Debatt: Låt pandemin bli slutet på ojämlikheten

I coronapandemins spår uppmärksammas med rätta vårdpersonalens villkor och berättigad kritik riktas mot avregleringar, privatiseringar och nedskärningar inom välfärden de senaste 30 åren. Verdandi hoppas innerligt att lärdomarna från denna tragiska tid leder till ett slut för skattesänkningar – särskilt för de allra högst avlönade – och en rejäl utbyggnad av den samhällsservice som betalas över skatten och kan åtnjutas efter behov av alla som bor i Sverige.

Många av dem som vänder sig till Verdandi har egna erfarenheter av både vård och socialtjänst. Och medan vården nu får välförtjänt beröm och uppmärksamhet märker vi hur de som arbetar med socialarbete sällan uppmärksammas. Ändå är behoven av resursförstärkningar minst lika stora inom som socialtjänsten som inom vården. 

Villkoren för de mest utsatta har försämrats under en följd av år. Den förödande retoriken om bidragsberoende som en sjukdom som den enskilde själv ansvarar för har lett till ökad fattigdom och utslagning. Hemlösheten ligger kvar på höga nivåer och de organisationer i civilsamhället som arbetar för att hjälpa de som är i akut behov har svårt att få resurserna att räcka till. Många kommuner har dessutom skurit ner på det sociala arbetet överlag. 

I spåren av pandemin ser vi nu hur hemlösa saknar möjlighet att följa råd och rekommendationer från myndigheter. Hur ska den kunna stanna hemma som inte har något hem? För att kommuner och regioner ska kunna stödja på ett rimligt sätt behövs en nationell plan för människor i hemlöshet. På längre sikt behövs ett helt nytt sätt att se på bostadsfrågan. Ingen människa ska berövas rätten till en egen bostad. Genom Bostad först får människor som lever i hemlöshet en möjlighet till en egen bostad. Målet är att hyresgästen ska kunna bo kvar i sin lägenhet på samma villkor som alla andra hyresgäster.  Modellen med Bostad först måste etableras över hela landet.

Människor i behov av försörjningsstöd – och antalet kommer att öka enligt alla beräkningar – behandlas på ett nedlåtande sätt i många kommuner. På många håll i landet krävs att den som behöver det allmännas stöd först avyttrar all fast egendom av något värde. Det kan innebära att en människa först berövas sitt hem för att kunna få hjälp. Det borde inte vara upp till varje kommunstyrelse att fatta beslut om dessa frågor i policys och riktlinjer. 

Coronapandemin bör enligt Verdandis syn falla under regeln om att tillfällig hjälp ska ges ”om det finns skäl för det” utan att någon ska mötas av krav på att sälja sin bostad eller bil för att få försörjningsstöd.

Det ska inte heller vara upp till varje enskild socialsekreterare att fatta beslut enligt eget tycke. Modiga biståndshandläggare går ibland mot sina egna politiker med risken att de blir obekväma eller till och med förlorar jobbet. Men de borde naturligtvis ha stöd i humana och rättvisa regler. Därför behövs gemensamma förhållningssätt som garanterar likabehandlingsprincipen i hela landet. För att detta ska uppnås lyfter vi i Verdandi åter kravet på ett statligt försörjningsstöd.

I andra länder diskuteras nu ett engångsbelopp till alla vuxna medborgare för att hålla uppe konsumtionen och se till att människor inte står helt utan pengar i väntan på besked om olika stödformer. Verdandi vill se förstärkningar av sjukförsäkringen, a-kassan och försörjningsstödet – gärna kombinerat med en återinförd värnskatt för de högst avlönade. 

Sverige har blivit mer ojämlikt och orättvist under en följd av år. Det är ett gemensamt ansvar att pandemin inte leder till att denna utveckling fortsätter eller till och med accelererar.