Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Kärnkraft hör inte hemma i ett civiliserat samhälle

”Är det värt att bidra till planetens förstörelse med olönsam teknik när det är uppenbart att vi måste hålla oss till de naturliga energiflödena?”
”Är det värt att bidra till planetens förstörelse med olönsam teknik när det är uppenbart att vi måste hålla oss till de naturliga energiflödena?” Bild: Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

ETC nyhetsmagasin.

Behåll kärnkraften för klimatets skull, skrev Dagens nyheters ledarsida tidigare i december. Men de lever i en bisarr illussion, menar veckans debattör, geofysikern Herbert Henkel.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Ledarsidan på DN lever med en bisarr illusion. Tyvärr är de inte ensamma. Ända sedan atomkraftens tillblivelse som moraliskt missfoster (kärnkraft och kärnvapen i samma påse) har denna kraft varit olönsam som energi­källa och torde förbli så i framtiden. Till kärnkraftens olönsamhet hör den obetalda försäkringen för haverierna och den skenande kostnaden för slutförvar av restprodukterna.

I illusionen ingår att kärnkraft är klimatneutral och miljövänlig. Det är den inte. Från uranbrytning via anrikning till reaktorhaveri är den ett oavbrutet miljöfördärv. Varje kWh som vår kärnkraft används till innebär 2 kWh uppvärmning av till exempel Östersjön. Multiplicera det med den totala effekten av all kärnkraft. Lägg ihop det med all effekt från annan fossilproduktion som på samma sätt spiller ut dubbelt så mycket värmeenergi än den producerar elenergi. När så el-kilowattimmen är använd blir den – hör och häpna - också värme. Sedan fantiserar forskare och politiker fortfarande om oändlig tillgång till (fusions)energi – det vill säga oändligt mycket mera värme.

Alla partier (utom det som inte fanns då) har en gång beslutat att avveckla kärnkraft, även M. Sedan dess har de värsta farhågorna besannats med råge. När kärnreaktorer skenar på grund av oförutsedda och ibland obetydliga fel ödeläggs hela landsändar. Resterna från urananrikningen sprids som ammunition av galna militärer. Dessutom har vi försatt oss i en situation där kostnadstäckningen för slutförvaringen av avfallet kräver fortsatt produktion av det!

Hallå där i bubblan – är det värt att bidra till planetens förstörelse med olönsam teknik när det är uppenbart att vi måste hålla oss till de naturliga energiflödena? Och borde vi inte rätta munnen efter den matsäcken i stället för att konsumera framtiden? Låt oss komma ihåg att vi med blotta förskräckelsen undgick totalhaverier i Ågesta, Barsebäck och Forsmark. Rysk roulett? Mot den bakgrunden är effekträkneri med kärnkraft meningslös. Kärnkraft hör helt enkelt inte hemma i ett civiliserat samhälle därför att:

1. Uranbrytningen resulterar enorma mängder (på grund av den låga halten uran) berggrund nedmalen till sandstorlek, som läcker de radioaktiva isotoper som uppstått i uranets sönderfallskedja och som fanns inkapslade i den intakta berggrunden. Genom krossningen ökas kontaktytan med biosfären. Ett problem som drabbar andra länder. Det är också skälet till att Sverige hittills inte har övervägt fortsatt uranbrytning.

2. Anrikningen lämnar efter sig stora mänger ”utarmat” (en typisk förskönande term) uran – isotopen 238 – som byggs in i ammunition och sprids på krigsplatser och där, under mycket lång tid, sprider sönderfallsprodukter, bland annat radon.

3. De koldioxidutsläpp som uppkommer på grund uranbrytning och – anrikning är inte obetydliga, tvärtom – de uppgår till cirka 30 procent av de utsläpp som gaseldade kraftverk orsakar och är därmed många gånger större per energienhet än utsläpp från processer där naturliga energiflöden omvandlas till el.

4. Elenergiomvandlingen (man kokar vatten) har cirka 35 procent verkningsgrad. Det betyder att 65 procent av energin i det anrikade uranet dumpas i havet (eller atmosfären) som värme. Den långvariga dumpningen i Östersjön (från alla kringliggande länder) har lett att den värmts upp – energi försvinner ju som bekant inte. Den växlas via havet till atmosfären. Det, plus gödning med fosfor och kväve gör att algerna frodas. Om man dammsuger lägenheten med 1 kW el från kärnkraft så värmer man samtidigt upp Östersjön med 2 kW och sin egen lägenhet med 1 kW.

5. Det utbrända bränslet (också en förskönande term) som i själva verket är ett extremt högaktiverat material med radioaktiva varianter av grundämnen, samt nyskapat plutonium. Det får under inga omständigheter komma ut i biosfären eftersom liv inte är anpassat att värna sig mot radioaktiva varianter av grundämnen som det i övrigt är beroende av.

6. De nyskapade plutoniumisotoperna lämpar sig för kärnvapen (förskönande term igen – det är terrorvapen) – och var en gång även i Sverige ett skäl att satsa på atomenergin (som det hette på den tiden).

7. Ödelagda områden efter kärnkraftshaverier som på grund av oförsäkrade risker drabbar alla i de länder där de inträffat (och deras grannar). Ekonomiskt och rent fysiskt – drabbad av smygande sjukdomar och förvisade från områden med radioaktivt nedfall.

8. Atomskrot – som uppkommer genom neutronbestrålning kring reaktorhärden och där skapar nya radioaktiva isotoper av de material som påverkas – måste också långtidsförvaras avskilt från biosfären.

Att DN ropar efter mera kärnkraft och anser att vi nog ska tåla några missöden typ Fukushima för att rädda klimatet är oansvarigt, när kärnkraft varken betalar sina kostnader eller gör klimatnytta.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.