Hoppa till innehållet

Miljödebatt

Debatt: Fråga din läkare om läkemedel kan skada naturen

Bild: Shutterstock

Dagens ETC.

Den 13/3 publicerade Dagens ETC en läsarfråga under rubriken ”Kan jag använda ’guldvatten’ som gödsel om jag äter läkemedel?” I sitt svar skrev SLU-professorn Håkan Jönsson att läkemedelsrester bryts ner väl i jorden och att det därför inte finns någon anledning till oro. Men läkaren Bertil Hagström och ekotoxikologen Magnus Hedenmark tycker att resonemanget är bristfälligt. Här förklarar de varför.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Bästa ”anonym”! Vi tycker inte att du fick ett korrekt svar från Håkan Jönsson den 13/3. Han blandar högt och lågt och svarar ju inte ens på din fråga: ”Eftersom jag äter flera starka mediciner är jag rädd att läkemedelsrester kommer att förorena jorden och det som odlas däri (bland annat sådant jag och människor i min närhet har tänkt att äta). ”

Först vill vi understryka att guldvatten är bra och mycket bättre än det slam från avloppsreningsverken som fortfarande sprids på produktiv åkermark… men: 

För att adekvat kunna besvara din oro, måste man naturligtvis veta vilka ”starka mediciner” du medicinerar med. Är det cellgifter (cytostatika) så är svaret nej, det är inte bra! Tar du Voltaren/Diklofenak är det ytterst tveksamt och likaså om du medicinerar med Ciprofloxacin eller Doxycyklin. Och det finns fler mindre bra läke­medel för jorden. Sådant är naturligtvis inte allvarligt för din egen del, eftersom du redan intar betydligt större doser själv än vad man finner i marken. Möjligen är det lite olämpligt för dina vänner, men framförallt kan det vara en katastrof för mikroorganismerna som ju ska skapa jordmån för dina odlingar. 

Att, som Jönsson gör, bara hänvisa till en enkel studie från Skåne om antibiotika (vilket är mindre vanligt att man medicinerar med under någon längre tid) är inte seriöst. Frågor om hur mark reagerar på en ständig påfyllnad av mer eller mindre nedbrytbara kemikalier är lite utforskat och än mindre när dessa ämnen tillsammans (cocktail) negativt kan påverka djur, växter, mikroorganismer och svampmycel i marken. Dessutom ska du veta allt ”allting sprids”, även guldvattnet, till vatten­dragen och där kan påverka vattenlevande organismer/djur. Fråga din läkare om dina läkemedel kan skada naturen, det finns hygglig men bristfällig kunskap om vilka läkemedel som man absolut ska undvika att sprida i miljön.

Bertil Hagström 

Allmänläkare. Med.dr Läkare för Miljön

Magnus Hedenmark

Ekotoxikolog Ingenjörer för Miljön

Direktsvar

Bertil Hagström och Magnus Hedenmark tycker inte jag besvarade frågan om guldvatten och medicinering korrekt. De nämner specifikt ciprofloxacin och doxycyklin som riskämnen, vilket är märkligt, eftersom dessa är två av de antibiotika som undersöktes av Rutgersson m.fl. (2020), som jag refererade till i svaret. Jag ber dem läsa artikeln med dess bilagor (supplementary material) om de vill ha fler detaljer än vad jag gav i min sammanfattning.

Hagström och Hedenmark är också oroliga för hur en cocktail av olika föroreningar påverkar markens mikro­organismer och svampar. Även detta studerade Rutgersson m.fl. (2020) med såväl odling och DNA-sekvensering av bakterier. Deras slutsats var att risken för antibiotikaresistens inte ökade av gödsling med slam. Eftersom slam är en cocktail av många ämnen, betydligt fler än urin, är detta en viktig slutsats.

Biotest är ett vanligt sätt att bedöma påverkan av en cocktail av olika ämnen. Bördighet - en beskrivning av markens samlade kvalitet som odlingsjord - är ett sådant biotest, då bördigheten är beroende av en mångfald av funktioner som markens bakterier och svampar levererar. I de mångåriga odlingsförsöken i Skåne (startade 1981) har markens bördighet, liksom mullhalten, ökat i försöksleden som gödslats med slam. Summaeffekten på markens kvalitet av slamgödslingen är alltså positiv, trots slammets breda cocktail av föroreningar. Därför finns ingen anledning att befara att gödsling med guldvatten kommer att försämra markens kvalitet. Dock bör nämnas att maskar skyr att direkt exponeras för urin. De hämtar sig dock snabbt.

Hagström och Hedenmark påpekar också att ”allting sprids” till vatten­dragen och där kan påverka vattenlevande organismer/djur. De bortser dock från att man inte bara bör beakta miljöeffekterna av att använda guldvatten som gödsel, utan även miljöeffekterna av att inte göra det. Alltså av att urinen hamnar i avloppet och man gödslar med annat gödselmedel.

Om urinen används som gödsel är risken att dess ämnen läcker till vattendrag mycket liten. Detta beror på att vattnet i odlingsjorden under vegetationsperioden normalt rör sig uppåt. Vatten i jordprofilen tas upp av rötterna, transporteras upp och avdunstar genom bladen. Det finns alltså gott om tid, oftast 4-5 månader, för olika organiska föreningar som tillförts med gödsel på våren eller försommaren att brytas ned i jorden innan det finns risk att ämnena följer med perkolerande vatten nedåt i markprofilen efter stora höstregn. Detta styrks av analyser av markvatten 0,5 meter under ytan på hösten (augusti och november) en odlingssäsong efter spridning en fyraårs slamgiva (Magner m.fl., 2016). Förutom koffein kunde inte något läkemedel detekteras i något av de åtta markvattenproverna.

Magner m.fl. (2016) studerade 23 läkemedel (ingen antibiotika) även i inkommande och utgående avloppsvatten till reningsverket som producerade slammet. 

I det in- och utgående avlopps­vattnet från reningsverket kvantifierades samtliga 23 studerade läkemedel. Endast 11 av dessa reducerades mer än 50 procent på sin väg genom reningsverket. Flera, däribland diklofenak, som nämns av Hagström och Hedenmark, reducerades inte alls. I genomsnitt följer hälften av de läkemedel som hamnar i avloppet med det utgående renade vattnet ut i vattenrecipienten (Jönsson (red), 2020). Det finns otaliga publikationer om de negativa följder dessa utsläpp ger på fiskar och andra delar av det akvatiska ekosystemet.

Genom reningsverkens utsläpp till vatten hamnar läkemedlen också i vårt dricksvatten. Malnes m.fl. (2020) detekterade fem läkemedel (inklusive koffein) i dricksvattnet producerat i samtliga sju studerade vattenverk runt Mälaren.

Om man inte gödslar med urin använder man troligen ett annat gödselmedel, mineraliskt eller organiskt. Om man gödslar med ett mineraliskt gödselmedel istället för urin ökar växthusgasutsläppen mer än 12 kg CO2e per kg kväve. Dessutom blir kadmiumtillförseln till jorden med gödseln minst fem gånger, ofta 20-50 gånger, så stor som med urin. Mineralisk gödsel ger också upphov till mycket gruvavfall i produktionsländerna.

Om man istället för urin använder ett organiskt gödselmedel, som höns- eller kogödsel, blir tillförseln av alla tung­metaller flera gånger större än med urin, för kadmium troligen runt 25 gånger större. Detta gäller oavsett om gödselmedlet är KRAV-märkt eller ej. Dessutom har många organiska gödselmedel, både KRAV-märkta och andra och såväl flytande som fasta, de senaste åren innehållit skadligt höga halter av olika pyralider (bekämpningsmedel) med många förstörda odlingar som följd. (Se odlaren Lena Israelssons många kunniga inlägg om detta på Facebook och www.pyralidstopp.nu).

Att källsorterad urin (guldvatten) fungerar bra visas av ett odlingstest publicerat i Hemträdgården (Björkman, 2021). Risken för skadliga halter pyralid i urin är extremt låg.

Således är risken för såväl natur som människa mycket högre för läkemedel som hamnar i avlopp än för läkemedel via urin hamnar i matjord. Vill man minska skadeverkningarna och riskerna med läkemedel i miljön bör man därför använda så mycket av sin urin som möjligt som gödselmedel. Då minskar flödet av läkemedel till vatten.

 Jag känner dock inte till någon studie av cellgifter. Troligen bryts de, liksom andra läkemedel, ned bra i jord. Säkerligen betydligt bättre än i reningsverk. Av försiktighetsskäl kan det dock vara klokt att låta bli att uringödsla grödor som ska ätas av någon annan än den som behandlas med cellgiftet. Urin som innehåller cellgifter kan med fördel användas till prydnadsväxter och på gräsmattan.

Håkan Jönsson

Professor emeritus kretsloppsteknik, SLU


Referenser: 

Björkman, L-L. 2021. Urin kontra flytande växtnäring – resultatet av sommarens spaning. Hemträdgården nr 6, sid 12-15.

Jönsson, H. (red) 2020. Läkemedel, PFAS och mikroplaster i avlopp – kunskapssammanställningar om provtagning, förekomst, effekter och uppströmsåtgärder. Sveriges lantbruksuniversitet. (Energi och teknik, 106).

Magnér, J., Rosenqvist, L, Rahmberg, M. m.fl. 2016. Fate of pharmaceutical residues - in sewage treatment and on farmland fertilized with sludge. Report B 2264. IVL Swedish Environmental Research Institute. 

Malnes, D., Golovko, O., Köhler, S., Ahrens, L. 2020. Förekomst av organiska miljöföroreningar i svenska ytvatten - Kartläggning av Sveriges tre största sjöar, tillrinnande vattendrag och utlopp. Rapport 2021:1, Mälarens vattenvårdsförbunds rapport. 

Rutgersson, C., Ebmeyer, S., Lassen, S. B., Karkman, A., Fick, J., Kristiansson, E., ... & Larsson, D. J. 2020. Long-term application of Swedish sewage sludge on farmland does not cause clear changes in the soil bacterial resistome. Environment International, 137, 105339.

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00