Debatt: Fira världsmiljödagen med ett klimatpolitiskt ramverk

Med mer kunskap än någonsin om klimatförändringar och miljöförstöring kan vi inte nöja oss med fantasier och uppmaningar, skriver Stina Bergström (MP).

På vår enda planet ryms 7 miljarder drömmar – därför måste vi konsumera med eftertanke. Det är temat för årets världsmiljödag som firas världen över den 5 juni sedan FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972. Årets tema är viktigt och frågan om hur sju miljarder drömmar ska rymmas på bara en planet är väl utformad. Hur vi konsumerar är en avgörande fråga för hur vi ska leva på ett hållbart sätt när vi blir fler och fler.
 
FN:s miljöprogram (UNEP) driver kampanjen som frontas av Leonardo DiCaprio. Under hashtaggen #7BillionDreams uppmanar han och flera andra till att göra bara en sak, #just1thing, som hjälper alla dessa sju miljarder drömmar att få plats i en värld med begränsade resurser. Till det sprids informativa bilder som bland annat uppmanar folket till en vegetarisk dag i veckan, cykelpendling och att byta till energisnåla lampor. Detta följt av ett ”Imagine” om alla sju miljarder på denna jord skulle göra #just1thing.
 
Det är en snygg kampanj och ur ett västerländskt perspektiv bra exempel på hur man som privatperson kan värna planeten. Konsumenternas makt är viktig och ökad kunskap leder till fler enskilda miljöinsatser vilket sammantaget får stora effekter. På det sättet spelar vår #just1thing roll. Men när en av kampanjbilderna uppmanar oss att flyga med e-biljett för att spara papper blir kampanjen snarare parodisk. Med mer kunskap än någonsin om klimatförändringar och miljöförstöring kan vi inte nöja oss med fantasier och uppmaningar.
 
Miljöfrågor har under lång tid i för stor utsträckning behandlats som en individfråga vars lösning är informationskampanjer. Utan att på något sätt förringa de miljöinsatser privatpersoner gör är det dags att lyfta blicken mot oss politiker. Tungviktare som UNEP, med stjärnglans från Leonardo DiCaprio, skulle kunna rikta mer av udden mot världens politiker som just i år måste samlas bakom ett bindande avtal på klimattoppmötet i Paris.
 
Även om temat konsumtion gör det enkelt att rikta in sig på konsumentens makt finns det politiska beslut som har större effekt. Därför vill jag som politiker fira världsmiljödagen 2015 med att fokusera på det. Dels genom att glädjas åt att regeringen höjer miljöskatter som styr mot fossilfri konsumtion och att vi har en politik för hundra procent förnybar energi som gör att vi i framtiden bara kommer att konsumera ren el.

Istället för att flyga med e-biljett vill jag på världsmiljödagen lyfta behovet av en flygskatt som gör att fler istället konsumerar tågresor, att reparationer måste bli billigare så att färre nya prylar konsumeras och att vi behöver fler bilpooler så att det konsumeras färre bilar.
 
Detta visar tydligt att det inte räcker med #just1thing för en hållbar värld. Men när vi ändå är inne på det temat är det värt att lyfta en fråga som uppmärksammats denna vecka. I Sverige minskar utsläppen, men räknas påverkan från hela vår konsumtion kan vi vänta oss en kalldusch. I måndags skrev 21 organisationer bakom Klimatmålsinitiativet på DN Debatt att den svenska konsumtionens klimatpåverkan måste räknas i den statistik vi redovisar.
 
Det är en fråga Miljöpartiet länge drivit och det är glädjande att positionerna flyttas fram i debatten. Ska klimatutsläppen redovisas på ett seriöst sätt måste konsumtionen i respektive land räknas in oavsett var de konsumerade produkterna tillverkats. Det gäller fler länder än Sverige, men som vi så ofta påpekar kommer vi ingenstans om ingen går före. Det verktyg vi föreslagit sedan 2012 är införandet av ett klimatpolitiskt ramverk. Ramverket ska säkerställa att Sverige minskar utsläppen i den takt som behövs för en globalt hållbar utveckling.
 
I Socialdemokraternas och Miljöpartiets regeringsförklaring som Stefan Löfven läste upp den 3 oktober 2014 står det att ”Sverige ska minska utsläppen i den takt som behövs för en globalt hållbar utveckling. Därför ska ett klimatpolitiskt ramverk införas.” Arbetet med att ta fram detta ramverk är redan påbörjat och i uppdraget till klimatmålsberedningen finns en särskild skrivning som berör utsläpp utomlands som är kopplade till konsumtion i Sverige.
 
Det klimatpolitiska ramverket ger oss ordning och reda i klimatpolitiken. Det visar på vilken nivå våra utsläpp egentligen ligger och ger mandat för politisk handling. Kanske kan det leda till att debatten om olika miljöskatter blir mer nyanserad när det genom ramverket blir ännu tydligare vilken effekt de har för att vi ska kunna ge våra barn och barnbarn en framtid de förtjänar. Och hur sju miljarder drömmar ska kunna rymmas på bara en planet.
 
Idag firar vi världsmiljödagen och jag hoppas att många inför en vegetarisk dag i veckan, ställer bilen till förmån för cykeln och byter till de mest energisnåla lamporna i hemmet. Det gör skillnad. Om jag ska skicka en uppmaning till alla mina kollegor i Riksdagen att göra #just1thing är det att ställa sig bakom ett klimatpolitiskt ramverk. Hur firar vi världsmiljödagen bättre i Sverige än att en bred majoritet säkerställer att vi minskar alla våra utsläpp i den takt som behövs för en globalt hållbar utveckling?