Debatt: Byggreglerna får inte backa från mänskliga rättigheter

Sverige har haft ett rykte som föregångsland när det gäller mänskliga rättigheter, men för personer med funktionsnedsättning ser vi just nu en utveckling som går bakåt inom flera områden. Under flera år har tillgänglighetskraven försvagats genom ändringar i Boverkets byggregler och borttagna allmänna råd. 

Nu föreslår Boverket att även plan- och bygglagen ändras så att fler undantag och lägre krav skrivs in i lagen när det gäller ombyggnation och renoveringar. Om förslagen genomförs skulle det innebära ett tydligt brott mot Sveriges åtagande enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen slår fast att samhället ska byggas tillgängligt och alla ska ha rätt att själva välja vart man vill bo. 

Boverket medger att förslagen får negativa konsekvenser för tillgången till tillgängliga bostäder, men deras bedömning är att förändringarna ändå är acceptabla ur ett rättighetsperspektiv. Det är en anmärkningsvärd slutsats. Att medvetet försvaga tillgänglighetskraven går rakt emot Funktionsrättskonventionens principer om tillgänglighet, icke-diskriminering och inkludering i samhället. Det strider också mot statens åtagande att successivt förbättra tillgängligheten i befintliga miljöer. 

Det innebär i praktiken att tusentals bostäder och gamla fastigheter kan byggas – eller byggas om – utan att alla kan använda dem. 

Trots detta vill Boverket ta bort tillgänglighetskravens förstärkta ställning och införa fler undantag, till exempel för hisskrav i lägre hus. Det innebär i praktiken att tusentals bostäder och gamla fastigheter kan byggas – eller byggas om – utan att alla kan använda dem. 

Förslagen är dessutom ekonomiskt kortsiktiga.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, konstaterar i sitt remissvar att förslagen riskerar att förstärka boendesegregation och öka beroendet av bostadsanpassningsbidrag och särskilda lösningar. Kostnader flyttas över till kommunerna, samtidigt som individer drabbas av minskad valfrihet och större beroende av stöd. Svagare regler och brist på vägledning leder till fler överklaganden, ojämna beslut och högre kostnader för hela branschen. 

Det saknas inte kunskap eller lösningar för hur tillgänglighet kan byggas in på ett kostnadseffektivt sätt. Sverige har redan etablerade standarder, beprövade råd och lång erfarenhet av hur. Det som saknas är konsekvens, ledarskap och politisk vilja att hålla fast vid principen om universell utformning, att det som byggs ska kunna användas av alla.

Tillgänglighet är en långsiktig investering för ett hållbart samhälle och handlar om rätten att kunna välja var man vill bo, vem man vill leva med eller kunna besöka, och att ha möjlighet att ta sig till arbete, utbildning, vård och kultur. Det är inte en särfråga för en minoritet, utan en förutsättning för ett samhälle som fungerar för alla. 

Regeringen måste nu:

• Stoppa de utökade undantagen vid ombyggnad, som för vindar, suterrängplan och hissar i lägre hus. Det som byggs otillgängligt i dag står kvar i generationer.

• Återinföra och utveckla tydliga allmänna råd och nationell vägledning så att kommuner och byggaktörer kan fatta likvärdiga beslut.

• Knyta tillgängligheten till klimat- och bostadspolitiken, eftersom tillgängliga bostäder ökar beståndets flexibilitet, minskar behovet av anpassningar och gör omställningen hållbar över tid.