Debatt. .

2020-02-04 04:00
Lovisa Berglund, infrastruktur- och energipolitisk talesperson för Grön ungdom. Bild: Ellen Berglund / Berit Roald/TT / Shutterstock
Lovisa Berglund, infrastruktur- och energipolitisk talesperson för Grön ungdom.
Puffetikett
Dagens ETC

Inte sant att tygpåsen är 20 000 gånger sämre

Plastpåseskatten har gett liv till påståendet att en tygkasse måste användas 20 000 gånger för att kompensera en plastpåse.

Det är såklart inte sant och nu tänker jag berätta varför, skriver Lovisa Berglund, infrastruktur- och energipolitisk talesperson för Grön Ungdom.

I veckan röstade riksdagen igenom en skatt på plastbärkassar. Den så kallade plastpåseskatten är ett sätt att försöka nå EU:s mål om att minska plastnedskräpningen i naturen inom alla EU-länder. Kritiken har varit högljudd från framför allt Moderaterna och Sverigedemokraterna som röstade emot skatten (och antagligen har en annan plan för att nå EU:s mål som jag är mycket nyfiken på att höra!).

I sociala medier tycks diskussionen ha fastnat i att alla plastpåsar kommer ersättas av tygpåsar som är sämre för miljön. En siffra som verkar ha blivit en sanning inte bara hos höhö-högerns twittrare, utan även rapporteras om av fler stora tidningar, är att tygpåsen är hela 20 000 gånger sämre för miljön än plastpåsen. Källan är en livscykelanalys (LCA) genomförd av det danska miljödepartementet.

Efter snart fyra års studier till civilingenjör i energi- och miljöteknik så har jag själv genomfört ett antal livscykelanalyser av varierande kvalitet och jag har således lärt mig hur mycket som kan gå fel i en LCA och framför allt i tolkningen av dess resultat, även om produkten är något så enkelt som en påse. Därför satte jag mig ned för att faktiskt ta redan på hur danska miljödepartementet gått till väga och tänkte dela med mig av vad jag kom fram till.

En av grunderna i en LCA är något som kallas för funktionell enhet. En funktionell enhet används för att jämförelsen ska ta hänsyn till hur väl produkten uppfyller själva grundfunktionen den ska klara av. I den danska studien har man valt en lång och krånglig enhet enligt konstens alla regler, men det som är mest relevant att veta är att den funktionella enheten i detta fall är att påsen ska ha en volym på 22 liter och kunna bära 12 kg.

Tygkassen man sedan valt ut till LCA:n rymmer dock bara 20 liter och följden blir det att krävas TVÅ tygkassar för att uppfylla den funktionella enheten. Hade den funktionella enheten istället varit definierad som en volym på 20 liter och kunna bära 13 kilo hade det istället behövts EN tygkasse och TVÅ plastpåsar (eftersom plastpåsen bara håller för 12 kilo). Vips så har 20 000 gånger reducerats till 5 000 gånger. Fortfarande mycket såklart, men ändå fascinerande hur lite som krävdes för ett helt annat resultat va?

När man gör en LCA så väljer man ut ett antal olika kategorier för miljöpåverkan. Detta är inte heller en exakt vetenskap, man får helt enkelt välja de som bedöms som relevanta. Men hur jämför och viktar man olika sorters miljöpåverkan mot varandra? I det här fallet så är det nedbrytning av ozonlagret som är den kategori som utgör den överlägset största miljöpåverkan jämfört med plastkassen. Dessutom så säger det inte så mycket om hur mycket ozonnedbrytning som någon av kassarna bidrar till utan endast förhållandet mellan de två. Jämför vi istället koldioxidutsläpp, en enligt mig mer intressant kategori, så blir siffran 20 000 istället 150. Använder vi dessutom min funktionella så har vi helt plötsligt en siffra på 37,5. Värt att notera är också att man i denna studie inte heller har med någon kategori för plastnedskräpning i naturen, såsom mikroplaster eller påverkan på djurlivet till exempel. Här kan man misstänka att tygpåsen har en fördel gentemot plastpåsen (någon kanske borde göra en LCA för att vara säker dock).

Jag gör inga anspråk på att ha mer rätt än danska myndigheter. Det danska miljödepartementet är själva fullt medvetna om bristerna och problemen i sin analys, och diskuterar dessa i rapporten. Osäkerheten ingår liksom i LCA:n. Därför är inte heller det jag skriver någon sorts bevis för att det är 37,5 gånger som gäller snarare än 20 000 (eftersom den siffran förutsätter användandet av två plastpåsar per tygkasse). Däremot är det häpnadsväckande hur en siffra ryckt helt ur sin kontext plötsligt blir ett bevis för att plastpåseskatten gör mer skada än nytta. Miljödebatten förtjänar en högre nivå än missuppfattningar och myter.

Lovisa Berglund 
infrastruktur- och energipolitisk talesperson för Grön Ungdom.