Debatt: Dublinförordningen är förlegad

Per Lundborg, som är för nuvarande verksam som professor med fokus på internationell migration och etniska relationer vid Stockholms Universitet, lyfter i den senaste upplagan av nationalekonomisk debatt fram Dublinförordningens förfall. Han resonerar kring hur den senaste tidens flyktingvåg, till följd av konflikterna i mellanöstern, underminerat dess grundläggande principer – att EUs medlemsländer tillsammans ska bära ett gemensamt ansvar över de människor som flyr hit.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Lundborg betonar vikten av det ekonomiska perspektivet som länge saknats i diskussionen om hur ansvaret av asylsökanden ska fördelas i Europa. Han lyfter fram förslaget om att införa asyl- och integrationsskyldigheter, något som Socialdemokraterna redan driver, vilket handlar om att EU:s medlemsländer måste ta emot ett visst antal asylsökande och bevilja ett visst antal uppehållstillstånd. Det finns dock möjligheter att driva detta ett steg längre, asyl- och integrationsrättigheter är något som kan öppna upp en marknad där man via handel matchar asylsökandes kompetenser till länder där de efterfrågas.

Enligt detta förslag skulle medlemsland A ha möjligheten att sälja av sig sina rättigheter till medlemsland B, där behovet för vissa typer av kompetenser finns. Denna kostnaden i sin tur skulle vägas upp av de sociala och politiska kostnaderna som finns för medlemsland A ifall de blir anvisade ett stort antal flyktingar. Eftersom att krav som främst ställts gentemot viségradsländerna (Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern) att acceptera sin flyktingkvot inte visat sig funka är det viktigt att tänka om sin strategi gällande flyktingfördelningen i Europa.

Att tvinga på länder kvotflyktingar, såsom fallet med Ungern, kommer endast ge högerpopulistiska krafter fler incitament för sitt förakt mot EU. Så länge Victor Orban styr i Ungern kommer ingen asylsökande känna sig välkommen eller inkluderad. Motivet är såklart att han vinner fler politiska poäng med en misslyckad integration av dessa människor.  Ett system som öppnar upp för handel av asyl- och integrationsrättigheter skulle göra att länder där ökad invandring inte efterfrågas ges möjligheten att köpa sig fria från det.

Det är med denna insikten att hårdare ton inte kommer lösa situationen, utan ett system som tar var lands förmåga och behov i främsta beaktning. Problematiken med att möjliggöra för länder att köpa fria ansvaret som kvotflyktingsystemet bär med sig, är att högkvalificerade asylsökande alltid kommer vara mer efterfrågade än lågkvalificerade. Därav vore det naivt att endast förlita sig på marknadens krafter då den utgörs av människor som är bristfälliga – vilket i sin tur gör marknaden bristfällig. EU måste därmed skapa incitament för en bred uppslutning bakom detta systemet i form bistånd och administrativ hjälp som kan kompensera för marknadens brister.

Som union är EU grundad på ekonomiska principer och det är utifrån dessa som vi kan skapa politisk förändring utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Det hjälper ingen att man står i EU-parlamentet och pekar ut högerpopulismens ledare som ej tar ansvar, i stället måste vi verka för ett handelskraftigt Europa som ser problemen i vitögat och skapar den hållbara förändring som är nödvändig för den Europeiska gemenskapen.

/ Anton Karlsson

Ekonomisk-politisk talesperson,
SSU Halland

/ Philip Dufwa

SSU Centrum, Göteborg