Det är bra att Carl Schlyter och Kitty Ehn är intresserade av lands- och glesbygdsfrågor. När jag riggade Europas första gemensamma landsbygdsriksdag 2013 i Bryssel var Schlyter en av de EU-parlamentariker som jag försökte få med på tåget. Jag lyckades då inte ens få audiens men det gläder mig att han genom det nystartade partiet insett att lands- och glesbygdsfrågorna är livsavgörande för omställningen som krävs för ett hållbart samhälle. 

Som politisk aktivist har jag kämpat för att människor ska inse att lands- och glesbygdsfrågor handlar om ALLT – det vill säga omfattar alla politikområden. Det är dessutom omöjligt att ställa om till ett hållbart samhälle utan levande lands- och glesbygder. Trots den ambitionen kommer omställning även att innebära fortsatt exploatering, som måste ersättas på ett skäligt sätt. Den utsugning som nu pågår är både oetiskt och djupt odemokratisk.  

För varje parlamentarisk landsbygdskommitté som både tillsatts och tagit fram förslag har det stått klart att inget av de etablerade partierna bryr sig tillräckligt mycket för att gå från ord till handling. Det stod klart att parlamentariskt arbete är enda vägen. Jag valde Fi för att partiet i mitt tycke är det bästa. En avgörande utgångspunkt är att lands- och glesbygd utgör fundamenten för liv och utveckling. Dessutom står Fi upp för alla människors lika värde och ser maktperspek­tiven. 
 

Vår politik handlar om att alla myndigheter ska utmana den urbana normen och att diskrimineringen mot glesbygd måste upphöra. Nödvändiga samhällsförändringar innebär att perspektiv och strukturer måste förändras radikalt. 

Jag gillar därför att Vändpunkt tänker ta strid för lands- och glesbygd utifrån ett mer helhetligt miljöperspektiv. Grattis till Sverige som då, i så fall, får två partier som ser samma dilemman och kan dra åt samma håll. 

Vi får också hoppas att våra röster får en extra skjuts i vårens val. För fördelningspolitiken som i nuvarande form är djupt orättvis, ja den börjar i Bryssel!