I det här kriget är det inte bara sanningen som står på spel

Genom en snabb och i många avseenden odemokratisk process har Sverige knutits allt närmare USA:s militära system. Beslut som radikalt förändrat landets säkerhetspolitiska position – Nato-medlemskap, DCA-avtal och ökad militär integration – har fattats med en förbluffande brist på offentlig debatt.

Den avgörande frågan är därför inte bara vad besluten innebär i abstrakta säkerhetspolitiska termer, utan vad de betyder i praktiken – när USA leds av en president som är beredd att kringgå både internationell rätt och politisk verklighet.

Ett av de mest oroande scenarierna handlar om NATO:s artikel fem om kollektivt ansvar. Den är tänkt att skydda medlemsländer från aggression – ven vad händer om en stormakt försöker använda alliansen för att legitimera ett krig som saknar folkrättslig grund?

Kommer Trump att nöja sig med att pressa sina allierade politiskt och ekonomiskt, eller kommer han att använda NATO som ett instrument för att dra in Europa i ett krig som från start bär alla kännetecken på ett brott mot internationell rätt?

Redan nu syns konturerna av vad denna nya beroendeställning innebär. När Trump hotar att straffa Spanien för att landet kritiserar USA:s agerande – Spanien hävdar att ett folkrättsbrott är ett folkrättsbrott – möts det av en påfallande tystnad från många europeiska regeringar.

Även i Sverige är reaktionerna i princip obefintliga. Magdalena Andersson (S) vågar inte ens öppet försvara sina spanska partikamrater. Det är ett illavarslande tecken. När politiska ledare väger sina ord av rädsla för att stöta sig med en stormakt är det inte bara diplomatin som förändras, utan också själva grunden för en självständig utrikespolitik.

I detta klimat är krigets propaganda är särskilt farlig. Det gamla uttrycket att krigets första offer är sanningen har sällan känts mer aktuellt.

När Trump under måndagen radade upp lögn efter lögn inför kamerorna var budskapet tydligt: allt är under kontroll. Uttalandena riktades lika mycket till finansmarknaderna som till den egna väljarbasen.

Svenska medier återgav snabbt påståendena. CNN rapporterade att stigande oljepriser skapar panik i delar av Trumpadministrationen. Analytiker pekar på en mer komplex militär verklighet än den bild som presenteras i officiella uttalanden.

Iran tycks hittills ha lyckats försvara sig relativt effektivt med billiga drönare och missiler som är spridda över landet. USA och Israel tvingas i sin tur använda extremt dyra nedskjutningsmissiler – och uppges redan börja känna av bristen på dessa.

Det är svårt att veta exakt vad som sker på slagfältet. Krig är alltid också ett informationskrig. Propaganda och psykologiska operationer är centrala i strategin. Men mycket tyder på att konflikten inte kommer att bli kortvarig.

Samtidigt bygger den officiella amerikanska berättelsen om krigets orsaker på påståenden som faller sönder vid närmare granskning.

Trump hävdar att Iran krävde rätten att skaffa kärnvapen. Men uppgifter från de senaste förhandlingarna tyder på att Iran var mer kompromissvilligt än på länge innan Trump abrupt avbröt processen genom att starta krig.

Han har också hävdat att Iran stod i begrepp att angripa Israel, Gulfstaterna, USA – i princip hela världen. Påståendena saknar trovärdiga bevis, men är effektiva som politisk mobilisering.

Historien känns obehagligt bekant. Inför Irakkriget 2003 fylldes offentligheten av liknande berättelser – som senare visade sakna grund – om överhängande hot. Samtidigt stod den irakiske informationsministern, ökänd som Bagdad-Bob, och förnekade verkligheten medan bomberna föll runt honom.

Skillnaden är dock avgörande. USA är inte Irak. USA är världens mäktigaste militärmakt. Trump är inte en marginaliserad diktator i ett isolerat land. Han är president i ett land vars beslut kan kasta hela världen in i ett storkrig. Just därför är situationen så farlig.

Om lögner fortsätter att styra politiken riskerar Europa, och Sverige, att dras allt djupare in i ett krig som vi varken har beslutat om eller kan kontrollera. Då kommer inte bara sanningen vara krigets offer – utan även internationell rätt, demokratiskt ansvar och politiskt mod.