Debatt: Jämlikhetsdata är inte registrering

Vi vet att diskriminering sker, och vi vet att det sker systematiskt. Svenska staten vet det eftersom bland andra FN påtalar det flera gånger per år.

FN kritiserar Sverige även för att inte använda sig av jämställdhetsdata och därmed omöjliggör för insyn i och insikt om problemet, och för att skapa strategier mot den diskriminering och segregering som uppenbart pågår i Sverige.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vi vet också att företag och regeringar runtom i världen samlar data genom övervakning, och för register i syfte att styra individer.

Jämställdhetsdata är inte ett register, utan statistiska mätningar på till exempel var, när hur och mot vem diskriminering sker.

Förutom FN har EU-kommissionen påpekat behovet sedan år 2000.

2004 noterades att flera av EU:s medlemsstater saknade statistik om diskriminering.

2006 genomfördes den stora EUbarometern en undersökning om diskriminering inom Europeiska Unionen, som rönte att det fanns en bred villighet att anonymt uppge information som kan användas för att motverka diskriminering. 75 procent av de tillfrågade var positiva till att uppge data om härkomst, medan 71 procent var positiva till att dela med sig om hälsa och medicinska tillstånd.

Idag har omkring en fjärdedel av Sveriges befolkning härkomst i den postkoloniala världen: Sydamerika, Asien och Afrika. De flesta av oss upplever dagligen rasism och diskriminering. Vi möter det i kontakt med vården och med myndigheter, i skolan och på arbetsmarknaden. Vi möter den när vi ägnar oss åt våra intressen, i föreningar och på träningar, när vi går ut för att handla eller för att roa oss.

För det allra mesta passerar diskriminering outredd, och utan dokumentation förblir förtrycket en del endast av vår personliga berättelse.

Svenska staten gör ansatser för att bekämpa diskriminering och främja jämställdhet. Förutom diskrimineringslagen finns även en del policyer och program. Detta räcker inte. Ansatserna faller platt och orsaken är att diskriminering sällan anses påvisat. Härför behövs jämlikhetsdata, som underlag till att utveckla politiken och stöd för politiska reformer.

För att kunna mäta diskriminering och för att kunna mäta effekterna av jämställdhetsarbetet.

Viss data finns idag, men den är spretig och ibland motsägelsefull. Motionen A68, som Vänsterpartiet antog på sin kongress, avsåg att ge bland andra riksdagen verktyg för analys, och information som ska hjälpa beslutsfattare att bekämpa den strukturella diskrimineringen som idag drabbar en ansenlig del av landets befolkning.

Rasifierade vänstern anser att jämställdhetsdata är fundamental för att forma en rättvis politik, och skapa möjligheter till ett konstruktivt och konsekvent arbete mot rasism och diskriminering, på strukturell, organisations- och individuell nivå.

Genom jämställdhetsdata får vi både grundläggande och övergripande information om minoriteters och utsattas situationer, vilket är stommen i en bra socialpolitik.

Jämställdhetsdata är även oumbärlig för att kunna mäta förbättringar i förhållanden för dessa grupper.

Att samla in den här sortens data gör att vi kan överblicka diskrimineringen och få verktyg till att implementera den antidiskrimineringspolitik som regeringen infört.

Jämlikhetsdata är inte ett register, utan statistik som samlas in enligt gängse skyddsnormer med syfte att kunna tillgodose landets alla innevånare med grundläggande medborgerliga rättigheter.