Debatt: Kvinnors trygghet ska inte upphandlas och privatiseras

Den senaste veckan har vi kunnat läsa om ”Josefin” i Dagens Nyheter som levt med en man som utövat grovt våld mot henne i åratal, och om rättegången mot den man som mördade en kvinna i Skärholmen tidigare i år och lämnade kvar hennes ettåriga son med sin mammas döda kropp. Det är fruktansvärda påminnelser om konsekvenserna av att samhället gång på gång misslyckas med att ge våldsutsatta kvinnor skydd. Det är också en påminnelse om att mäns våld mot kvinnor fortfarande inte är en fråga som tas på tillräckligt stort allvar inom politiken.

Kvinnojourerna har under lång tid varit en kunskapsbank och pådrivande opinionsbildande för att få upp frågorna om mäns våld mot kvinnor på dagordningen. De gör också dagligen ett enormt viktigt arbete för att se till att skydda kvinnor och deras barn. Men trots att deras insatser är ovärderliga har många kvinnojourer haft problem med finansieringen och tvingats lägga ned vilket är djupt beklagligt.

Situationen för kvinnojourerna riskerar dessutom att förvärras i och med ett statligt utredningsförslag som menar att stat och kommun inte längre skulle få finansiera skyddade boenden genom föreningsbidrag. Liknande förslag har lagts fram av socialförvaltningen i Stockholms stad, och om det förslaget skulle bli verklighet skulle det troligtvis leda till att Stockholm, precis som flera andra kommuner redan gjort, skulle tvingas upphandla skyddade boenden som vilken tjänst som helst.

Och det är de våldsutsatta kvinnorna och barnen som skulle få betala priset för ogenomtänkta beslut. För de privata aktörerna är ofta bättre än jourerna på att vinna upphandlingar men sämre lämpade att faktiskt sköta uppdraget och driva den här typen av verksamhet. Vi har redan sett i Stockholmsregionen hur en upphandling av boende för våldsutsatta vanns av ett företag vars grundare hade skulder och själv anklagats för misshandel. Det aktuella företaget har dessutom stoppats av Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Detta är inte en väg som ska fortsätta framåt utan en skrämmande utveckling som måste förhindras.

Under den förra mandatperioden hade vi en tydlig riktning för staden: Stockholm skulle vara en stad fri från våld. Vi tredubblade stödet till kvinnojourerna, gav förutsättningar för långsiktigt stöd genom idéburet offentligt partnerskap och påbörjade ett ambitiöst arbete för att både förebygga våld och erbjuda skydd till våldsutsatta. Det arbetet måste nu fortsätta även hos den blågröna majoriteten så att kvinnojourerna får fortsatt stabil och långsiktig finansiering.

Mäns våld mot kvinnor är en av vår tids stora trygghetsfrågor och för individen en fråga om liv och död. Det är inte en fråga som hur som helst kan lämnas till privata företag. En dålig upphandling riskerar då också att ansvaret faller tillbaka på den enskilda kvinnan själv. Det är en politik som kommer leda till att våldsutsatta kvinnor tvingas vända i dörren och gå tillbaka till sin förövare och det är en utveckling som vi aldrig kan acceptera.
///
 

Alexandra Mattsson Åkerström (V), vice ordförande socialnämnden

Karin Gustafsson, gruppledare (S) socialnämnden

Anna Rantala Bonnier, gruppledare (Fi) socialnämnden