Debatt: Lärarna missgynnas av marknadsanpassningen

I ETC Nyhetsmagasin den 30/8 lyfter läraren Jens Jörnbom fram bristen på utbildade lärare som skolans största bekymmer. Han tycker att för lite görs i debatter och av politiker för att komma till rätta med detta ”primära” problem. Medan annat ägnas större uppmärksamhet. Sådant som ordningsomdömen, begreppet flumskola, satsning på mer kunskaper och inkludering, som han ger sin syn på. Men när han slutligen efterlyser ”radikala reformer” för att råda bot på lärarbristen låter han vad som ska reformeras låta vara osagt.

Det är allmänt känt att bidragande orsaker till bristen på utbildade lärare är att åtskilliga lärare, både mångåriga och nyexaminerade, helt enkelt hoppar av sina tjänster. Och att lärarutbildningarna har problem med rekryteringen. Färre vill bli lärare. Hur har vi hamnat där?

Borde man inte titta på de problem som de drastiska skolreformerna, införda vid början av 1990-talet, orsakat?

När de genomfördes hade Sverige en sammanhållen, likvärdig skola. Kunskapsresultaten låg på topp i internationella jämförelser och lärarnas status och professionalitet var inget som ifrågasattes. Läraryrket var attraktivt.

De reformer som i nyliberal anda infördes – det fria skolvalet, skolpeng som följer eleven och fri etableringsrätt med tillåten vinstgenerering för privata skolor – visade sig snart ha oönskade följder.

Dit hörde att kunskapsresultaten i internationella prov började dala för att efter några år nå katastrofalt låga nivåer. Som en bidragande orsak framhölls den segregering som det fria skolvalssystemet orsakar.

Med hjälp av det fria skolvalet lyckas de privata skolföretagen generera vinster på den skattefinansierade skolpengen genom att dra till sig de välutbildades barn som kräver färre lärare och mindre stöd för att nå godkända resultat. Detta leder till den förödande segregeringen mellan skolorna. Lärarna i de bortvalda skolorna får en omöjlig uppgift i att bibehålla de tidigare kunskapsresultaten med ett läge där skolan dränerats inte bara på skolpeng utan också på resursstarka elever och lärare som lämnat i frustration.

Denna segregering som yttrar sig i ojämlikhet och splittring i skolan missgynnar inte bara en stor grupp elever utan också lärarna.

En annan oönskad följd av det nuvarande marknadsanpassade skolsystemet är den kundrelation som utvecklats gentemot föräldrarna. Deras önskemål tenderar att alltmer styra undervisningen i klassrummet. Med stöd av det fria skolvalet kan hot om att byta skola göra att de kan genomdriva sina inte alltid rättmätiga krav. Med utsikten att förlora en elev med vidhängande skolpeng är det inte alltid rektorn stöttar läraren i konflikten.

Denna kundrelation missgynnar lärarna genom att de får svårt att hävda sin professionalitet och därmed förlorar i status. Vilket gör läraryrket mindre attraktivt.

Men att radikalt förändra vårt marknadsanpassade fria skolvalsystem till en sammanhållen, jämlik skola som stöttar lärarna möter stort motstånd från politiker som sätter den så kallade valfriheten högt och inte minst från de vinstdrivande, privata skolföretagen som ser skolpengen (våra skattepengar) som en kassako.

De föredrar att peka ut, den med reformerna samtidiga, kommunaliseringen av skolan som främsta orsak till försämringen och en del vill att staten tar över.

Finland införde också kommunalisering men förkastade Sveriges nyliberala reformer och behöll sin sammanhållna skola, och lyckades på så vis också behålla både bra kunskapsresultat och högt värderade lärare.

Förutom förstatligande har flera andra förändringar föreslagits för att motverka lärarbristen, som höjda löner, ytterligare välbetalda karriärtjänster och mer resurser till bortvalda skolor.

Dessa åtgärder kommer sannolikt att, som det i flera fall redan visat sig, vara verkningslösa så länge det fria skolvalssystemet med sin vinstjakt, kundrelation och segregerande effekt får råda.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.