Debatt: "Familjestödet utgår från förlegade idéer"

Familjepolitiken tycks ha tagits som gisslan av krafter som innerst inne ser att familjen är ”hel”, alldeles oavsett vilka övergrepp och kränkningar som pågår under ytan, skriver Sophia Lövgren, generalsekreterare för Sveriges Makalösa Föräldrar.

Separationer och skilsmässa är ett personligt trauma, naturligtvis för de vuxna men troligtvis än värre för barnet som inte sällan skuldbelägger sig själv. Om den vuxna relationen utmärkts av hot eller våld kan naturligtvis traumat vara värre. Forskning visar också på att vårdnadstvister och konfliktfyllda separationer kan skapa djupa sår hos ett barn, som kan visa sig i både kognitiv och emotionell utveckling. Om barnet inte får stöd i att bearbeta de konflikter som varit finns dessutom en förhöjd risk att hen som vuxen upprepar de destruktiva mönster som skapats. På så vis upprepas destruktiva relationer och separationer, generation efter generation. Och här finner vi naturligtvis en förklaring till varför antalet vårdnadstvister stigit kraftigt. Sedan 2006 har vårdnadstvister ökat med 60 procent, en mycket alarmerande siffra som borde ha resulterat i ageranden från regeringen för länge sedan. Först i år har en utredning av vårdnadslagen tillsatts, som kanske möjligtvis blir klar nästa år.

Vi finner alltså en personlig förklaringsgrund till varför destruktiva separationer trots välmenande jämställdhetspolitiska mål inte minskar. När en enskild individ inte har den förmåga som krävs för att kunna bidra till en konstruktiv separation, där barnets bästa är i fokus, och inte heller kan få det stöd som krävs från samhället, skapas en negativ spiral – som till slut även omfattar barnet som bär med sig erfarenheter och sorger upp i vuxen ålder. Det individuella ansvaret kan aldrig förklaras bort, men tyvärr är det stöd och de råd som finns från samhället i övrigt inte alltid tillräckliga.

Kanske handlar regeringens passivitet när det gäller att agera för barnens bästa i vårdnadstvister om samma problematik som tycks skapa allmän handlingsförlamning hos både politiker och myndigheter. Att ingå en relation, liksom att avsluta den, är enligt rådande normer upp till individen – oavsett om det finns hot, övergrepp och våld i relationen.

Ett exempel på detta är den mycket simpla uträkningsmodell som finns på Försäkringskassans hemsida, om hur mycket ”du som förälder vill betala för ditt barn”, en utgångspunkt som är som gjord för att skapa konflikt. Även kommuners begränsade resurser till familjerätt samt relativt sparsmakade stöd till familjerådgivning utgår från idén att de separerande föräldrarna helst borde kunna ta itu med ”sina egna problem” (alternativt helst inte borde separera alls). Ytterligare ett tydligt exempel finns i problematiken ekonomiskt våld, ett fenomen som i princip bara belysts av kvinnojourerna. Sveriges Makalösa Föräldrar har på allvar lagt resurser för att förstå, beskriva och analysera problemet, vilket resulterat i en bok som släpps om några veckor.

Sveriges Makalösa Föräldrar skulle vilja gå så långt som att säga att familjepolitiken tycks ha ”tagits som gisslan”, av krafter som innerst inne ser att familjen är ”hel”, alldeles oavsett vilka övergrepp och kränkningar som pågår under ytan. Det föräldrastöd som finns erbjuds styvmoderligt utan möjligheter till till exempel barnpassning (hur ska den förälder som inte vågar eller kan lämna sitt barn göra?) eller till anonymitet (som till exempel civilsamhället kan erbjuda, åtminstone de första mötena). Därav har den värdefulla resurs som familjestöd skulle kunna vara, snarare en mycket begränsad och kortvarig effekt. Vi kräver en familjepolitik som utgår från sunda, moderna och toleranta värderingar, som förmår vända sig till alla föräldrar. Sveriges Makalösa Föräldrar önskar inte att fler föräldrar ska separera, vi är övertygade om att det är ett nödvändigt ont för de flesta, men vi kräver stödinsatser som ser barnets bästa!