Debatt: Julaftonsinsändare

Pensionsförslaget – en förolämpning

De föreslagna förändringarna i pensionssystemet är en förolämpning mot stora grupper som redan idag till följd av förslitningsskador inte kan arbeta ens till dagens pensionsålder.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vi lever i en tid med allt större skillnader på arbetsmarknaden. Villkoren för industriarbetare, vårdpersonal och butiksanställda med tunga lyft och monotona arbetsuppgifter skiljer sig allt väsentligt från statligt anställda tjänstepersoners och beslutsfattares. I huvudsak är det personer med högre utbildning som fortsätter att arbeta efter pensionsåldern medan personer med kortare utbildning i högre utsträckning blir utslitna i förtid. Det få av den sistnämnda gruppen som fortsätter att jobba efter pensioneringen gör det oftast av tvång till följd av låg pension och undermåliga pensionsvillkor.

Den nya blocköverskridande pensionsöverenskommelsen är direkt löntagarfientlig och som åtgärd för att bemöta de kommande pensionsavgångarna och den ökande medellivslängden direkt kontraproduktiv.

Att vi Socialdemokrater kommit en bit på vägen när det gäller att utjämna den orättvisa beskattningen mellan pensionärer och löntagare är ett steg i rätt riktning. Men att i allians med borgerligheten lägga kostnaden för ett underfinansierat pensionssystem på nästa kull av pensionärer genom en höjning av pensionsåldern är en kränkning av en stor och allt viktigare väljargrupp med högt röstdeltagande.

För att kunna säkra värdet av våra pensioner måste vi återfå tron på att det går vinna val på en politik som utjämnar klasskillnader. Det måste till med klassisk Socialdemokratisk fördelningspolitik som på allvar omfördelar inkomster och rikedomar. En politik som upplevs som rättvis av det stora flertalet.

För att komma till rätta med den framtida befolkningsutvecklingen och bristen på arbetskraft som uppstår till följd av för låg nativitet och stora pensionsavgångar måste vi bygga bostäder och tillåta arbetskraftsinvandring. Inte tvinga en åldrande befolkning att jobba ända in i graven.

Kari Parman (S) Gnosjö

Snälle Karl-Bertils julbord

Jag tog undan paketet och gav det till en fattig, sa Karl-Bertil så rar. 

Jag har närt en kommunist vid min barm, sa hans myndige far.

Men julsnällhet och ungdomlig idealism är något annat än politik.

Fine Karl-Bertil idag skulle knappast griljera en galt och äta hans lik.

För Karl-Bertil hade sett Henrik Schyfferts hemska program om grisar i SVT.

Kultingar på betonggolv, industriell slakt och livlösa kroppar i långa led.

För våra smaklökars skull plågar och dödar vi dem.

De ligger uppfläkta i ugnarna som julskinka i våra hem.

Modige Karl-Bertil hade sagt till sin far att nu får det vara det nog.

I år bjuder jag hela kvarteret på ett underbart växtbaserat julbord.

Jonas Norberg

Den humanitära stormakten – en betraktelse i juletid

Sverige har världens högsta skatter för lågavlönade. Det land i världen som mest skamlöst suger sista droppen ur sina fattiga. Ofta människor som hela livet slitit hårt-numer fattigpensionärer, deltidsarbetande, ensamma mödrar, frilansare, handikappade, sjukskrivna, hemlösa m.fl. De flesta värnlösa och saknande ork och papperstekniskt kunnande för att kunna föra sin talan mot en tondöv och arrogant överhet.

Staten fråntar sig sitt ansvar och hänvisar till kyrkan som får bli avstjälpningsplats för behövande. Det viktigaste för våra självupptagna politiker är att framstå som spelare att räkna med på den internationella arenan som t.ex. att få vara med i Säkerhetsrådet. Att få skaka hand med Merkel, Macron eller Trump ligger högt på önskelistan. Eller varför inte få närvara vid Nobelmiddagen t.o.r per limousine. Den växande svenska fattigdomen hör inte hemma i deras värld. Särskilt inte sen man självutnämnt Sverige till ”Den Humanitära Stormakten”

Om inkomster upp till 15000 kr lämnades obeskattade skulle mycket fattigelände elimineras.

Industrin skulle dessutom få en vitamininjektion. De som saknar det mesta kommer att handla mest (De välbeställda placerar sitt överflöd i värdepapper och bostadsspekulationer och gömmer sina pengar i Skatteparadis. Inget som sipprar ned till våra fattiga.)

Att i juletid behöva se ruggiga figurer- inte bara hemlösa utan alltmer också helt vanliga människorrota efter burkar i soptunnor- för tankarna till Charles Dickens ”En julsaga” eller H.C. Anderssens ”Flickan med svaveltändstickorna. En människosyn som vi trodde för alltid hamnat i historiens skräpkammare.

En bättre jul

önskar

Peter Tornborg

En tanke från en lägenhet med silverfiskar

Jag tvättade igår kväll men det slutade som vanligt med att jag fick hänga upp blöt tvätt i lägenheten. Torkskåpet har varit trasigt i en över en månad nu. I natt hade jag svårt att sova. Jag fick öppna fönstret för att släppa ut röken som kommer in från grannen. När det är kallt ute vill han röka sina cigariller inne. Det unnar jag honom. Jag vaknade efter någon timme av att det var svinkallt i rummet. Stängde fönstret, vaknade sedan igen några timmar senare och fick öppna fönstret igen. Fan, måste han röka hela jävla natten?

Nu sitter jag här med tvätt utspridd över hela lägenheten och ont i lungorna. Jag har astma. Det har min dotter också. Men det är ju knappast grannens fel att vi blir sjuka av att bo här. Vi har bott här i tre år nu, och det är samma sak varje vinter. Jag har ringt många gånger till hyresvärden, Byggnadsbolaget Curt Lundahl & Co. AB. Nu äntligen i oktober kom de och tätade garderoben. Tyvärr hjälpte inte det. Röken verkar inte komma därifrån utan från ventilationen. ”Hela ventilationssystemet är paj i det här huset”, sa gubben som kom och tittade på ventilationen. Det fanns ingenting han kunde göra.

Jag orkar inte riktigt kämpa med det här längre. Jag får glädja mig åt att vi äntligen har fått köksluckor. Gubbarna gjorde inget jättebra jobb dock, en av luckorna föll ner i huvet på mig härom dan. Det blir väl till att ringa och klaga igen.

Jag vet vad ni tänker. Fan, vad hon gnäller. Man får väl vara tacksam att man har tak över huvet. Det är inte alla som har det.

Otacksam får man inte vara. Inte avundsam heller. Jag kan dock inte låta bli att undra om Byggnadsbolagets ägare sitter i sitt vardagsrum med trasiga tapeter och klämmer ihjäl silverfiskar.

Catherine Holt, hyresgäst

”Under midvinternatten slår alla önskningar in”

Allt jag önskar under midvintern är en solspritsad pepparkaka och en blåskimrande planet som sjunger ”Idas sommarvisa”. All I want for midwinter är ett smittande leende och en global megafon framför munnen på de 15 000 forskare som nu varnar för att mänsklighetens existens står på spel.

Kaikki mitä haluan (Allt jag vill ha) under midvintern är att få göra en snöängel i djupsnön och en igloo som rymmer partiernas samtliga företrädare och landets väljare mellan 18 och 29 år (en grupp som ser miljön som den viktigaste frågan). ألت جاغ أناني (Allt jag vill ha) under midvintern är själslig spis och ett internationellt skattesystem som är riggat för alla de som tvingas lägga sina barn hungriga i natt. Her tiştê ku ez dixwazim under midvintern är att någon håller min hand och en skola med resurser och mandat att göra empati och jämställdhet. 我希望的一切(Allt jag vill ha) under midvintern är att få ligga helt still i en urskog och biljoninvesteringar i förnybar energi. Todo lo que deseo (Allt jag vill ha) para midvinter är att dansa vals med Moder Jord och att elefanten i rummet får slå sig ned på en pall vid släktmiddagen. Alles was ich mir für Wintermitte wünsche är elektrifierade transporter och ett decennium med omställningens logik.

Pontus Björkman, engagerad i #klimatvalet