Debatt: Glöm inte de gömda flyktingarna

I Sverige och andra EU-länder lever i dag ett stort antal flyktingar som har fått ett negativt beslut på sina asylansökningar. Många av dem kan inte återvända till sina hemländer, även om de skulle vilja, på grund av pågående konflikter. Många gånger är utvisningsbesluten också omöjliga att verkställa. Myndigheterna får i princip inte verkställa återsändandebeslut om de riskerar att bryta mot principen om ”non-refoulement”, vilket innebär att ingen får skickas tillbaka till ett land där deras liv eller hälsa är i fara. Uppfattningen om verklig fara delas dock sällan av myndighet och flykting.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det här skapar en moment 22-situation som tvingar människor att leva i limbo, eftersom de varken tillåts att integrera sig i samhället de befinner sig i, eller kan återvända till hemlandet. En stor grupp i Sverige som drabbas av detta är palestinierna från Gaza. Många av dem har vistats i Sverige i mer än tio år, talar flytande svenska och vill inget hellre än att integreras, men de hindras av utvisningsbeslut. 

Situationen för gömda flyktingar har alltid varit svår, inte minst med hänsyn till begränsningar i det sociala livet och tillgång till arbete. Situationen riskerar dessutom att försämras ännu till följd av de stora flyktingströmmarna till EU de senaste åren. Förra året presenterade EU-kommissionen en handlingsplan för återvändande av irreguljära flyktingar. Stort fokus läggs på att ta emot ”riktiga flyktingar” och att sända tillbaka alla andra. Följden har blivit att EU:s medlemsländer har börjat fokusera mer på att återsända dem som vistas utan legala papper i landet eller har fått avslag på sin asylansökan. Bara i Sverige har regeringen beräknat att ungefär hälften av de asylsökande som kom hit under förra året kommer att avvisas. Även om EU-planen främst drabbar flyktingar som sökt asyl det senaste året, finns en stor risk att flyktingar som sökt asyl för många år sedan och som tvingats leva gömda här i landet kommer att eftersökas med ljus och lykta.  

Under min tid som riksdagsledamot engagerade jag mig mycket i papperslösa och gömda flyktingars situation. Det har jag fortsatt att göra i EU-parlamentet.

Med tanke på, bland annat, situationen för palestinierna i Sverige ställde jag nyligen en skriftlig fråga direkt till EU-kommissionen. Jag undrade bland annat hur EU-kommissionen tänker behandla denna grupp av flyktingar inom ramen för EU:s återvändandepolitik och om EU-kommissionen har tänkt föreslå en maxtidsfrist då medlemsländerna måste bevilja personer i en sådan situation uppehållstillstånd. 

Även om svaret jag fick är långt ifrån uttömmande eller tydligt, kan man på kommissionens sätt att svara skönja en viss uppmaning till medlemsländerna att ompröva sina tidigare utvisningsbeslut för dessa individer. EU-kommissionen hänvisar till artikel 6.4 i återvändandedirektivet som stadgar att medlemsstater är fria att när som helst bevilja uppehållstillstånd eller annat tillstånd som ger en tredjelandsmedborgare, som vistas olagligt i landet, rätt att stanna på grund av ömmande eller humanitära skäl. 

Att inte tillåtas bygga upp sitt liv och att tvingas leva i ovisshet på obestämd tid utan möjligheter att kunna påverka sin situation kan jag inte tolka på annat sätt än att det kvalificerar som sådana ömmande och humanitära skäl som krävs för att bevilja uppehållstillstånd enligt artikel 6.4 i återvändandedirektivet. 

Trots att ansvariga myndigheter i medlemsländerna har stort utrymme för egna bedömningar när det gäller att bevilja uppehållstillstånd, om än tillfälliga sådana, för personer som inte kan utvisas på grund av omständigheter som ligger utanför deras kontroll, väljer många att inte använda möjligheten. Därför skulle en uppstyrning på EU-nivå behövas för att säkerställa att gömda flyktingar inte tvingas leva i limbo hur länge som helst. 

Jag är tyvärr rätt ensam om att lyfta de gömdas situation i parlamentet men kommer självklart att fortsätta driva frågan i mitt arbete. Jag hoppas att medlemsländerna så småningom inser att vi tjänar mer på att inkludera och integrera människor i stället för att tvinga dem att ställa sig utanför våra samhällen.