Debatt: Facken måste backa Greta!

Klimatförändringarna är utan tvekan den största utmaning mänskligheten har stått inför. Dock finns det i historien en del erfarenheter och kunskaper att hämta gällande stora och snabba omställningar. Många förespråkar en krigsekonomi och omställning av industrin, liknade den som många länder genomförde under andra världskriget. Eller införandet av en Marshall-plan, liknande den efter krigsslutet när Europa låg i ruiner. Ett annat gott exempel som nu lyfts fram i USA av bland annat Alexandria Ocasio-Cortez, amerikansk politiker, socialist och aktivist, är Green New Deal, en plan för att bekämpa ekonomisk och sociala orättvisor, samtidigt som man bekämpar klimatförändringen.  Idéen kommer från USA:s president Franklin D. Roosevelts reformprogram från 1933–1938, som genom att skapa arbetstillfällen för de arbetslösa syftade till att häva den allt djupare depression som hade börjat med börskraschen på Wall Street 1929. New Deal bestod av olika delprogram, med stöd till industrin, jordbruket och igångsättandet av offentliga arbeten som vägbyggen och annan infrastruktur. Fackföreningarna fick dessutom rätt att förhandla om löneavtal för sina medlemmar och man stiftade lagar om socialförsäkringar.

Sverige är visserligen ett litet land i världen, med globalt små utsläpp, men vi har stora möjligheter att tillhöra den grupp länder som tar ledningen och visar att ett fossilfritt samhälle är möjligt att skapa. Vi har både teknologiskt kunnande, resurser och en svensk modell på arbetsmarknaden som kan skapa en socialt hållbar utveckling. Sveriges roll måste vara att gå i spetsen och visa att det är möjligt att nå en ekologiskt, ekonomisk och social hållbart samhälle, eftersom internationella överenskommelser visat sig otillräckliga.

Det är ingen klimatkris, det är en samhällskris säger Michael Tjernström, klimatforskare och meteorologiprofessor vid Stockholms universitet i programmet sommar i P1. Det är här som fackföreningsrörelsen borde se sambandet och inse att det vilar ett stort ansvar på den att nu med full kraft engagera sig i klimatfrågan, lyfta rösten och aktivt delta i det nya gröna, rättvisa samhällsbygget. Precis på samma sätt som deras systerorganisationer gjort globalt i många år.

Svensk fackföreningsrörelse har varit med och gjort det tidigare inom både varvs- och textilindustrin. Den här gången måste det också finnas en balans mellan hur människor påverkas i stad och på landsbygd. Om skatter och avgifter upplevs som orättvisa och bara drabbar de svagaste och mest utsatta, kommer vi aldrig att få acceptans för nödvändiga klimatåtgärder. I värsta fall riskerar vi att högerkrafter och nationalister kidnappar de sociala argumenten och använder dem som ursäkt för att inte göra något alls. Ojämlika samhällen med ökade klyftor riskerar att inte bara dra sönder samhällskontraktet och folkhemsbygget, utan också bli en kolbit i brasan för nationalistiska högerkrafter.

Som representant för Internationella Transportarbetarfederationen ITF och som observatör för världsfacket ITUC/IFS vid FN:s årliga klimatmöten har jag under många år varit med och drivit frågan om minskande klimatutsläpp, ökade ambitionsnivåer, rättvis omställning och solidaritet med globala Syd. Flera rapporter från FN-organet International Labour Organization (ILO), visar tydligt att det är arbetare och kvinnor som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Av den senaste ILO-rapporten från juli 2019, framgår att stigande temperaturer kommer att leda till förlusten av 80 miljoner heltidsjobb och till globala ekonomiska förluster på 2,4 biljoner dollar år 2030. Detta om något borde vara en tydlig signal till svensk fackföreningsrörelse, att nu är det dags att med full kraft agera innan det är för sent.

Greta Thunberg och ungdomarnas fantastiska engagemang i klimatfrågan, visar vuxenvärldens passivitet och misslyckande. Vi kan inte lämna över ansvaret till skolungdomar att ensamma leda kampen mot ett hållbart samhälle, nu måste fackföreningsrörelsen vakna och delta aktivt i omställningsarbetet samt stödja ungdomarna. Fackföreningar och federationer runt om i världen har redan gjort detta, – nu är det dags för LO, TCO, SACO och deras medlemsförbund att göra samma sak. De måste lyfta upp klimat- och omställningsfrågan högst på agendan, utbilda förtroendevalda och medlemmar i frågor som berör klimat och miljö, annars risker vi att förlora inte bara ungdomarnas förtroende utan också gynna de högernationalistiska krafterna i deras klimatförnekelse.         

Slutligen uppmanar jag Svenska fackförbund att aktivt stödja Greta Thunberg och ungdomarnas kamp för en hållbar framtid, genom att själva medverka i den globala klimatstrejken den 20 och/eller 27 september, samt uppmana alla medlemmar som har möjlighet, att göra det samma under banderollen ”Workers For Climate”. Greta Thunberg har uppmanat vuxna och fackföreningar att strejka, vilket jag bedömer blir svårt att realisera, men genom att själva delta, uppmuntra och stödja klimatstrejken, skulle förtroendet för fackföreningsrörelsen som en framsynt kraft i den svenska modellen stärkas.

För på en död planet finns inga jobb. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.