar.

Aldrig har behovet av extra insatser för barn varit större än våren 2020. Självklart handlar det inte bara om direkta ekonomiska resurser utan om olika typer av sociala investeringar där barnperspektivet prioriteras. Därför är det extremt smärtsamt att Majblomman tvingas svika nästan alla som vänder sig till oss i år. Vi kommer bara ha en bråkdel av vår vanliga insamling att dela ut till enskilda barn, och tvingas dessutom blåsa av de aktiviteter som vi planerat att arrangera för barn och unga under 2020.

Utöver de privatekonomiska konsekvenser som coronakrisen får för barnfamiljer med redan utsatt ekonomi, för pandemin också med sig ett minskat utbud av kostnadsfria aktiviteter. På grund av personalbrist och för att minska risken för smittspridning ställs kommunala och ideella aktiviteter in där de behövs som mest. I sommar väntar många långa veckor utan distraktion och ljusglimtar för de barn som inte har möjlighet att ägna lovet åt båtutflykter och besök på sommarstället. Hemester känns inte lika exotiskt för den familj som varje sommar trängs i en för liten lägenhet utan möjlighet till egentid med spelkonsoll eller studsmatta i trädgården.

Ur historiskt perspektiv är Majblomman 2020 delvis tillbaka där allt en gång började. År 1907 riktades Majblommans insatser till barn som drabbats hårt av tuberkulos, just för att de var fattiga. Detta var vårt fokus under många år, medan det moderna Sverige tog form och barn successivt fick rättigheter. I dag är barnkonventionen lag, och vi har ett välfärdssamhälle med möjlighet att vidta kraftfulla åtgärder för att undvika att en hel generation marginaliseras. Vi förväntar oss att politiker på samtliga nivåer tar sitt ansvar omgående, med snabba och potenta satsningar på barns utbildning, fritid och hälsa.

Med utebliven insamling och underskott på 60 miljoner kan vi konstatera att Majblomman befinner sig i kris, precis som de flesta ideella och kommersiella aktörer i ett pandemichockat Sverige. Vi tror och hoppas att vi kommer att ta oss igenom det. Nu gäller det bara att vi också får med oss de barn som vi finns till för.