Debatt: Förstör inte för dem som vill leva annorlunda

Ibland tänker man att man lever i ett samhälle där den officiella linjen är att all kärlek är vacker. Man tänker att personer som föraktar ens relationer har vett att åtminstone vara tysta om det. Sedan klickar man in på en publikation som generellt ses vara nästan överdrivet woke och ser Clara Lee Lundbergs text om polyamorösa.

Jag är helt med på att det finns snubbar som använder flersamma termer som en förevändning för att slippa ta ansvar. Det finns ingen anledning att låta dem kasta skugga över alla flersamma, vilket skribenten tyvärr lyckas göra. Texten likställer viljan att ha flera älskare med ovilja att ta ansvar. Texten blandar ihop önskan om flersamhet med konsumtion av partners – som om monogama inte ägnade sig åt relationskonsumerism som att behandla partnerskap som en tjänst att tillsätta snarare än unik relation, markera partners som ”sina” med tatueringar eller ställa till med dyra bröllop. Texten är skriven som om den var menad för ett slutet rum där inga flersamma kommer att läsa den. Men vi kan. Vi läser. Vi blir ledsna, vi blir sårade, och vi vet att hur etiskt vi än lever så kommer vi bli dömda utifrån Clara Lee Lundbergs raljerade spaningar.

Vid ett tillfälle beskriver hon en flersam person som i en dokumentär berättar om svårigheter med att leva flersamt med en ”plågsamt glättigt tonfall och återhållen frustration”. Inte att undra på att personen är defensiv och mån om att inte lämna några öppna mål för kritik. Det är en vanlig reaktion bland personer som är vana att få mothugg och kritik när de berättar om sina liv. Som att anklagas för att vara anknytningsstörda så fort man säger ”jag vill ha ett öppet förhållande”. 

Det är kul för övrigt, detta med att kalla folk för anknytningsstörda istället för att bara säga att de beter sig oansvarigt. Lundberg slänger sig å ena sidan med psykologiska termer men garderar sig samtidigt med att hon inte har tillgång till forskning. Som tur är hade jag det när jag skrev kapitlet om polyamori i boken ”HBTQ+ Psykologiska perspektiv och bemötande” (Natur & Kultur, 2017). Om man kollar på folk som faktiskt lever polyamoröst ser man att de är lika nöjda med sina relationer som alla andra, och inte heller har de mer osäker anknytning än monogama. Däremot kan man ge Lundberg rätt i att det kan vara så att personer med otrygg-undvikande anknytningsstil uttrycker mer önskan om att ha öppna relationer – fast de verkar vara underrepresenterade bland personer som faktiskt har flersamma relationer.

Om man läser Lundbergs text välvilligt kan man tänka sig att det hon är upprörd över är att sviniga snubbar använder sig av bortförklaringar för att komma undan med dåligt beteende. Men även då måste man medge att Lundberg är raljerande och tar inte särskilt mycket hänsyn till flersamma men fungerande relationer. Hon tar inte heller hänsyn till vilka konsekvenser hennes text får för människor som lever bland oss och som redan har svårt att våga vara öppna om sina relationer på arbetsplatser, i skolor eller på släktmiddagar. Personer som inte kan registrera äktenskap med sina kärlekar. Personer som är vana att utstå hån, gliringar och kritiska frågor när de berättar om hur de har förhållanden. Personer som öppet antas vara svin för att de vill ha flera partners parallellt och inte flera partners efter varandra. 

Kom igen. Det är 2019. Man behöver inte stå på barrikaderna, men man behöver verkligen inte öppet förstöra för folk som vill leva annorlunda än du.

Läs också: Svar direkt – Även polyamorösa måste tåla kritik.