Debatt: Kvällens ESC i Tel Aviv ett verktyg för Netanyahus regering

När ESC-finalen närmar sig vill vi gärna kommentera Andreas Gustavssons ledare i Dagens ETC den 11 april. Vi är tre Palestinaaktivister som hjälpt till i arbetet med artist- och kulturarbetaruppropet med anledning av att finalen i Eurovision Song Contest ska hållas i Tel Aviv.

Andreas Gustavsson försvarar i sin ledare artisternas rätt att kritisera staten Israel och dess förtryck av palestinierna och argumenterar mot dem som kallar sådan kritik för antisemitism. Gott! Vad han däremot reagerar negativt på i uppropet är passusen på slutet där det står ”Så länge Israel med sin apartheidpolitik förnekar palestinierna deras grundläggande mänskliga rättigheter, så länge måste vi avstå från israeliskt deltagande i kulturutbyten.”

Andreas Gustavsson resonerar kring vad det kan innebära att använda bojkott inom kulturområdet som ett påtryckningsmedel, till skillnad från ekonomisk bojkott. Han menar att det är viktigt att lämna ett utrymme för oppositionella i Israel att ha ett utbyte med kulturarbetare i andra länder ”för att kunna erbjuda friskt syre när oppositionella upplever hur rummet krymper omkring dem”.

En kan jämföra detta med den internationella bojkotten av Syd­afrika som på ANC:s uppmaning skulle gälla allt utbyte inom alla områden. Trots ANC:s appell uppträdde flera amerikanska och engelska artister (bland annat Queen och Tina Turner) i Sun City, som apartheidregimen använde som ett av sina propagandaverktyg utåt. För detta fick artisterna ta emot berättigad kritik. En annan artist, som också blev ifrågasatt för att han brutit mot bojkotten, var Paul Simon. Han hade inte uppträtt som ett redskap för regimen utan tagit sig in i landet för att spela in det som blev albumet ”Graceland”, med inhemska svarta musiker. En del menade att Simon gjorde rätt i och med att han på detta sätt stödde de svarta och deras musik, medan andra inklusive ANC ansåg att han gjorde fel.

Kan en dra några erfarenheter utifrån detta? Den sista meningen i uppropet ovan kan tolkas på lite olika sätt. Vi tror att de flesta som skrivit under kan ställa upp på en snäv tolkning av ”israeliskt deltagande i kulturutbyten” – att israeliskt här står för det som den israeliska staten representerar.

Det är också något som BDS-rörelsen poängterar. BDS är den av 170 palestinska civila organisationer initierade bojkottrörelsen. Man skriver om den kulturella bojkotten:

”Vår kulturella bojkott riktar sig till institutioner, inte individer. Det enda undantaget är när en enskild kulturarbetare är en officiell representant för staten eller en till israeliska staten knuten kulturinstitution eller när en internationell kulturhändelse (vare sig en enskild konstnär eller en grupp) sponsras eller finansieras av staten eller en israelisk lobbygrupp.”

Så Andreas Gustavsson vi håller med, vi ska inte bojkotta enskilda israeliska kulturut­övare, om de inte på något sätt företräder den israeliska statens politik.

I fråga om Eurovision Song Contest är det dock ingen som helst tvekan att den både är kraftigt sponsrad av den israeliska staten och kommer att utnyttjas som ett verktyg för Netanyahu och hans regering att skönmåla Israel och dölja dess dagliga övergrepp mot palestinierna. Genom att delta bidrar Sverige till detta.