Debatt: Har någon sett Johan Pehrson?

Europaparlamentets utskott har fått besök av Sveriges ministrar för att diskutera programmet för det svenska ordförandeskapet och hur det påverkar utskottens arbete. En viktig möjlighet att förmedla ­Sveriges och ordförande­skapets prioriteringar. Det är en ­demokratisk plikt för Sveriges ministrar att träffa parlamentets ledamöter och ett tillfälle för folkvalda parlamentariker att granska programmet.

När kalendern för de ­kommande besöken av svenska statsråd ­presenterades noterade jag en avsaknad av arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L). Det är häpnadsväckande att arbetsmarknads­ministern inte besöker Europa­parlamentet. Medan andra ministrar ska bära ansvar för regeringens politik så är Johan Pehrson spårlöst försvunnen. Vad är det han inte vill svara på?

Som Europaparlamentariker för Socialdemokraterna och ledamot i sysselsättningsutskottet undrar jag självklart hur det kommer sig att arbetsmarknadsministern väljer att hålla sig undan ett möte av denna karaktär. Det vore ett utmärkt tillfälle för ministern att förklara Sveriges ståndpunkt i bland annat minimilöndirektivet och varför det är känsligt när EU-lagstiftning utmanar vår framgångsrika svenska modell. Istället möttes vi av icke­svar från biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L). Regeringens arbetsmarknadspolitik verkar vara lika försvunnen som Johan Pehrson själv.

Min uppfattning är att ordförandeskapet kan användas för att påverka riktningen på den lagstiftning som sker i EU. Men då måste man också våga ta strid för sin egen politik.

EU:s arbetsmarknadspolitik rör sig snabbt åt fel håll, stora förändringar och lagstiftningar riskerar att underminera den svenska arbetsmarknadsmodellen. Självklart kan en minister inte närvara på varje möte, däremot är detta en fråga om prioriteringar. Ett tillfälle att diskutera med parlamentets ledamöter om Sveriges politiska program bör ha högsta prioritet för en minister under rådande ordförandeskap.

Jag förstår att Europas liberaler har reagerat på och kritiserat Liberalernas vägval i samarbetet med SD, men Johan Pehrsons ovilja att möta sina partivänner får inte medföra att Sverige överger arbetsmarknadspolitiken. Det går fortfarande att möta och prata med både dem och oss.

Till skillnad från högerregeringen och Johan Pehrson står jag och Socialdemokraterna alltid redo med lösningar och svar på frågorna. Vi har krävt att regeringen stödjer Danmark i sin talan om att ogiltigförklara minimilöndirektivet. Jag kämpar för ett mer demokratiskt och hållbart arbetsliv, att hårdare lagstiftning om asbest och hälsofarliga ämnen antas och att produkter som tillverkas genom tvångs­arbete förbjuds. Vår politik är högst närvarande och syftar till att stärka Sveriges och Europas arbetare och skapa jämlikhet på arbetsmarknaden. Var är Johan Pehrsons och regeringens politik?