Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Lägg RUT-pengarna på bättre arbetsvillkor

”Varje år läggs cirka 5 miljarder kronor på att vi gemensamt, med våra skattepengar, betalar för höginkomsttagares städning, hemmakockar, altanbyggen och barnflickor.”
”Varje år läggs cirka 5 miljarder kronor på att vi gemensamt, med våra skattepengar, betalar för höginkomsttagares städning, hemmakockar, altanbyggen och barnflickor.” Bild: Bild: Lars Pehrson/svd/TT

Dagens ETC.

Lägg de 5 miljarder vi i dag betalar i skatteavdrag för höginkomsttagares städning, hemmakockar, altanbyggen och barnflickor på åtgärder som tvingar RUT-företagen att ge rimliga pensioner, trygga anställningar och en okej arbetsmiljö. Det skriver Nora Axelsson Håkanson, barnrättspolitisk talesperson för Feministiskt initiativ och själv barnvakt i RUT-sektorn med en timlön efter skatt på 65 kronor
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

När RUT-avdraget infördes 2007 gjordes det med argumentet att  låginkomsttagare skulle ha råd med städhjälp samtidigt som svartjobben  skulle minska. Sedan dess betalar staten 50 procent av kostnaden för privatpersoners kockar, barnvakter, städare, trädgårdsarbete och andra ”hushållsnära tjänster”. Svartjobben har minskat, men en mängd ”gråa” jobb med dåliga villkor och fusk har tillkommit. I dag ser vi att dessa bidrag främst utnyttjas av höginkomsttagare och låser in lågutbildade kvinnor i lågavlönade jobb med dåliga arbetsvillkor.

Vad är det egentligen som tar emot? Varför inte skrota en reform som gått snett? Varför inte låta köparen betala det som dessa tjänster faktiskt kostar? Överallt värderas kvinnors jobb lägre än mäns. Det skiljer tusenlappar mellan socionomen och ekonomen, barnskötaren och bilmekanikern och sjuksköterskan och elektrikern. Vi behöver tänka om och ge skattelättnaden till arbetaren, inte köparen. Feministiskt initiativ vill till exempel skattebefria all inkomst upp till 80 000 kronor per år.

Varje år läggs cirka 5 miljarder kronor på att vi gemensamt, med våra skattepengar, betalar för höginkomsttagares städning, hemmakockar, altanbyggen och barnflickor. 5 miljarder som vi i Feministiskt initiativ hellre hade sett gå till drägliga arbetsvillkor, vård eller skola. Trots att vi som arbetar inom dessa sektorer arbetar helger, nätter och tidiga morgnar, får vi hos många RUT-­företag varken pension, kollektivavtal, reseersättning, tjänstebil, arbetskläder, a-kassa, försäkringar eller garanterade timmar. Många tjänar under minimilön, får ingen ersättning om de blir sjuka, kan bli arbetslösa över en natt och har ingen uppsägningstid. Vi jobbar tiotimmarspass utan möjlighet till rast, hinner inte äta lunch och måste ta med oss barnen in på toaletten om vi ska hinna kissa under arbetsdagen.

Barnvakterna på det mest etablerade RUT-företaget får efter skatt ut en timlön på cirka 65 kronor i timmen exklusive semesterersättning. Detta efter en ny lönehöjning pådriven av Kommunal. Dessa hushållsnära tjänster används som verktyg för att uppnå jämställdhet i relationer och arbetsliv. När den rika kvinnan har barnpassning och städerska kan hon fokusera på karriären, bli lite mer jämställd med sin man och tjäna ihop en dräglig pension. Detta på bekostnad av de låginkomsttagare, utrikesfödda och kvinnor som hålls fast i yrken där deras jobb inte värderas tillräckligt högt för att betala fullt ut för. Grundproblemet är ofta att männen inte tar sitt ansvar för hemarbetet. I dag lägger en svensk man i snitt en timme mindre varje dag på obetalt arbete i hemmet än vad kvinnan gör.

Därför vill vi i Feministiskt initiativ avskaffa RUT och istället fokusera på arbetarnas rättigheter och inkomster. Kan man som arbetare få samma arbetstrygghet för en tredubbel lön när man jobbar svart, är det främst hederligheten och viljan att följa lagen som är de stora vinsterna med att jobba via företag. Ska svartjobben försvinna behöver de vita vara ett drägligt alternativ. Lägg därför istället dessa 5 miljarder på åtgärder som tvingar RUT-företagen att ge rimliga pensioner, kollektivavtal, höjda minimilöner, trygga anställningar och en okej arbetsmiljö. Bara så kan vi nå ett jämlikt samhälle.