En bättre värld är möjlig!

Men samhällsförändringar som gynnar vanligt folk händer dock inte av sig själva, de händer när folket reser sig och kräver förändring. Som exempel är den nivån av välfärd som vi har inget som vi har fått, utan det är något som vi har kämpat oss till. Det har alltid funnits och kommer alltid finnas människor som menar på att förändring inte är möjlig, inte för att det är sant, utan för att de tjänar på den rådande ordningen.

Den svenska arbetarrörelsens historia gör det dock tydligt för oss att det är fullt möjligt att massproducera bostäder, att genomföra generell arbetstidsförkortning, att ha en välfärd som vi äger och styr gemensamt, att låta behov gå före profit och att demokratin kan utvecklas till att även gälla ekonomin och våra arbetsplatser.

Men hur kommer det sig att sådana reformer kunde genomföras förr men kallas omöjliga nu? Jo, för förr så fanns det ett helt annat tryck underifrån om att en bättre värld var möjlig! Det fanns en brett förankrad insikt om att det är vi på golvet som får samhället att gå runt, de som rullar tummar i styrelserummet är däremot inte nödvändiga för samhällsproduktionen. Folkets organisering kring denna insikt tvingade den härskande klassen att ge med sig eller så skulle folket ta makten ifrån dem.

Det svenska folket har dock slutat gå ihop för att försvara våra historiska vinster och detta har den härskande klassen märkt. De använder sina borgerliga parlamentariska falanger för att se till att demokratiska, omfördelande reformer dras tillbaka. Den härskande klassen ger nämligen aldrig bort mer än vad folket kräver. Varje försämring för folket är ett sätt för de med makt att stärka sig själva och flytta folkets smärtgräns för vad som anses vara ett drägligt liv. Aktuella exempel är till exempel borgarnas olika förslag om hur omänskligt vi bör behandla nyanlända eller regeringens sparkrav på de som kanske behöver mest stöd i vardagen (människor med olika funktionsvariationer). Inte lätt att klaga om man ännu inte har lärt sig språket eller kanske har förlorat den assistent som skulle hjälpt till att skriva klagobrevet. Det är därför som jag vill påminna om att förändring är möjligt, det måste inte vara som det är nu, och förändringen kan mycket väl vara till bekostnad för samhällets eliter i stället för hos samhällets olycksbarn.

Vi kan ta tillbaka den makt över samhället som vi förlorat, vi kan ta all makt om vi bara vill!

Men det kräver ett par saker. Det kräver dels att du tar ställning för det du tror på och att du gör det ihop med andra men det kräver också att du vågar tänka de stora tankarna och ställa de stora kraven! Med detta menar jag att det krävs att du organiserar dig kring tydligt ideologiska föreningar och partier som vill ha ett annat samhälle. Ställ till med homepartyn, dra ihop en demonstration eller sittstrejk i kommunhuset, gör vad du vill! Det viktiga är att du gör det och att du gör det ihop med andra!

Det är när vi börjar kämpa ihop med andra som vi slutar att acceptera att vissa saker inte går att förändra utan i stället börjar förändra sådant som vi vägrar att acceptera.

Kom med i kampen för en bättre värld – tillsammans gör vi skillnad!