Debatt: Drevet mot Kaplan väcker många frågor

Det var i engagemanget i Sveriges Unga Muslimer jag först kom i kontakt med Mehmet Kaplan. Han var en viktig inspirationskälla och förebild för mig och många andra unga muslimer. Han lärde mig att vi måste arbeta över religions och kulturgränser för att skapa sammanhållning, kämpa för andras rättigheter om vi förväntar oss att folk ska kämpa för våra rättigheter, ha ett öppet sinne till alla människor, även dina fiender för att kunna skapa progressiva förändringar och att dialog är bästa formen av aktivism. Han har alltid varit en skarp röst mot all form av extremism, alltid varit i framkanten för kampen mot orättvisor och alltid kämpat för att få folk som har tappat hoppet om samhället att fortsätta tro på demokratin som verktyg till förändring.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Mehmet var en av grundarna och första chefen på Byrån för Lika Rättigheter, en antidiskrimineringsbyrå som framgångsrikt kämpat mot samtliga diskrimineringsgrunder. Han var en av de tydligaste och skarpaste svenska rösterna mot terrorsekten Alqaeda efter 9/11 2001. Han är aldrig sen till manifestationer mot orättvisor, alltifrån kippavandringar för att visa avsky mot antisemitism till protester mot diverse regimers behandling av sina minoriteter. Listan på Mehmets engagemang i rättighets- och värdegrundsfrågor kan göras lång och endast ett fåtal politiker kan mäta sig med ett sådant brett engagemang. Det är beklagligt att Mehmet under de senaste dagarna utmålats som motsatsen till hela hans livsgärning.

Det är inte mer än rätt att kräva Mehmet på förtydliganden och svar när det visat sig att han varit på en tillställning där en högerextremist också deltagit. Grå Vargar är ett allvarligt hot mot människoliv och demokrati i Turkiet och all slapphet med dem är farligt. Det som gör drevet rasistiskt är att hans svar om att han inte kände individen i fråga och att han tar fullt avstånd ifrån dem inte tas på allvar.

Drevet mot Mehmet har präglats av okunnighet, konspirationsteorier och islamofoba beskyllningar. Endast folk med okunskap i det turkiska samhällets sammansättning kan på en och samma gång anklaga honom för samröre med Grå Vargarna, Milli Görus och AKP. Dessa tre grupper är varandras motsatser och har häftiga strider sinsemellan. Samtidigt är de några av de absolut största rörelserna i Turkiet och i den turkiska diasporan i Europa. Att kräva bojkott av sympatisörer till alla dessa innebär de facto avståndstagande från större delen av det turkiska samhället.

Alla som jobbat med Mehmet vet att han är en principfast människa som står stadigt i sin värdegrund och låter sig inte styras av andra. Samma extrema turkiska nationalister som han anklagats för att ha samröre med, har under många år bedrivit en hätsk hatkampanj mot honom. Framförallt när han som riksdagsledamot avstod från att rösta i valet om det svenska erkännandet av det armeniska folkmordet. Riksdagen röstade med siffrorna 131 för och 130 emot och Mehmet utmålades av dessa grupper och av turkisk media som landsförrädare.

Drevet har präglats av djup okunskap om islam och islams religiösa ceremonier. Det har framstått som att Mehmet har ätit middag med extremister, när han deltagit på iftar, fastebrytning. Iftar är en religiös ceremoni där olika människor bryter fastan tillsammans. Drevet väcker därför frågor hos landets muslimer om var gränsen går; om jag t.ex. deltar i en bön i en moské där en mycket problematisk person också deltagit, har jag någon skyldighet att lämna platsen? Anses jag ge legitimitet åt en person om jag deltagit på en allmän iftar där denne också deltagit, trots att det för alla är tydligt att våra världsuppfattningar går stick i stäv med varandra? Ska jag kolla vilka som deltar på alla religiösa ceremonier innan jag själv deltar? Kan en kristen delta på en nattvard om en högerextremist också befinner sig där?

Mehmet har också anklagats för att bära på en ”dubbelagenda”, att han ska ha ”infiltrerat” Miljöpartiet när han egentligen är en ”islamist” som strävar efter att införa sharialagar. Sådana konspirationsteorier som bottnar i den rasistiska Eurabien-teorin kan man läsa om på extrema sajter. Men det är skrämmande när dessa dunkla rasistiska idéer ges plats på etablerade medieplattformar också.

En av Mehmets stora hjärtefrågor är Palestina. På hans besök kan han inte ha undgått att se hur de högerextrema sionistiska bosättarna skriver ”Gasa araberna” på Hebrons väggar. Han kan inte ha missat de israeliska toppolitikerna som pratar om deras överlägsna ras och yrkar på etnisk rensning av araber. Han har själv upplevt konsekvenserna av den israeliska regimens militaristiska apartheidsystem. Han har säkert hört de israeliska fredsaktivisterna bekymra sig över den våldsbejakande rasistiska utvecklingen i landet. Är det då inte nödvändigt att göra en analys med lärdomar från nazismens uppstart i 30-talets Tyskland? Är det inte genom kopplingar till allvarliga historiska händelser som vi lär oss av historiens misstag? Borde inte nazismens brott mot mänskligheten vara en viktig referenspunkt i all modern antirasistisk makt- och diskursanalys, vare sig det gäller SD:s partiprogram, dagens hat mot romer och judar i Europa eller Israels apartheidsystem?