Debatt: Jag kan inte ha kuken i huvudet, Alexander Bard

Jag har försökt sluta gråta, sluta prata ut, vara strategisk och inte känslosam, men det enda jag fått ut av det är psykisk ohälsa och ett liv jag inte vill ha. Jag har inte heller viljan att vara en man med kuken i huvudet, och jag tycker alla män borde få välja vilken sorts man de ska vara.

Men du säger alltså att kompletta män behöver ha kuken i huvudet, och att manligheten är i kris. Då vill jag fråga dig: hur kan manligheten vara i kris om det – enligt dig – är biologin som gör oss till män? Du menar att biologi ligger till grund för hur män och kvinnor är och bör vara, men arrangerar samtidigt ett läger för att fostra män till att hitta tillbaka till sin manlighet. Om manlighet och att vara man är något biologiskt, att du helt enkelt är man om du har kuk på kroppen och i sinnet – varför behövs då ditt läger?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Genom mitt arbete med #killmiddag har jag fått höra om många baksidor av manlighetsnormen och genom att lyssna på kvinnor och ickebinära har jag hört om övergreppen och trakasserierna som ligger till grund för #metoo-rörelsen.

I en artikel där du bland annat pratar om ditt mansläger säger du att ni fokuserar på aktiviteter och att samtal till och med kan vara skadligt. Jag tycker ni har en trist inställning till att träffas och bara prata män emellan. När jag har gjort precis det har jag fått några av mina absolut bästa stunder med män där vi fått chans till djupa diskussioner utan att gömma oss bakom aktiviteter. Jag har spelat i fotbollslag där just aktiviteten var i fokus, där mobbning och kränkningar skedde nästan varje träning och jag undrar hur det kan vara bättre? Jag tycker fler män behöver träffas och bara prata.

Något annat jag tycker vi män borde bli bättre på är att lyssna. Jag jobbar ständigt med mig själv för att ta ett steg tillbaka och låta offer för diskriminering ta plats och sen lyssna på deras berättelser och erfarenheter om övergrepp. Jag jobbar också ständigt med att ta in dessa erfarenheter utan att vädra mina instinktiva tvivel mot dem, ett tvivel jag tror grundar sig i hur jobbigt det är att förstå hur världen ser ut. Jag vill introducera dig till en regel vi använder på killmiddagar:

”När andra pratar, utgå från att alla gillar olika och har olika erfarenhet. Döm inte personer och ifrågasätt inte någon annans erfarenhet, utan ställ hellre följdfrågor om något känns oklart.”

Nu är det många som vänt sig emot dig på grund av de rasistiska och sexistiska uttalanden du själv gjort. Det handlar om förnedrande och kränkande uttalanden nu senast i höst uttalanden som tystat människor som vittnat om övergrepp under #metoo. Det du sagt vittnar om en ignorans gentemot andras berättelser och erfarenheter. Du gör ett aktivt val när du definierar andra personers upplevelser, varje människas okränkbara rätt att få sätta ord på sitt eget liv och sina erfarenheter till trots.

Så Alexander Bard, du är hjärtligt välkommen på en #killmiddag så du kan se hur många olika sätt det går att vara man på. Där gör vi ett försök att bryta upp manlighetsnormen, ha män som lyssnar och tar in andras berättelser och som inte har en jargong värdig ett barn. Tydligare manlighetsnormer leder inte till minskade övergrepp, det gör en uppluckring av dem och visst finns det plats för fler män än de med ”kuken i huvudet”.