Debatt: Lyft klassanalysen i klimatdebatten

Vi har missat något viktigt i klimat- och miljöpolitiken – klassanalysen! Initiativet med de gula västarna i Frankrike är ett avskräckande exempel på hur snett det kan gå när en viktig miljöreform nästan omöjliggörs för att man missat klassanalysen. Om vi ska ta oss an klimatutmaningen på riktigt och lyckas få till de avgörande samhällsreformerna behöver klimat- och miljöpolitiken genomsyras av ett klassperspektiv. 

 Vi vet att koldioxidutsläppen ökar med inkomsten och att de ekonomiskt svagare hushållen endast står för en liten del av utsläppen. Det är ett mönster vi ser även på global nivå. Låginkomsttagare åker mer kollektivt, flyger i mindre utsträckning, bor i mindre bostäder och konsumerar generellt mycket mindre. Så om det är någon grupp som ska definieras som, och se sig själva som, klimatvänliga så är det låginkomsttagare. 

 Men låginkomsttagare eller arbetarklass ser sig sällan som klimatmedvetna. Till exempel är det sällan som en ensamstående förälder i ett socioekonomiskt svagt område identifierar sig själv som klimatkämpe. Istället är det vanligare att medel- och övre medelklass utmålas som, och identifierar sig som, just detta. Det är nämligen dessa människor som har råd att konsumera ekologiska produkter, köpa el-cyklar och klimatkompensera semesterresan till solen. Det är såklart bra att klimatkompensera, men låginkomsttagare lever redan idag till stor utsträckning klimatsmart på grund av sin ansträngda ekonomiska situation. 

I debatten ser vi ofta politiker peka på individen och prata om hur människor borde välja att leva mer miljövänligt – men dessa missar alltför ofta att beskriva och ta hänsyn till hur verkligheten ser ut. De fokuserar på dem som har möjlighet att själva köpa sig fria, istället för att ta ett brett ansvar för omställningen.

 Vill vi skapa en bredare uppslutning kring omställningen måste vi inse att det skapar stor rädsla att kräva högre miljöskatter, högre matpriser och snabb utfasning av fossildrivna bilar om detta inte kompletteras med åtgärder för att kompensera dem som har minst ekonomiska marginaler. Vi behöver en politik som leder till en hållbar omställning utan att ytterligare försvaga och försämra människors vardag och livsvillkor, det är rätt både utifrån ett rättvise- och klimatperspektiv. Exempelvis borde vi gemensamt upprusta våra hyreshus så att de blir mer klimatsmarta, istället för att sälja ut våra allmännyttiga hyresrätter. Vi borde investera i energieffektivisering och smart teknik, istället för att sänka skatterna för de rika. Och i samma takt som skatterna höjs på bensin och diesel borde kollektivtrafik och järnväg byggas ut och göras mer prisvärd.

Vi vill se en klimat- och miljöpolitik som utgår från att klimatförändringarna händer nu, men som samtidigt finner svar på människors oro om nuet och framtiden. Som svarar upp mot människors oro om otrygghet, bostadsbrist, globalisering, välfärdsfinansiering, automatisering och klimatförändringar, och som bryter de ökande klassklyftorna. En politik som håller ihop samhället och som skapar hopp och framtidstro, som gör det möjligt att på allvar lösa klimat- och miljöproblemen. Alla måste med på den här resan, annars kommer vi ingenstans.