Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Kvinnorna berättar om våld, hot och slag

Minnesstund över Wilma, som mördades av sin pojkvän 2019. På grund av att våld i nära relationer ökat under det senaste året stärker och utvecklar Svenska kyrkan i Göteborg nu sitt uppdrag kring att motverka detta våld.
Minnesstund över Wilma, som mördades av sin pojkvän 2019. På grund av att våld i nära relationer ökat under det senaste året stärker och utvecklar Svenska kyrkan i Göteborg nu sitt uppdrag kring att motverka detta våld. Bild: Bild: Björn Larsson Rosvall/TT

Dagens ETC.

Detta måste få ett slut! skriver biskop Susanne Rappmann, som på nära håll sett konsekvenserna av mäns våld mot kvinnor – och här berättar hon om hur Göteborg stift arbetar med det akuta problemet.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Vi möts åter av skrämmande rubriker i nyhetsmedia om kvinnor som dödats av sina före detta eller nuvarande partner. Bara de senaste tre veckorna har fem kvinnor dödats av män.

Det senaste året har våld i nära relationer ökat stort. Siffror från BRÅ visar en nära dubblering förra året jämfört med 2019, av antalet anmälningarna om kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. I västra Sverige anmäldes 51 procent fler brott förra året jämfört med 2019.

En starkt bidragande orsak till ökningen just nu är corona-pandemin och dess påverkan på männi­skors sociala rum och sammanhang. När våra bildliga och bokstavliga rum av olika anledningar minskar, ökar slagen och hoten.

Media har i flera artiklar uppmärksammat problemet. Kvinnojourer och mottagningar vittnar också om att det nära fysiska och psykiska våldet och den sociala kontrollen av flickor och kvinnor ökar liksom den ekonomiska utsattheten, en bild som delas av kyrkans diakoner, präster och samtalshandledare.

De kommande åren stärker och utvecklar Svenska kyrkan i Göteborg stift, kyrkans uppdrag i frågor om våld i nära relationer. Det sker bland annat genom en utbildningssatsning och genom att till­sammans med andra samhällsaktörer, uppmärksamma och utveckla goda initiativ och insatser.

I slutet av mars besökte jag en av Göteborgs stifts församlingar, Tynnered i Västra Frölunda som i flera år har fokuserat på att lyfta kvinnors, barns – och också mäns utsatthet i de närmaste relationerna. Hela arbetslaget oavsett professioner, bär frågan. Församlingen håller mycket ”öppet” för att öka möjligheterna för kvinnor och barn att komma ut och komma in till kyrkans sammanhang som upplevs som trygga. Där erbjuds olika former av stöd. Mycket tid har lagts på relationsbygge i lokalsamhället.

Jag blev djupt berörd av de berättelser jag fick del av. Till församlingen kommer kvinnor som berättar om våld, hot och slag, och om oro för barn som bevittnar. Det som förmedlades är på en gång både fruktan­svärt och vardagligt. Kvinnornas mod att berätta känner jag djup respekt för. Att våga benämna det de är utsatta för och även söka hjälp är viktigt, men också svårt och inte sällan förenat med risk för ett eskalerande våld. Vi i den omgivning som ser eller anar, måste bli bättre på att agera, även om vi utmanar våra egna sammanhang.

I det initiativ som Svenska kyrkan i Göteborg stift nu tar, samverkar vi med flera olika aktörer och experter på området. Oavsett våra olika plattformar eller uppdrag kan vi ta avstamp i en övertygelse om alla människors lika värde. Vi kan bära ett gemensamt hopp.

Så här skriver Rebecca Lagh om vardagen för sin juristfirmas med­arbetare, vars uppdrag är att före­träda våldsutsatta barn och kvinnor:

”Telefonerna ringer varma, människor behöver hjälp och stöd. Vi springer mellan förhör och rättegångar med ett enda syfte. Att ge upprättelse åt alla de kvinnor och barn vi möter. Att fokus ska läggas på dem och deras rätt. Inte på förövarens rätt. Låt oss hjälpas åt att stoppa det våld som finns omkring oss. Vi måste vara modiga. Vi måste våga ifrågasätta och våga säga ifrån. Våga vara starka. Det är bara tillsammans vi kan göra skillnad! Låt oss börja nu!”

Fullt ut instämmer Svenska kyrkan i Göteborg stift i det. Att ge upprättelse, stöd och hjälp är allas vårt ansvar. Vi har alla ansvar för att förändra våra liv och våra relationer till det bättre. Inte minst har vi ansvar för att ingen människa utsätts för våld i nära relationer.